Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 3

taga huru skickligt Adrien undvek de ämnen, hvari han. och pater Lifford sannoliki ej skulle komma öfverens; oeh med hvilken kristlig urskiljning han sökte att behaga den gamle mannen; som han vördade. 3 SVi ämha gå i aftonsången vid Stonehouseleigh, sade -paler Lifford till henne, då de lemnade matsalen; SVilldu hafveskogvaktarens pony och ridå dit?4 Hoi hade gjort detta en eller annan gång föröt och varhonotiv mycket tacksam att Kan nu gjorde detta försläg. När Bon lyftadesisadeln och, hopsamlande tyglarne, långsamt red från dörren med Adrien gående vid hennessida och då och då läggande handen på hästens mahn, eller med-en tlöfrikqvist bortsopande de fluor som plågade denne, tänkte hon på den lag, då hon-med Edgar lemnat denna dörr för en annan ridt, hvilken ledt till följder, som. gjorde den till en epok i hennes lif. cGå icke öch spela oss ir spratt nu igen, miss Gertrud, sade pater Lifford till henne; skom ihåg, dina tyglar; Hvem vet om icke den, der gamla: -klipparen kunde få i sitt hufvud att rusa af 0 dig någonstädes åt ett eller annat obekan påll, om du lemnar den så uteslutande åt sina egna ingifvelser. : Hon såg sig tillbaka med ettleende äfsådan ljufhet, att hela hennes ansigte tycktes pp deraf, och den gamle mannen mumlade dör sig sjelf: i Jag tror att-den dåraktiga modren håde rätt ändå och att allt hvad barnet behöfde var litet glädje. CJag hade så när glömt att gifva er denna biljett från lady ClaraX, sade Adrien plötsligt, i det han framtog den ur sin ficka. Hon läste den, och vändande sina uttryckss ulla ögon till honöin, lade hon denihsns hand. Skall jag läsa den2pasesini itne JaL, säde Hon, Ni ser utt hon vill jag