Aftonbladet – 8 februari 1862, sida 2

den tör ar 1605, då den utgjorde dELA4t0: c, har den stigit med 333,489: 71 öre. Bref från Nerike. (Från Aftonbladets korrespondent.) Hindersmässan. — Hushållningssällskapet och Hjelmarens sänkning. — Förslag om orrläggning af Hjeimarens strandmarker vtan ränkning af sjön. — Trädgård förening-för Nerike — Hästafvelsförening, — Föreni gen för Nerikes folkspråk. och fornminnen. — Hindersmässonöjen. KN Örebro den 3 Febr. Egentligear borde väl detta hafva afgålt redan för några dagar sedan; men Hindersmässan har varit åtoch efterföljd af allahanda hinder, såsom redan namnet antyder; och jag tröstar mig nu med det mig eljest så vidriga ordspråket: Bättre sent än aldrig. Men ehuru 1862 års Hindersmässa nu redan är för längesedan slut — alltså kanske i alla afseenden för gammal att omtalas — anser jag mig böra redogöra för densamma, åtminstone för såvidt de hittills synliga tidningsberättelserna varit ofullständiga. Den fornåldriga marknaden: har under senaste årtionden med hvart år förlorat allt mer och mer i kommersiel betydenhet och den glans som deraf beror. Så snart -jern: vägsförbindelsen med Stockholm och Göteborg blir öppnad för trafiken, torde denna deklination fortgå ännu raskare; och såsom marknad i egentlig mening torde väl Hindersmässan snart komma att blifva af ringa vigt. Men såsom ett allmänt länsmöte, såsom en tid för. sammankomster, bolagsstämmor och tillställningar, såväl i och för länets ekonomiska angelägenheter och allvarliga bestyr, som för sällskapsnöjen och andra förbindelser än sådana som knytas i och för affärer, skall väl mässan ännu länge fortfara. Affärslifvet under förflutna Hindersmässan kan visserligen icke kallas sjukt; oaktadt den allmänna och visst ej obefogade klagan som hörts och höres ötver penningebrist, hafva .omsättningar och liqvider man och man emellan ivallmänhet gått sin ordentliga gång; men nog har pulsen varit låg och af färslifvet i allmänhet visat mindre kraft och fullblodighet än som kanske varit önskligt. Penningebristen är temligen naturlig: 1860 års ytterst ogynnsamma höst hindrade landtmännen att i vanlig ordning och utsträckning bereda sina fält för höstsäde; och ehuru 1861 års skörd visst ej kan kallas dålig, har dock saknaden af den värdefulla höstsäden tvingat N rike att. i stället för att, såsom eljest vanligt, sälja höstsäd, nu inköpa betydande poster. Jag har hört beräknas att omkring 20,000 tunnor utländsk råg skulle 1861 ba inkommit ensämt genom länets köpmän; och då härtill kommer att mången betydligare konsument i bergslagen sjelf intågit sitt behof, är det lätt förklarligt att allmogen ej har godt om mynt samt att varaomsättningen 1 det hela sålunda måste vara mindre liflig. Man har varit en smula stäld på förknappning, och denna skulle ha varit ännu starkare, om icke länets särskilda hypoteksförening sistl. år indragit bety: dande summor från utlandet. De höga rågpriserna — höga, ehuru de RESET uppskjuta: Du -har kanske hört. talas om familjen Mirasole, med hvilken vi hafva haft må ca angelägenheter att SIpRra: Jag träffade nu markisen af Mirasole i Spanien och träffade öfverenskommelse med honom om flera punkter af vigt för din brors förmögenhet. Ibland annat ansågo vi, att en förening mellan dig och hans son skulle vara Whögligen önskvärd, och sedan jag försäkrat mig om att den unge mannen i hvarje hänseende skulle blifva en passande gemål för dig, gaf jag mitt samtycke till förslaget, och ingenting. kan. vara mera tillfredsställande än alla de vilkor af förmögenhet och samhällsställning som det. innefatter. Utom dessa fördelar för dig sjelf, finnas andra, såsom jag förut sagdt, af största betydenhet för din bror, och jag gläder mig åt att bådas edra intressen sålunda kunna förenas, Men hvad som knappast gläder mig är att herr de Mirasole, som jag väntat hit, men icke alldeles så snart, i detta bref tillkännagifvit sin ankomst och att han skall vara här i morgon bittida. Som han likväl ej hädanefter kan betraktas som en främling af oss, bör det ej kunna anses opassande att vi mottaga honom äfven vid denna tidiga period af vår sorgetid, och jag hoppas att hans uppmärksamhet och de nya pligter, hvari du nu snart ekall inträda, skola hindra dig att gifva vika för en onyttig och skadlig nedslagenhet. Mr Lifford hade sagt allt detta utan att en enda gång se på sin dotter — ett handlingssätt, som var temligen vanligt hos honom, isynnerhet när han tilltalade henne. Som han ej fick något svar, var han tvunoen att upplyfta ögonen mot henne. Vill ni vara så god, sade hon då, fästande sina ögon stadigt på honom, Soch besvara en enda fråga? Har ni ej erhållit någotsannat anbud af detta slag, utom det ni nu talar om? Han tycktes tveka för ett ögonblick och