Aftonbladet – 11 februari 1862, sida 2

stannar qvar på. Lifford Grange — ert lif skall långsamt förtäras i denna dystra enslighet — ni skall blifva ett offer för en lång och pinsam förföljelse, om ni vägrar att gifta er med den make er far valt. Mitt hjerta klappar så, att jag knappt kan tala. Gertrud! Jag har, älskat och tegat, såsom ni en gång bjöd mig göra — jag har dyrkat er i stum hopplöshet — jag skall älska er, antingen ni blir Mirasoles hustru eller ert lif borttynar i det fängelse, som kallas ert hem. ika ren, som den är brinnande — lika ödmjuk, som den är passionerad — vågar jag tala om min kärlek äfven här, allena med er; ty ni kan aldrig misstaga er på ett bjerta, som alltid har varit ert. Om somliga hafvå hatat, har jag dyrkat er — om somliga hafva älskat er ringa, har jag tillbedt er — om andra hafva ölvergifvit er, har jag stått vid er sida; och med min själ, min penna-och mitt arbete, med hvarje gåfva himlen har gifvit mig, och med hvarje mitt lits pulsslag vill jag tjena er och ej begära annan belöning än att ni vill mottaga denna hängifvenhet — att ni vill låta föra er till min mor och till Mary, som skola blifva en mor och en: syster för er, och sedan der, fråga er sjelf om ni utan motvilja kan gifva mig rättighet att lefva för er. Ni bryr er icke om rang,tack vare Gud! — Ni har lidit af andras högmod och köld. O Gertrud! vill ni icke -pröfva den orinnande kärleken af.en konstnärs hjeria — af en ande, oberoende af de skrankor, som menniskor, icke Gud, hafva upprest nellan, älskande hjertan? — Vill ni blitva nin maka — och låta oss bryta en väg geom veriden, midt ibland dess dyrkares förkt och dess tlafvars stickord? Vill ni se ifvet sådant det är, eller vill ni återvända ill den kalla skugga af lif, hvaraf er ung