Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 3

funnit Honom oemotståndlig, att han kommit henne att längta att blifva lik honom. Hvemfskulle ejbeundra detta ahsigte? Hvem skälld j blifva fängslad af denna röstjvunneh af denna ifiherliga godhet beherrskad af dessa talande ögon, kufvad af: denna ojemförliga ädelhet i uttryck dehsätt?? Så daha vÖro hennes tankar; under dethon satt och hörder på honom samt då och då stälde Högra sl värken ord till honom. Deförstodo hvårandra så väl. Hänvi detverksamnia hvimlbäde: lifvet — hon-i sin tysta, ensliga vaka E hade båda tjenat sammaherrefoch lärt samma hemligheter. I Hennes hjerta uppsteg ett ON en önskan, öfver bvats styrkåchon sjelf blef orolig, ty hon trödde att hön hade lärt denta stora lexa,— altej önska något för lifligt. Men att han skulle älska! Gertrud, att han med iden skulle önskå att taga henne fill, hustru varen utsigt al sälllet Tör det älskade bärnet, som oemötståndligt reste fojramför henne —En sådan Himmel af sällhet Och trygghet, ett sådant skydd möt lifvetsstormar, ensådan til ägor undan de fator, som annars tyck: tes höpås på hennes stig såväl utöm som inåm Hennes hem. Män Ke åfAdrien frågade om han åter, finge kommåä och se henne, tryckte Hon hans hånd och lög jakadde. Aldrig hade han Känt mera sympati för någon än förf denna bleka kotsdrugerska. Hennes ögon förföljde honom, Och då Gertrud förde hohöm tillbaka till biblioteket var han tyst och .tankfull. Slållign vände han sig till henne, nästan som T-en-dröm, och. sade någonting på spar: ska. tJag förstår icke spanskaX, sade hon hastigt. Icke förstå er moders tungomål, lady-Bid !tcke förstå detta sköna språk, som -hon talar.så uttrycksfullt! Hur ärdet möjligt alt Di icke Har läst det? 4 uDet för