Aftonbladet – 7 februari 1862, sida 2

Ae NA TR SR SÖ KAR döseds Kern SY rikaste provins. Den bör ock, om möjligt, hållas öppen och tillgänglig hela vintern. Vid hela 5stersjökusten finnas blott tvenne skeppningsorer för de produkter som fortskaffas på våra jernvägar, nemligen Gefle och Stockholm. Från Gefle är mindre säd, menimera virke och jern att skeppa. Denna hamn, belägen ofvanför den så kallade Södra Qvarken eller norr om Öregrunds och Ålands skärgårdar, kan ej med nu kända medel och utvägar hållas tillgänglig under svårare vintrar. Det vore derföre högst önsk. värdt äfven i detta afseende, om i en snar framtid statsbanan blef förenad med GefleFalubanan, på det att Dalarnes och Gestriklands produkter kunde skeppas vintertiden från Stockholm till någon hamn i dess närhet. Stockholms hamn ligger 17 å 18 geografiska mil från Lands: ort och hafvet, och om Stäket skulle blifva upptaget ändock 13 å 14 mil. Denna långa skärgård är lätt tillfrusen, då i den är föga ström, och isen blir i en stor del deraf ganska tjock under strängare vintrar, hvarigenom: det torde blifva förenadt med stora omkostnader och mycket arbete att hålla en ränna öppen genom isen i en så lång farled, synerligast som denna ränna under fortsatt köld iminerfort tillfryser och på nytt måste upparbetas. Den -sönderbrutna isen bortföres ej genom denna rinna af den svaga ström, som finnes; den måste således tryckas under isen åt sidorna eller dragasupp på den, hvilket blott för en kort tid kan låta sig göra, eller till dess att massan på sidorna hindrar undanskjutandet. Den kraft, som erfordras för att på ett eller annat sätt hålla ränna öppen genom 10 å12 tums is och 13-14 mils längd, är så stor och förenad med så mycken kostnad, att det på intet sätt kan löna sig att hålla en sådan väg jemförelsevis med andra transportvägar. Att bygga fartyg enkom för att bryta hösteller vår-isen, då len är svag, lönar ej mödan, emedan hvarje större skrufbåt är duglig dertill, och sådana komma troligtvis snart nog att dagligen pas: sera Stockholms skärgård samt att hålla den öppen så länge som det blir dem möjligt eller till dess att isen i de trängre farvattnen genom bråkningen sammanpackat sig och motstår deras för någa att forcera sig fram. Då ofta nog denna tidpunkt kan inträffa tidigt på hösten, och då, likasom i år, en tidig vinter inställer sig, upphör sjöfarten och fartygen uppläggas; men vintern blir åter blid och man anser sig ej böra påkosta de upplagda fartygen ny utrustning, ehuru farleden är segelbar. Har man deremot en jernväg till Nynäs och att der tillgå hamn med magasiner och kranar, kan nåvigationen fortgå till dess Östersjön blifvit så isbelagd, att ångfartygen ej förmå att forcera isen vid Landsort och Nynäs, i Sundet eller Bälterna samt vid tyska kustens hamnar. Men då erfarenheten visat, att detta förhållande högst sällan inträffar, och då blott fortvarar en kort tid, är det för landet af stor JR att Stockholm, såsom utgörande den ena ändpunkten af statsbanan, får en uthamn vid Nynäs eller annorstädes till lättnad för den allmänna trafiken samt för en fortgående export och import. Detta är så mycket mer nödigt nu än förr, då statsbanan snart blir den enda ö pna pulsådran för vår vexande handel och industri under 4-5 månader af året. Stockholm blir Sverges högra lunga, då Göteborg är den venstra. Vi måste se till att båda äro friska, så act vi kunna andas lätt och säkert. Detta är oss icke möjligt i den qvafva kammarluft, hvari vi förut lefvat, nu då vi måste arbeta och anstränsa oss för att göra våra efterkommande skuldfria. Ur ekonomisk synpunkt, om man vågar kalla denna merkantil, må väl med skäl frågas: är det icke bättre att våra sjömän och våra skepp äro sysselsatta hela året, än blott ?, deraf? — Är det icke fördelaktigare att med dem arbeta, än att låta dem vara sysslolösa? — Räntan på skeppens kapital är enahanda, om de begagnas eller ligga overksamma, och slitningskostnaden är nära likaså. År det icke bättre, att sjöfolket arbetar och förtjenar, än att det gör intet? Hvilket är väl bättre, från mensklig synpunkt betraktadt, antingen att sjömannen arbetar i sitt ytke ombord i ett godt fartyg med god kost och beklädnad, under den kalla vintern, eller att han, såsom nu ofta är fallet, går omkring knutarna och svälter, sedan han förtärt sin som-1märhyra, eller lefver i ett mefitiskt näste, som vanligen saknar de flesta af lifvets nödvändigheter? — Hvilket är farligare, stormen och snöyran på hafvet, eller krogen och dess förvillel ;er? — Hvilket har väl kräft de flesta offren ? — År det bättre att Stockholms tullpersonal, skepps:mäklare med betjening, samt alla andra, som hafva bestyr och sitt lifsuppehälle af skeppsfaren, äro, sysselsatta hela året eller blott 2, deraf? — Är det bättre att hålla magasiner och betjening för att lr dem en del af året, i stället för hela? — Är det ej fördelaktigare, att omsättningen är jemn och beständig? — Kan ej en jemt fortgående skeppning bättre löna sig och bättre ers med samma personal eller ock med en mindre personal, bättre aflönad? — Är det icke bättre, att transporten på jernväg an immerfort bedrifvas under hela årets lopp, än att de höst och vår skola forceras för att föra en större qvantitet gods på kort tid ? — Fordras ej härtill en större rörlig materiel och en större persönal? Ar det icke af stor vigt för Sverge, att unna underhålla handelsförbindelse med Tyskand, Ryssland, Finland och Gotland äfven vinterid? — Bör man ej göra allt hvad i mensklig örmåga står för att genom en liflig och fortgående communikation underhålla vår handelsförbindelse ned utlandet i stälet för att onödigtvis afspärra ss derifrån? — Det har redan i flera år gått för sig, och gått ganska väl, att navigera Östersjön ned ångfartyg ända till jultiden; och Messinaarare hafva i Mars och April förstått att utan särdeles olägenhet arbeta sig fram till Herrramra, Nynäs, Dalarön o. s. v. Stormarna och snöbyarna inträffa lika väl, om ej oftare, i Nosember och December, än i Januari, Februari, Mars och April månader; och våra fartyg hafva ganska väl bestått profvet under dessa stormar imder November och December — så väl, att let är all anledning antaga, det de under Jaauvari, Februari och Mars skulle kunna taga sig sätt väl ut, synnerligast som det under den kalaste delen af vintern vanligen är mera stillt och jemnt väder än under höstmånaderna. Drif-isen, om hopar sig på våra kuster, kommer högst ällan dit i massa förrän långt fram på våren, sedan isen i Finska viken och Ålands haf samt Bottniska viken brutit upp. Allt detta kan konstateras och bevisas af erfaret folk, som väl borde höras i denna sak. Denna fråga är af omätlig vigt för landet; förr eller sednare blir den nöjaktigt afgjord. Det motstånd, den nu röner. skadar icke; det blott bidrager till frågans er och en snarare lösning. Men denna fråga är af alltför stor; vigt för hela landet, för att ensamt Stockholms handelsförening skulle få afgöra den; och den kan det ej heller. Jernvägstransporten från Göteborg till Stockholm af tyngre varor måste alltid blifva dyrare än -jötransporten; och vi kunna ej utan vinternavigation underhålla förbindelse med våra handelsd vänner vid östersjökusterna. De måste söka sig utre vägar för fyllandet af sina ökade bebof iframtiat den: Finland genom Mariehamn på Åland samt til Gustafsvärn eller Sveaborg; Ryssland vid Baltisa Dt OJ gt UY En PN nr, ft kr Je Fr BR JR FR Bg ÖA Bk RN I PN. KR Jä nl TD RA Fr JR mee