Aftonbladet – 1 februari 1862, sida 3

träffande för en bit af en came. Jag skalrej Uhar försöka att återgifva hela ri: kedömen och; eclaten af originalets, melö diska Iatin; jag skall. :ej. ens, hoppa refter,i dess hexametriska eller pentametriska spår: men jag skall beflita mig om att gilva en: åtminstöne efter -bästa förmåga, trogen öftversättning deraf i en anvan förm, och jag väljer dertill, ej helt och hållet af. ett infall, ett .bellmaniskt versslag.att sjunga ad libitum. Det sär för -att-visa hur ytterlig: beterna-stundomdlöpa underbart tillsammans. Danserskan. Orden af Virgilius. Musiken af Bellman: Ula,min Ulla !) Se hur vår syriska lilla herdinna, danserskan;klädd uti grekisk turban, uppspelt och. yster, en. nöjets prestinna, vrickar med: höften; elastisk och van! Märk hur hon här i den rökiga krogen konstfärdigt slår sin tambour-de-basque, ömsom, med armbågen, ömsom nied knogen. takten rask; Ake det gudomligt, ifrån sol och dam sin tillflykt hit att taga, sträcka såg på soffan under skämt och glam; — var god,.stig frami 3 Vill du:blott behaga, fyllda krus här etåy ägare, — kan du väl klaga? — likaså! Ake det gudomligt?: Instrumenter till, hvad slagsidu vill; hvad slags du vill! Utanför här har du, flätad på stänger, löfsalen, skuggrik, champåtre och sval! Borta i grottan i enkla refränger herden dig blåser en nätt pastoral. Här har du drofvan i kärl, som ej tryter, nyss för din räkning dess harts blef bräckt, der, har du källan, som ktorlande flyter, allt för täckt! Äke det gudomligt? Dennaskatt, hvad tycks? af blommor allehanda! Mellan tusen färger ögat rent förrycke, sen brokig lyx! Ros och crocus blanda -sina kransar fritt, och violers ljufva anda sprides vidt. Ake det gudomligt? dessa liljorna, jungfruliga, jungfruliga! Får jag dig bjuda: en ost; så aptitlig, torkad i korgar af vidjeqvist, eller en frukt, som är spett lommon, -kastanjer, — ett äpple till sist! är är båd Ceres: och Bacchus och Fröja! Märk, hvilka drafklasar blott, de der! Allt hvad en -:menniska rätt kan förnöja, finnes här. Ake detgudomligt! hvilken karnation å dessa mullbär bara! ch hurssaftig hänger denna blå melon! —Behagas hon? Der satt allt försvara står Vertumnus vakt; dock hans krökta knif tycks vara blott till prakt. Ake det gudomligt? Allt det der han fått för syns skull blott, för syns skull blott? Här, Calybites, låt åsnan din hvila! fe den är ju-din ögonsten!) dlorna sjelfva för solbaddet kila in mellan svalkande rössjen och sten. Grodan bak busken hörs skrika och flämta; slå dig då ner och till sommarns pris töm din kristall, töm den åter och skämta och var vis! Ake det ESR när så här, hvaba? bland vinlöf du dig sträcker? Om den dufna pannan rosor skall du ha; det klär dig bra! Flickan hon är läcker, sitken barm så rund! och hur gerna hon dig räcker kind och mund! Ake det gudomligt? Dessa snärtorna! Gudomliga, gudomliga! Skam öfver den, som när guden en skickar allt detta rara, som här du ser, ställer: sig: tråkig med surmulna blickar, rynkar-sim panna på gubbars manår! Kånske försmår du: de kransar dig locka, Pe åt grafven de blommors doft? råtögda minnet du ger dem att plocka på ditt stoft? 3 Ake det-gudomligt; hvilken hög ide! Men nej, min: gubbe lilla; tätningar och vinkrus är hvad jag vill 8e, —i hitått4..: ohl Morgondag-är villa; i ditv öra smått döden nyper: dig... men stilla! skrämskoit blott! Ake det gudomligt? Döden sjelf dig lär: drick ut så här! drick ut så här! Den som läser dessa stanzer i en hastig vändning skall.säkert föreställa sig, att de eodast utgöra ven mycket fri parafras af dei virgilianska stycket; men om den benägne äsare, som genomgått quarta i sin latinskola, behagar att sjelf taga fram sin Vir silius och slå. upp i de sista bladen, der poemet. (Copa Syrisca etc. ete.?) finnes som sagdt är; i alla bättre Nl sam terefter auställer en liten jemförelse; skall han Minna att öfversätfningen i allt väsent igt har följt originalet. ; En helt simpe verbal öfversättning. på prosa skulle de2s utom tillräckligt ådagalägga detta. Förhålandet är nemligen det, att den uråldrige romerske skalden och den moderne svenske sångaren i sjelfva verket här mötas i er sällsam själsförvandtskap. Sceneriet är olika. men: uppfättniögen densamma. Den virgilianska jandan är här belt och hållet bellmanisk, och Bellman, i fall. han varit Virgilius, skulle ganska visst kunnat skrifve ungefär just denna epistel. Det vore lät att här göra äfven ett annat experiment. nemligen att endast utbyta den syriska dans flickån. mot Ulla. Winblad och pappa Calybites, anländande på sin: trötta åsna, mo! tex. Mollberg på sin frustande fåle; rak isadeln som en stång?, samt företaga ett par små andra obetydliga förändringar i kostymen, . och, stycket. blefve: då verkligen så: pass .bellmaniskt eller åtminstone af Bell mans skola,-att ingen lätt skulle föreställe sig; att detta vöre en öfversättning från sammal klassisk latin. Det är ej milt fel alt den; hederlige Virgilius icke skref i den ediga vådevillform som vår! Bellmans likbeten skulle-då: varit, icke större i sjelfva väsendet och innehållet; men genast påfalande i det yttre. — Af det kartverk, som på Göteborgs husbållningssällskaps bekostnad utarbetas öfver