Aftonbladet – 6 februari 1862, sida 3

golfvet. Han sade: Kom int, men studsade, då han sås sin dotter framför sig och betraktade henne nästan med bestörtning, Förlåt migX, sade hon, att jag stör er, och ännu mer förlåt mig att jag gör en fråga, hvarpå hela min frid beror. Det måste förefalla er mycket besynnerligt, men vid min mors sjukbädd måste jag vara lugn och derföre — förlåt mig om jag frågar, -hvem som besökt er i dag? — Hon hopknäppte sina händer oeh tryckte dem hårdt tillsammans; hennes ögon voro fästade på golfvet. Hon såg-ej att henres fars ansigte betäcktes af en plötslig rodnad. Han tog ett yvi sitkort från kaminen och kastade det på bordet framför henne... Hon sås ett.namn, som ej var Adriens, och allt hennes mod försvann. -Hon visste icke rätt hvad hon hoppats eller fruktat, -Hon kände på en ång lättnad och missräkning. och var ur fånd att yttra ett ord, utan mumlade några oartikulerade ljud och lemnaderummet. Följande dag kom och: ännu-en: följande, I:ka den sista, utom att både modrens och dottrens kinder blefvo allt. blekare, ehnru med en olika blekhet; att modrens stumma frågor åtföljdes af nedslagenhet och mattighet, och att dottrens leende — när hondog — var smärlsammare än tårar. Ånnu-en månad förflöt och Adrien hade hvarken kommit eller skrifvit: Att han var sjuk, var möjligt; att han var: död, var också möjligt; Gertrud kände det med -en ilning af fasar Huru skulle några underrättelser kuna nå henne i den lefvande graf, hvari hon försmäktade? Hon skickade efter Mary och frågade henne under samtalets lopp, om hon hade hört någonting genom Maurice om M. dArberg. Hon hade det ej och dermed förföll ämnet. z : MauriceX, sade hon ett ögonblick der