Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 3

refaller mig verkligen besynnerligt nuX,; svarade hön .rodnahde; och ett beslut fattades dettå ögonblick? Icke em dag till törflöt. utan ätt hoh med ett slägs lidelsefäll. ifvår egnade. sig åt. delta studium. ! : Fader Lifford -kom nu ned till dem. Har :yCckte-ejsärdeles om fransmän, men: hån hade intalat sig sjelf; att Adrien så litet som möjligt var en sådan, och motsin vilja kKund -han-ej låta bli vatt. tycka .om 7honom:r-De vandrade upp och ned: ivalln; samtalande om den engelska politiken i hvilken dekörm! mo bättre öfverens än i kontinentens. Gertrud smög sig in i sin mors rum för att höra henne säga, att Adrien var förtjusande, och sedanbetraktade hon från-sitt kammarfönster idegranarne, såsom; om de plötsligt blifvit upplysta at-det mest strålande solsken. Hon önskade satt dagen ej.skulle framskrider: Hon fruktåde att 1å höre frokostklockah Tinga: Hvarje minut tycktes en hel dag af njutning. Icke en åtbörd af Adrien gick förlorad: för henne; hon visste: från: hvilket träd han plockat en qvist, hvar han, åter låtit den falla, på hvilken bänk han sutit: för ett ögonblick. och ritat några a i sanden, -hvilka—af skögvaktarens hundar-han smekt, då de sprungo förbi honom; och hvar han hade beskuggat sina ögon med handen för att betrakta någon aflägsen punkt, som fader Lifford visade honom-på. Slutligen ringde kloekan och hon-gick ned i matsalen. Detta bord, dukadftförtre; huru je hade hon ej satt sig ned der, med ett hjerta, hårdt och tungt som en sten! När Lifford läste: bordsbönen, uppsände on en stum tacksägelse till Gud att lifvet ej längre var hvad det hade varitför henne; att en solstråle hade fallit derpå och -börtsmält: den 18; som samlat sig kring henhes hjefte, How erforett stort nöje i att akt: