Aftonbladet – 6 februari 1862, sida 2

sande som möjligt. Han såg på henne en eller två gånger med mera uppmärksamhet än vanligt. Det tycktes ej undfalla honom att hon var vackrare än någonsin, att hon, efter vistelsen vid Andley Park, klädde sig med mera omsorg än förut, och att hennes sätt, ehuru lika behagfullt som vanligt, hade mera säkerhet. En eller ett par dagar efter hans hemkomst gjorde han henne för första gången en skänk, Det var ett diamantbalsband i etui, på hvilket familjens vapen var graveradt. Hon tackade honom; men hvarken hans sätt att gifva den: eller gåfvan i sig Ha skänkte henne . något synnerligt nöje. ennes mor var nu så svag, att hon ej ofta vågade tala med henne om det ämne, som låg hennes hjerta närmast; ty hon märkte att det alltid uppkallade en rodnad på hennes kind och en blick af för mycket intresse i hennes ögon. Mrs Lifford oroades djupt af sin tvekan, huruvida hon skulle befordra eller hindra föremålet för hennes innerligaste önskningar genom att omnämna det för sin make. Hennes naturliga skygghet gjorde henne böjd för tystnad, men hennes oro för Gertrud gjorde denna stumma ovisshet till en pinsam pröfmng. Två gånger hade hon tvingat sig att tala om hans besök på Lifford Grange. och att säga att hon hade sett honom. Första gången hon gjorde det, yttrade hennes, man ingen anmärkning i ämnet, men vid nästa tillfälle sade han i en vresig, bitande ton: : Jag trodde att du aldrig var frisk nog. att taga emot främmande. Jag är glad att du är så mycket starkare, elier kanhända din nyfikenhet att se denne franske förlfat-tare var oemotståndlig! : CHan är en man af mycket god familj, mumlagde den arma qvinnan svagt, med sina