Aftonbladet – 1 februari 1862, sida 3

uppfatta dikterna, inleder boken; och den, som trätt uppmärksamt läser denna och de meddelade ÅT dikterna, skall komma till den öfvertygelsen, att Sterge icke blott är, malmådrotnas land, utan ätt äfven i dess: vapenföra folks anda gyllene skaldeådror strömma, hvilka tyvärr hittills blifvit alltför litet uppmärksammade i Tyskland. Å Den talentfulle öfversättaren tacka vi derföre för hans verk, hvilket värdigt ansluter sig till hans förra fynd i den rika skandinaviska grufvan. — Prinsens af Wales resa i Amerika. Man torde ännu erinra sig huru mycket uppseende den engelska tronföljarens resa omkring till den nordamerikanska unionens städer på sin tid väckte, och detta med rätta. Den gaf det rikaste ämne till de mest olika skildringar i tidningarna och har nu till och med föranledt utgifvandet af en Lok, som endast behandlar densamma. Bokens titel är: Tbe prince of Wales in Canada end the united statest, och författaren är en person, som åtföljde prinsen på nämnda resa, hr N. 4. Woodt: — Abouts tGaetana. Edmond About har au med praktfull utstyrsel utgifvit sin uthvissläde pjes Gaetana af trycket. Dramen tillegnas aktningsvärda män af alla åsigter, och i ett längre, mycket bittert företal omtalar författaren med hjeltemodet hos en döende Epaminondas sitt sorgliga öde. Han förklarar till en början att han icke tillhör något parti, hvarken den stora imposanta massan, som skänker regeringen sitt bifall, äfven då hon har orätt, eller den lilla, triftiga och påpassliga hop, hvilken klandrar allt, som utgår från regeringen. Deri består hela hans brott, derföre har han ådragit sig hat af len franska ungdomen eller en vilseförd del deraf ill den grad, att man begärt ingenting mindre än hans och hans vänners. hufvud Lyckligtvis finnes det dock tänkande män i Frankrike, hvilka skickat till honom sina visitkort och gjort honom tt besök för att trösta honom. Han har blott blifvit ett offer för de små konferenserna — lermed menas de vetenskapliga konferenserna ;å Rue dela Paix — der orleanisterna och republikanerna i smyg drifva sitt spel och gifva ösen till den dem tillgifna ungdomens uppförande. Såsom epilog till dessa radomontader öljer en i Constitutionnel aftryckt följetong, som på lett vidrigt sätt framställer En uthvisslad förattares afton, berättad af den olycklige About sjelf. — Såsom. det berättas, lär kejsar Napoleon sjelf ha förbjudit pjesens ytterligare uppförande, iwaremot teaterdirektionen velat göra ännu flera försök dermed än de 4 misslyckade. Det uppvifyes äfven att polisen utspanat studenternas afsigt att likaledes uthvissla den kejserliga privatsekreteraren Mocquards pjes, som inom kort skall uppföras. — Gräfningar på Akropolis. Preussiske kul:usministern ämnar i år afsända flera arkeologer ;ch ryktbara konstnärer på en vetenskaplig forskvingsoch upptäcktsresa till Grekland. Isynnerhet skall Akropolis vid Athen underkastas ett noggrannt studium och långvariga undersökninsan, emedan man GL åter der uppgräft flera antika konstverk och till följd deraf oppne yt erligare kunna finna åtskilligt af högt värde. — En minnesvård åt Puschkin. Huru tiderna förändras! Åt den ryske Byron,i Alexander Puschkin, kommer nu en minnesvård att resas i Petersburg. Fordombetraktades denne skald såsom en riksförrädare och majestätsförbrytare, hans arbeten voro på det strängaste förbjudna, och om någon djerfdes läsa dessa, gjorde man, om! man kom på honom dermed, processen kort med honom — och nu! Nu skall ett monument på en öppen plats erinra hvarje förbigående om Puschkins lif och verksamhet! — En komisk opera af Richard Wagner. Hvem skulle väl kunnat tro, att den kärfve förkämpen för den s. k. framtidsmusiken, kompositören af Tannhäuser och Lohengrin, Richard Wagner, skulle nedlåta sig attsätta musik till jen komisk opera. Så är emellertid förhåleg och man erfar att operans titel är Hans ehe. — Fheodor -Miigge teaterförfattare. Denne för ett år sedan aflidne bekahte romanförfattare har skrifvit blott en enda teaterpjes, hvilken nyligen blifvit uppförd i Berlin och der gjort lycka. Pjesens titel är Neues Leben, och iden är i korthet följande: Falska vänner söka förmå ett lyckligt äkta par, som lefver obemärkt, att begynna ett nytt lysande lefnadssätt, och hustrun börjar redan lyssna till de förmenta vännernas råd, då lyckligtvis en verklig, faderlig vän leder den unga frun på bättre tankar och återskänker åt makarne den husliga lycka, som varit nära deran att gå förlor.d för dem. — En nyckel till den äntika tonkonsten. För kännare af musikens historia är det icke obekant, att i fornfolkens musikaliska skrifter förekomma ett slags rytmiska tecken, som kallas neumer IVivja, vink, nick, — (möjligen föranleddå af orkesteranförarens vinkar eller taktslag) men hvilkas riktiga betydelse icke hittills kunnat utforskas; till följd hvaraf de aldra äldsta notskrifter, som finnas i behåll, förblifvit lika hemlighetsfulla för tonkonsten, som Egyptens hieroglyfer i så många århundranden voro för häfdforskningen. : Nyligen har likväl Academic des inscriptions 1 Paris tilldelat två prisbelöningar äten abbå Raillardför hans efter alla sakkännares omdöme lyckade tolkning af dessa tecken, eller rättare för två af honom utgifna skrifter härom. Den ena, utgifven 1860, är hans Explication des Reumes; den andra, som utkom 1861, har ett mera specielt syfte och kallas Memoire sur larestauration du chant gråsorien. Vi fösta musikvänuers och musikaliska fornforskares uppmärksamhet på dessa nyheter. Om man får tro hvad en annan abbe, Moigno, yttrar härom i sin. berömda tidskrift Cosmos, den 10 Januari 1862, så vore hans musikaliska embetsbroder upptäckt af oskattbart värde, derigenom att den öppnar tillgång till en talrik samling hittills alldeles obekanta sånger af ojemnförlig skönhet och originel karakter, samt i alla hänseenden olika vår tids sångstycken. Denerbjuder oss, kort sagdt, kunskap om forntidens tonkonst; en konst som vi hört prisas så mycket, men om hvilken vi icke kunnat göra oss den ringaste ide. — Österrikisk teateroensur. Den bekante skådespelaren Nestroy, som i en farce inirde en ny, för Preussen förnärmande kuplettstrof, hvari det talas om den preussiska kyssen på de franska händerna, har blifvit förbjuden att sjunga denna strof. samt dessutomos fälld till penningeböter; Äfven en-gång sedermera SER VED tillåtit sig en dylik fryhetumed samma: påföljd. Han spelade nemligen Jupiter i Orfeus i under jorden.4 I det ögonblick, då Pluto. anmäels och Jupiter, såsom bekant är, skyndar att omgilva sig med hela sin Oiymps, hela nimbus, för att på ett värdigt sätt mottaga underjordens furste, skulle Merkurius såsom vanligt sätta på honom kronan; men Jupiter. tog denna. af honom -och.s. ropade: Betrg Den der sätter jag sjelf på Å mitt hufvud! hvarvid: åskådarne. utbrusto i ett skallande skratt. Frågan am Nynäs-hanan