Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 3

inrättningens kommissionär eller någon föreningsmedleri. Dessutom, on föreningers bidrag såsom troligt — teke räcka till i å bereda Ensämf de 10 i t i ä obetydlig i nension. Hvad storleken ingensybidrag beträffar, så torde få bidrag af större Belopp vara ändamäålsenligare än många af små belopp. Ettstörre belopp har någonting mera lockande att eftersträfvå, och hvad som är god hjelp för en kan genom : fördelning på många göras otillräckligt för : hvar och en. Man äfven ibhågkommaå, alt : medel, som disponeras af en qvinna, synnerligen en äldre, i allmänhet blifva väl-anI vända: Verlden kan göra henn bitter; men -hön blir sällän egoistisk. Ogift väljer hon vanligen till mål för sin omtatka, sina fillgångar, sin verksamhet en behöfvande slägjtinge eller någon af den behöfliga, till sin id-innerligen aktningsvärda inre missionens? mångartade stiftelser eller verkningssätt. : Sålunda skulle föreningarne efter ieke så Male års förlopp (eller: då räntor börja utfalla) blifva i tillfälle att verka utan vidare penningebidrag, om de ursprungliga källorna upphörde. Mycket skulle föreningarnes redan för en nära framtid fruktbärande verksamhet påskyndas och förstoras, om föräldrar, som utån bidrag af förening, försäkrat sina barn, behagade skänkå närmaste förening första årets utfallande lifräntor. För öfrigt torde föreningarne våga I hoppas, att en och annan af dem, som blifvit försäkrade, i en framtid komma i så goda omständigheter, att de — af tacksamhet och för det goda ändamålets skull — öfverlåta de årliga räntorna till någon förening. Dentia finge då medel att bilda ett eller flera nya rum? lika många gånger som be en derefter komme att upplefva är. Äfven börde föreningarne kunna påräkna fattigvårdsstyrelsernas och pastorsembetenas välvilliga medverkan i och för upplysningar, kontroller och korrespondenser. För att ytterligare åskådliggöra andra alternativet angående de föreslagna föreningarnes verksåmhet påminnes, attlifränteinrättningarne äro ett slags upplånare, söm lemna så Hö ränta, att de ej sjelfva göra någon viäst.p de handhafda medlen och. alt. föreningarne äro ett slags utlånare, långifvare, somnöja sig med de utfällände räntorna för ett enda år, hvilka -räntör ånyo ingå i föreningens lånerörelse på samma oegennyttiga vilkor. Lifränteinrättningarne och föreningarne äro således tvennt skilda saker. De förra finnas redan, äro få och kunde vara en enda för hela riket; .de sednare finnas ej ännu, men borde finnas: en inom hvarje församling och borde Kunna påräkna understöd af -huskållningssällskaperna : och kommunerna såsom ett-medel atti större skåla frälsa ett kommande slägte från armod och brist?: (Jönköpings läns hushållningssällskap har, till befordrande at pensionsföreningens framfång anslagit 400 rdr årligen under åren 856, 1857 och 1858; samt Elfsborgs läns norra Höshållningssällskap 150 rdr för åren 1857 och 1858). Föreningarne skulle, som sagdt, ha till uppgift att samla medel till lån eller s. k. trum samt att handhafva försäkringshandlingåarne tills första årets räntor utfallit. Lifränteinrättningarne ha till uppgift att förstora ett insatt kapital till en viss bestämd tid;.dels genom ränta på ränta, dels genom tillskott af-s. k. arffallne medel och donationer, samt att efter den bestämda tiden utbetäla dels ränta, dels äfven en del af det samlade kapitalet, eller med andra ord, så hög ränta, att vid den försäkrades, efter sannolikhet och mortalitetstabellerna, beräknade död, denne förtärt allt det samlade. Det är klart, att medel, insatta i en dylik inrättning, hastigare förstoras, än genom insättning i någon sparbank. I Jönköpings ifränte-inrättning var årsvinsten år 1858 å nsatt kapital674 procent för delegare om 6 ir, 63, procent för delegare om år, procent för delegare om 30 år, 724 för dell. egare om 40 år, SY, för delegare om 50 år 0. 8. V.; Dylika inrättningar: skilja sig äfven rån sparbankerna: deruti; att de en gång nsatta medlen icke få godtyckligt uttagas: Afser man således allvärligen en besparing ör behof i framtiden, är endast denna om: tändighet af stor-vigt vidjemförelsen. Bekaffenheten hos menniskan är sådan, ati nången gång ett yttre tvång, så att säga, oehöfver komna ötvörtygelsen, den goda viljan till -bjelp. Huru mången gång 1 an at fall finge ej framtiden stå tillbaka fö ;n ögonblickets ingifvelse, för ett behof, som ) vore ovilkorligt nödvändigt. Några exempel. En kommibister på lanlet Jåter vid födelsen försäkra. en. dotter-i1 . ex. Jönköpings pensionsinrättning. Han vereder sig utvägar att tillskjuta 60 rdr rint. )esså pöra tillsämmäns med föreningens birag 100 rdr rmt. I Häddelse af behof till öljd af sjukdom eller olycksfall utbetalas lif. äntör redan vid 40 års ålder, men i vanliga fall id 50: Utfallande räntof utgöra då 200 få: mt, -Förstd årets tillfalla föreningen, som leraf bildar flera nfå försäkringar samt til ifräntetagerskän öfverlemnår försäkrings, randlingarne, -hvilken sedan till sin dödsår igen åtnjuter en pension: af 200 rdr-rmt Vill hon låta. dessa medel innestå och vilare förräntas; tills hon -blir äldrey så bli d irliga räntorna: så mycket större. — Pn ar vetare lyckas genom sparsamhet, foddergål. ror eller på snnat sält anskaffa. det erfor lerliga. beloppet-10 rdr rmt, för att-vid dö