Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 3

ILI 20 Ld. GSILCP nagon oravcXung mellan nämnde pons haderdeutgått från den förstnämndes stuga; hvarefter Ed med En sxa;som hanshemtat från ett vattenhål å Amungens-ig, tilldelat sin svåger! Jonas Anderssot ett huggi hufvudet. Den slagne-inbars och erhöll den vård hvaraf han vari be: of, men afled den 30 December. Ed erkände genast, att han slagit svågern Jonas, men innan dennes död aflägsnade sig mördaren, under uppgift att begifvä sig: till Ljusdal, för att af sina der boende rotehålldre uttaga sin lön, att dermed bekosta-läkarevård åt den då. ännu lefvande svågern. Ed uppgifves vara af medelmåttig växt och stark kroppsbyggnad, hafva svarthår och koppärrigt ansigte: Han säges: vara ständigt försedd red en gammaldags herdepipa af trä, på hvilken han med skicklig: het utför melodierna till en mag. folkvisor c; : t (Hels) Gefle den 27 Jan. Den bekanta Skoglund hade i fredags från cellfängelset härstädes inställts till ransakning vid Ofvansjö ting; hväårvid han på aftonen lyckades: praktisera sig undan sin fångförare Lindberg, hvilken sedan mörkret inträdt hade-på gästgifvaregården -lemnat honom utan fängsel och utan til i rummet utanför det der han sjelf SA sig. Detta.xtillfälle var för Skoglund alltför lockande, att han icke skulle Peja det-för att söka sin frihet, hvadan han helt: enkelt gick sin väg. Oaktadt då-och äfven sedermera eftersökt, har han ännu ej anträffats. Norstedtska målet. Poliskonstapeln Lindqvists besvärsskrift. Till Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätt! Efter anmäldt missnöje mot Stockholms rådhusrätts den 31 nästlidne December gifne, härhos bilagda utslag uti ett derstädes en längre tid handlagdtransakningsmål, angående en från enkefrä Maria Steuch den 24-Juli förlidet år föröfvad inbrottsstöld, får jag ödmjukligen anföra besvär öfver samma utslag. Den som-endast af tidningarnes referater fått kännedom -om : hvad i detta mål förekommit torde möjligen finna underligt att jag är miss: nöjd med en dom, som, ifall de emot mig talande omStänfägheter, rådhusrättens pluralitet funnit vara fullkomligt styrkte verkligen vore det, kunde tyckas ganska mild. . Dermöt är jag öfvertygad att en hvar, som får tillfälle att af protokollerna taga kännedom om sakens verkliga förhållande; icke skall kunna underlåta. att mellan raderna läsa de infernali;ska tillställningar, för hvilka jag och min kamrat Wiström genom falska vittnen och dylika medel värit utsatte, och således icke heller bör finna besynnerligt, att jag är missnöjd med en dom, som ehuru den i saknad af annan tilllämplig straffbestämmelse gör straffet långt mildare än jag anser mig 8j-1f for om jag vore brottslig. ikväl nära nog förklarar mig sal till ett brott, hvilket i min tanka är större äa om jag vore delaktig i sjelfva stölden. Redan i min till rådhusfätten ingifna Er ag andragit en-stor.del af hvad i målet .ommit, dels till mitt eget friande, dels till mina ederparters i ett nära sammanhang dermed stånde fällande, Jag. får derföre vördsamt åbeopa hvad jag således förut i målet anfört, men å dels ransakningen vid slutförklaringens afifvande icke var afslutad, dels det lyckats mi; tt. på sista tiden få reda på åtskilliga förhålanden, hvilka på målets bedömande böra ega tort inflytande, torde icke åberopande af slutörklaringen vara tillräckligt, utan det för mig liva nödvändigt att än vidare utveckla min an. ! Ehuru icke direkt inverkande på målets utång, torde likväl den omständigheten, huruvida nakarne Norstedt; hvilka. genom tidningarnes illhjelp lyckats göra sig till martyrer, verkligen er ett sådant martyrskap, komma att ega ett betydligt inflytande på ölrertygelsen om deras eller. min brottslighet. I Makarne Norstedt förnekade vid ransakningens örjan -enständigt att ens hafva känt Jerngren; h först efter det han såsom häktad för dem. resenterades, kunde de förmås erkänna bekantskapen, hvilken dock förklarades vara helt flykig, så att de inför rådhusrätten den 29 Augusti stodo sig icke ens hafva sett honom emellan 846 och 1861, ännu mindre hafva hyst honom sitt hus öfver någon natt; hvarjemte hustru orstedt såsom motiv för sitt till en början fräcka ekande att den 30 Juli hafva emottagit besök f Jerngren inför rådhusrätten den 3 Oktober helt oskyldigt uppgaf, att hon blygdes öfver bekantskapen. I! Sedan jag i detta hänseende fått fästa k. ofrätfens uppmärksämhet på Norstedts erkänande, att han likväl i Jerngrens yngre år varit ed denne nära bekant, och att denne såledesi la fall icke var någon för Norstedt okänd pern, torde det nu tillåtas mig, för att visa osaningen af makärne Norstedts uj ipgifter om upp eropa bifogade f ogifta Charlotta Almström, ogifta Margareta agRNsson och förre polispppsyningsmannen. J. . Törngren under. edlig förpligtelse utfärdade htyg, hvaraf inhemtas både att den år 1846 från adshuset förrymde Jerngren, hvilken då ansågs r en af Stocktolms farligaste tjufvar, en längre id samma år under titel af kamrer bodde och ölls dold hos sina vänner makarne Norstedt, ich att samma Jerngren vid ett tillfälle sistlidne finter med hustru Norstedt haft ett så förtroligt samtal, att de från köket, der de vid vittnet Magnussons ankomst uppehöllo sig, tillsammans hgingo i de inre rummen och låste igen dörren sig. Flera. bevis pi Jerngrens förtrolighet ed Norstedts hoppas jag framdeles kunna ankaffa, och förbehåller mig fördenskull att dem under rättegången ingifva. i Häraf synes visserligen ganska tydligt hvad han skall tänka om hustru Norstedts oskuld jemil uti ifrågavarande sak. Innan jag lemnar från om hennes brottslighet å sido, vill jag dock jåpeka ännu en omständighet, som, ehuru i rådsrättens. utslag åberopad, likväl icke blifvit Hräckligt framhållen. Hustru Norstedt, som hför rådhusrätten till en början uppgaf, att hon tt Jerngren blott med ett papperi handen ingå i det kontor, hvarest de stulna sakerna sederhera anträffades, ändrade sedermera detta påstående derhän, att hon icke sett Jerngren ingå 1 kontoret och. kna SN trodde det vara möjligt t han så gjort. D hennes uppmärksamhet ed anledning häraf fästades på det förhållande, ätt hon, enligt polisprotokollet, skulle :rkänt sig Hafva icke. allenast..sett Jerngren ingå i kontot, utan.ock derförinnan upptaga ur sin ficka t paket, hvilket han anhållit få i samma kondr inlägga, hade hon den djerfheten påstå, att lis SäCksolet i berörda hänseende vore oriket fördt. 7 . haru: detta påstående, synnerligen af en persön i hennes siällning. är.så oförskämdt, att det appt kan förtjena ett tillbakavisande, anser g mig dock böra erinra derom, att hennes beskall återkomma till -Andley: Park. Jag tror