Aftonbladet – 5 februari 1862, sida 3

föll. Hon räckte honom sin hand och sade honom i några ord ur sitt hjertas djup, att t skulle vara hennes: käraste önskan att nförtro Gertrud åt -hans -kärlek och vård; stt se henne som hans: hustru. Detta skulle utgöra. den största källa till glädje och säll het-under den tid, hon ännu hade attlefva, och i dödens stund. Ja, sade hon; ännu bållande hans hand i sin, ni-måste tänka på mina ord, om ja skulle dö utan att få ee er mera: Ni måste komma ihåg att en moder har hyst tillit till er mer än hon borde. kanhända, men icke mer än ni förtjenar.-.Jag har låtit er komma hit i dag.. Gud sallena vet om ja har handlat rätt; men jag känner er oc om jag har hatidlat oförsigtigt, skall ni ej låta mig, ångra. det. Aldrig vid någon tid) aldrig-under några omständigheter skall ni svika Hvad jag nu läser i edra ögon hvad tryckningen af er hand. bekräftar; hennes lycka, men framför allt hennes dygd; hennes samvetsfrid--skola vara trygga i ert förvar. Äfven om det skulle bli förlust, till er gen bittra sorg, skallni aldrig fresta henne att förlörna sin gud eller afvika från pligtens väg. Hon älskar er kanske för högt för sin-egen sinnesfrid, men det måste vara tryggtatt älska er; en sådan böjelse skall icke missledar henne. Ni förstår allt hvad jag ville, men icke kan säga Min-tunga stapplar, men edra tårar svara.X, (Forts.) Förärgligt skämt; Vid bryggörna vid BinnenAlstern i Hamburg äro vintertiden taflor uppsätta, hvarå stå orden: Icke säkert, till varning för dem, somckinna ha lust att gifva sig ut på den lilla sjön när den är isbelagd. Häromnatten hade en spefogeltagit flera af dessa taflor, burit ler gatan framåt och ställt dem utanför några af de förnämsta handelshusens lokaler, der alla således följande morgon fick läsa: Icke äkert.