Aftonbladet – 1 februari 1862, sida 3

mstoria under Gustat 11 Adoll och som utlofvas ; blifva. färdig under året, kommer staådsmannanäringarnes tillstånd att företrädesvis behandlas. Författaren: vill der, sä: ers han, företega envändring genom Sver: ges städskoömmuner och taga en öfverblick af! de svårigheter, som ställde sig i vägen iör det. system, som. skulle tillämpas, och de stora samt lifvande tankar, hvilka: hän:ydde på ungdomligt friska bemödanden för randelnsoch konstflitens utvecklingt. Vi önska författaren hjertligt. helsa och krafter ull fortsättning af sina för, fäderneslandets bäfder gagnfulla forskningar. En litterär. grannlagenhetsfråga har. i förre månadens: ofta .sysse satt engelska, dansk och norska tidningar. Vi skola korteliger omtala den: En engelsk. parlamentsledamot och arkeo iogisk dilettant hr. James Farrer. hade låt: verkställa .gräfningar på -Orkney öarne,.-ocl der gjort -ett: intressant: och stort fynda runor. En berättelse härom uppsattes a sköttska antiqvitetssämfundets sekreterare och meddelades i The Gentlemans Maga zine., Derjemte lät hr Farrer litografierc rumornaxoch,s för: att erhålla en förklaring öfver deminnan de--publicerades, skickade han korrekturafdrag af litografien till flere ansedda. runologer: professor. Carl Säve i Upsala, hr Richard Dybeck i Stockholm. kohbterensrådet. R .n, professorerna Worsaae och Stephens-i Köpenhamn samt professor P.A: Munch i Kristiania:: En tid derefter lomnade konferensrådet Rafn i en dansk tidhing gin tolkning. af runorna och professor Munch jemväl en tydning i norska Ilustreret: Tidende; När dessa meddelanden blefvo: bekanta för: redaktionen af The Gentlemans Magazine, skref den till. hr Farrer om saken. Hah svarade, att hr Rafo hade den 26..Noveinberunderrättat honom: att-han hoppades får sin safhandling färdio i medlet af De: cember och begärt få veta, till hvilket husj London han, skulle sända den, enär den vore för vidlyftig .att skicka med posten. Sedan hade hr. Farrer ej. hört rågot ifrån hr Rafn. Professor Munch hade den 16 Nov. skrifvit, att han häde bekommit hitografierna, att hän ej vågade gifva någon tolkning, förrän han noga undersökt. hvarje rad,. men att han hoppades kunna inom.loppet af fjorton dagar, meddela resultaterna. Icke heller från honom hade-hr Farrer hört något vidare. Sedan han hu fått veta om prof. Mimehs meddelande i en norsk tidning, säger han. utt han icke. kunnat tro. att prof. Munch skulle bära sig så ditet honnett åt-emot honom. och shela--den öfriga antiqvariske verlden. eThe Gentlemans MagazineX tryckte detta svar och uttryckte dervid. sitt ogillande af. både hr Rafas och hr Munchs otillåtligat, olofliga coehovärdigat: missbruk af hr Farrers demi förtroende gjorda meddelande. Danska Feedrelandeit upptog söker och fällde nästan ännn strängare omdömen öfver de nämnda lärdes åtgärd att beröfva hr Farrer.den enda glädje han kunde haat sin upptäckt: att först 18 meddela den åt den lärda verlden. Både hr Munch och Rafn ha svarat på anklagelserna. Hr Munch upplyser att. han. at en resa till Stockholm biitvit hindrad att så fort som; han lofvat :; eddelahr Farrer resultatet af sina. undersökningar, helst han ansåg-sig böra framlägga dem på ett så redigt och fattligt sätt som möjligt. De blefvo således icke afsända Törrän i medlet af Januari. Men! dessförinnan. — och då runupptäckten hade väckt allmänt intresse i följ var flera tidningars korta -berättelse: derom — hade han lemnat en kört berättelse-onr den sanno lika läsarten till Hlustreret Nyhedsblad. Hr Munch bekänner, uppriktigt att det ice hade tkr honom vin. att han häri gjorde någo: oribuigts -blirs Farrer hadesi-sitt bref hvar ken mämnt; att han skickat litografier äfven till. andra vetenskapsmän och begärt deras utlåtande eller på något fält antydt sin ön skan att saken skulle hållas; bemlig. ; Detta hade hr Muncehs desto mindre kunnat ann. som dels-sjelfva -litografieringen tvärtomingaf Iden föreställningen att fyndet var allmänt bekantgjordt i Englånd och dels kon: ferensrådet aln långt förut publicerade tydning af ibsktifterna hade blifvit aftryckt i en britisk tidning, utan att hr Farrer deröfver .besvärat sig. . Att..det icke var, me. ningen att-beröfva hr Farrer något afshans välförtjenta heder-synes deraf aw hr Manch i tIlloste. Tid just hade inledt riva uotiser med att omfala hr Farrers varma intresse för arkeologien och hans förtjenster om högens öppnande o. s. v. : Konferensrådet Rafn har också förklarat sig. Han hade från annan person fått en ieckning af runorna förrän han, såsom sekreteråre i sällskapet för nordisk förnkun skap, erhöll litografierna från hr Farrer. Han hade icke vetat att afsigten var at nemlighålla tydningen af runorna, och han kon ännu icke se att han gjort något ondt isatt meddela et: försök till tolkning af dem, desto mindre som fyndet varitofta omtaladt i flera. engelska tidningar. Härvid har tvisten stannat; och det ser ut som-man-å alla: sidorskulle vara: belåten med att få fred: ; Virgilins och Bellman. Man..sharo! ofta skallat-Bellman för den svenske Anakreon, ehuru mar på sednare tiden börjat inse, att denna benämning är temligen oegentlig, och att densamma i sjelfva verket ifuchar ett misskännaände al hans alldeles orisinella sängarenatur. . Men att detiskulle kunna -fianas nägotsslägttycke me;lan-Virgiliusjokejsar Augustistädade och prydlige hofskeld,. samt UNNA Wiibladsoch