Aftonbladet – 11 februari 1862, sida 2

Med denna befattning förenade hån den af sekreterare hos borgerskapets femtio äldste och, efter den nya handelsordningens tillkomst, äfven den att-vara sekreterare hos handelsföreningens fullmäktige. Han var derjemte vice ordförande i sparbanksdirektionen, sekreterare hos borgerskapets gubbhusdirektion och ordförande i nödhjelpskassadirektionen. Runeberg erhöll den 16 Aug. 1835 lagmanstitel, sedermera nordstjerneorden och år 1834 kommendörsbandet af Wasaorden. Sedan vi sålunda uppräknat de yttre utmärkelser, som medborgares förtroende och kungligt erkännande gåfvo den hädangåpgne, tillhör det oss att nämna de förtje ister, genom hvilka han gjorde sig, mer än de flesta, af dem verkligt förtjent. Främst bland lagman Runebergs embetsmannaegenskaper stodo hans ovanliga arbetsamhet och hans. stränga, fastän icke pedantiska ordningssinne. Tidigt om morgnarne började hans dag och sent slutade den. . Genom handläggandet under en lång udrymd af både statens och hufvudstadens angelägenheter blef han i begge mer än vanligt hemmastadd, och hans lätta uppfattning, rediga hufvud och ut:-ärkta minne gjorde honom till ett verkligt lexikon i:afseende på allmänna frågor. I sitt offentliga såväl som i sitt enkkilda lif var han en förebild af humanitet och välvilja. Alla, som kommit i beröring med honom, hafva deraf rönt många prof. Runebergs ovanliga verksamhetsdrift förmådde honom ofta att åtaga sig uppdrag och mödor, som icke ålågo honom. . Så var han, bland annat, sekreterare i den förlidet är samlade kommunalkomiten för hufvudstaden. Från sin långvariga tjenstgöring i det liberalaste af stånden hade den:aflidne inhemtat mera frisinnade . tänkesätt än man ofta finner hos äldre tjenstemän. Få hafva som han känt det inre af våra sednare riksdagars och vårt politiska lifs historia. Understundom . utvecklade. han bland för:rogna denna kunskap, som, om den blifvit skriftligt förvarad, skulle ha -varit en rik srufva för kommande häfdatecknare. Sin, efter tillgångarna, storartade välgörenhet mot behöfvande höll Runeberg, liksom hans för några år sedan aflidna maka, gerna hemlig; men de många; .som åtnjutit den, förvara den i eäkert minne. Det var ett anfall af den nu gängse lunginflammationen som lade lagman Runeberg på hans sista sjukläger. Den blef lyckligt häfd, men under derpå följande afmattning afled han stilla i dag kl. half 1 middagen.