Aftonbladet – 5 februari 1862, sida 3

Rättegångsech Polissaker. Ett falskt vittne. En nörsk gesäll Johannesån lät för någon tid sedan till härvarande rådhusrätt instämma möbelhandlaren Stenqvist, hvilken har sin försäljningsbod i huset n:r 18 vid Stora Nygatan, med yrkande om ansvar derföre att Stenqvist skulle ha idträngt hos samt öfverfallit och slagit Johannesn i hans, af Stenqvist uti förenämnde egendom förhyrda bostad. Utom Nn sjelf hade! Johannesn äfven instämt hustru Stenqvist samt! deras måg, en pantlånare vid namn Strutz, såsom parter i målet, hvarjemte kärande parten, till styrkande af sin angifvelse, åberopade tvenne poliskonstaplar, hvilka blifvit tillkallade för att afstyra våldet, äfvensom ett par andra personer som dervid närvarit. Då Stenqvist erhöll del af dennå stämning, skyndade han att uttaga genstämning å Johannesn och dennes hustru, hvari han jemväl angaf kärandevittnena att hafva deltagit i våldet för att också göra dem till parter. Ransakningen härom har under flera på hvarandra följande rättegångsdagar pågått vid rådhusrättens tredje eldeluing, och är sjelfva anledningen till stämningen i och för sig ej särdeles anmärkningsvärd, såsom rörande ett af ess vanEV slagsmål och gräl, hvarmed domstolarnes ti Ra oita 0 RR Men under målets handläggning ha åtskilliga omständigheter tillkommit af ganska bedröflig art, hvilket föranleder :oss att med några ord beröra saken. Enär Stenqvist, såsom förut blifvit nämnt, äfven sökt göra de å kärande sidan åberopade vittnena till parter i målet, ha dessa, då domstolen! ännu icke gifvit sitt utlåtande öfver, huruvida de såsom sådana skola anses eller icke, hittills ej fått afgifva gr vittnesmål. Deremot ha å Stenqvists sida åtskilliga personer blifvit hörda, bland dem gravörsenkan Sjöberg, som berättat, att Stenqvists ärende, då han inkommit till Johannesn, hade varit att fråga efter vittnet, som bodde i ett rum innanföre. Johannesån hade välkomnat Stenqvist med ett slag för pannan, hvarpå en brottning följde dem emelian tills mågen Strutz på svärfaderns rop tillkommit och skiljt de stridande åt o. s. v. Två PE Mg hade under tiden ankommit och en ena af dem, Silfverling, hade fört Stenqvist ur rummet. Att detta ej skett så alldeles godvilligt, kan slutas deraf att Silfverling angifvit Stenqvist att ha sparkat och knuffat honom för bröstet, hvaremot Stenqvist åter tilltalat Silfverling för enahanda välfägnad. Under bataljen hade naturligtvis icke sparats oqvädninsord. Utom enkan Sjöberg ha ett par andrz2 vittnen, iapetseraregesällen Norling Och snickeriarbetaren Morin, blifvit afhörda å svarande sidan, och har isynnerhet Morins utsago varit till Stenqvists fördel. Då emellertid vittnesmålen varit mot hvarandra stridiga, samt gifvit anledning till högst olika uppfattning af uppträdet, ansåg rätten nödigt att konfrontera Morin och Sjöberg med det tredje vittnet Norling, för hvilket ändamål alla tre voro kallade till inställelse i torsslags åtta dagar sedan. De kommo också ganka riktigt tillstädes; men Norling befanns för illfället vara så öfverlastad, att han med möda kunde hålla sig uppe på benen, hvarföre ingen konfrontation kunde ega rum, utan måste målet Sippekjatas. Allmänna åklagaren yrkade ansvar å Norlihg, som nu förelades vid vite att inställa sig som 1 går. å målet ånyo i går påropades inställde ig parterna å ömse sidor, men denna gång uteble Norling alldeles, ehurn han kort förut varit synig bland åhörarne. Härjemte uppträdde vittnet Morin och tillkännagaf att han, förledd genom löften af Stengvist, vittnat enligt dennes önskan, mt att vittnesberättelsen vore falsk, hvarföre han erkallåde densamma. Morin uppgaf, att han blifvit af Stenqvist inkallad i enrum samt der iastruerad huru han skulle säga. Emellan vittnet och Stenqvist följde nu inför domstolen en vedröflig scen, hvarunder Stenqvist försäkrade, att något. dylikt aldrig kunde ha fallit honom a, men Morin, härom af rättens ordförande flera sånger tillspord, vidblef, under synbar blygsel, t han af Stenqvist låtit förleda sig till mened; ulläggande Morin att Norling berättat för ho: nom, hurusom Stenqvist äfven skule tubbat denne under yttrande: att om den här saken sår bra för mig, så skall: hvarken kläder eller penningar fattas digt. Tillfrågad om Morin fått