Aftonbladet – 8 februari 1862, sida 2

RN tar 2 at — Aer FR ög REN RATE Pg RE Å len — ha vållat att de fleste köpare inil skränkt sig till inköp af det nödvändigaste i!l consumtionsbehofvet. priset torde ha varit 22 rdr på Öreb ringa omsättning. Visserligen har jag hört omtalas köpslut på mindre poster, förmodligen mindre vigtig vara, å 21 rdr 50 öre; men i allmänhet torde priset snarare varit öfver än under 22 rdr, Jag har hört nämnas köpslut på Lekebergslagen å 23 rdr, på Carlskoga å 23 rdr 50 öre, på Nora å 22 rdr, 22 rdr 75 öre till 23 rdr. — livete har sålts till 28, 29 å 30 rdr, såväl på Örebro, som att levereras 4 å 5 mil derifrån. Korn, ordinär vara, har betalts med 16 å 17 rdr på Örebro; en post vacker vara såldes på Lerbäck å 18 rdr. Hatre har allmännast betalts med 80 öre pr lisp. på Örebro, 85 öre på Nora; vackrare hvithafre skulle kunnat omsättas till högre pris, men har föga funnits att tillgå. Jag känner dock köpslut! på Carlskoga å 1 rdr fill 1 rdr 30 öre pr lisp. På Filipstad slöts i början af marknaden å 1 rdr 20 öre, men i maärknadens!: slut å 1: 12 å 1 rdr 15 öre. Arter betaltes! med 22 å 23 rdr. Vicker 1 rdr pr lisp. för; vara som ej vägt öfver 14 liep. Blandsäd 1: 8 å 1: 10 pr lisp Tillgången på särskilda fröslag var betydlig. För timotejfrö betaltes 3: 50, svensk rödklöfver 10 rdr och Alsike-klöfver 16,17, ja ända till 18 rdr pr lisp., allt för ren och vacker vara. Salt fläsk betaltes allmännast med 7 rdr pr lisp. Westgöta lin med 8 å 8: 50. Torgtillförseln var ojemn, i allmänhet ringa. Något allmänt gällande tackjernspris kom ej till stånd, och flera spekulanter afreste utan att hafva uppgjort köp. Slut hafva dock gjorts efter 13: rdr på Orebro,. med vanlig förhöjning för bättre stämplar. Am-t nesjern slutades å 6 rdr 75 öre I centner, vid bruken i södra Nerike, för konsumtion på orten. 4 6 f j j I Om de flera bolagsstämmor och sammankomster, som i marknaden egt rum, halva underrättelser redan varit synliga. En och annan efterhemtning kan dock göras, och några ord om flera af dem torde här vara på sin plats. Hushållningssällskapet har nu äfven yttrat sig i frågan om Hjelmarens sänkning. Man har omtalat detta yttrande såsom stillstyrkande sänkningen. Härmed förhåller sig dock sålunda, atf äfven de argaste opponenter emot sänkning gerna kunna i hufvudsak förena sig med länets hushållningssällskap. Resultatet af sällskapets yttrande torde nemligen kunna sammanfattas sålunda, att sällskapet väl ansett af yttersta vigt att Hjel maren sänkes och vattenhöjden regleras; men endast under förutsättning att detta kan ske utan all sjöfarten hämmas, försvåras eller fördyras. Och så blefvo alla nöjda! Förmodligen blir utlåtandet snart i sin helhet synligt i tidningarne. Det kan förtjena erinras, att ett förslag länge varit väckt, hvilket, om det vid en närmare undersökning skulle visa sig hålla streck, verkligen tyckes kunna motsvara de fordringar hushållningssällskapet uppställt såsom vilkor för sänkningen. Kaptenen vid vägoch vattenbyggnadskåren M. Grill framlade redan för flera år sedan det projekt, att medelst anbringande af jordvallar och pumpverk: (i allmänhet för vindkraft, men med lokomobiler eller varmluftsmaskiner i reserv för större flöden) torrlägga nära nog all den mark som nu lider af Hjelmarens och Qvismarens flöden. Visserligen var förslaget endast grundadt på okulär besigtning; men denna dock temligen noggrann, under längre tid fortsatta undersökuvingar i andra syften. Då förslaget först framkom och upphofsmannen just på;rkade en noggrann un-j dersökning 1 angifna syftning, höjdes ett allmänt sorl af de i sänkningen intresserade jordbrukande strandevure, hvilka med en mun förklarade att utförandet skulle blifva alltför dyrt och icke otydligt läto förstå att de, jordbrukarne, här förstodo det tekniska bättre än någon medlem i vägoch vattenbyggnadskåren. Men sedan andra män af facket utlåtit sig derhän att förslaget ej allena tyckes utf rbart, utan att äfven upphofsmannens förmodan är riktig, att utförandet — utan mehn för sjöfarten och med! samma fördelar som sänkningen åsyftar — skulle Kosta vida mindre än denna, kanske blott en fjerdedel af den beräknade sänkningskostnaden, äfvensom att saken onekligen förtjenar en fullständig ulredning innan någon sänkningsåtgärd vidtages; sedan går det ej rätt väl an att tala om oproktiska griller och dylikt. Nu heter deti stället att förslaget ej förtjenar uppmärksamhet ur det skäl att ingen expropriationslag tvingar strandegare att, derest de ej vilja deltaga i torrläggningskostnaden, afstå sin sanka mark mot rR: Detta inkast är onekligen riktigt; men det kan lättare häfvas än man tyckes antaga, helst alla som, af nit för sjökommunikationens bibehållande, arbetat mot sänkmingen, säkert skulle vilja understödja strandegarnes bemödanden i denna riktning. Jag har hatt en särskild anledning att beröra denna fråga deruti, att länets hushållningssällskap nu hos vetenskapsakademien fö eslagit kapten Grill till byzantisk stipen-! ee 00 RE Intet, som förtjenar tagas i betraktande. Då, sade hon på samma lugna sätt, rr I Det allmännaste råg-!1 ro, med i I l j 1 .