Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 3

fall återkomma till Andley Park. Jag tror g, att manna skulle låta mig fära, ment — I SMen bär ni ingen Tust att fara ? ! Hon såg. på honom utan att svara, liksom im hon inom sig öfverlade.. Hon önskade t gissa hans: tankar och ville hafva gifvit lt i verlden för att stanna vid hans åsigt. en hön vågade j fråga honom dom hans tånke. Hon hade ännu icke något hopp att n brydde sig om henne. Sjelfva bjertligten i hans sätt, ehuru den SEE henne eå cklig, var ej uppmuntrande. Den kärlek n kände för Konorh ok höh dolde ej för sjelfatt hon älskade honom — varvid ttästådium af sit Utveckling förunderligt oblandgd med hopp eller fruktan. Dess blotta tillvaro tycktes nög för hennes lycka. d en -hos: henne. ovanlig. ödmjukhet vågåde hon knappast tänka sig en mötsverande tillgifvenket hös en man, SOm hon hästan upphöjde till.en gudomlighet genom sitt hjertas tysta, dyrkan. . Att vara något för honom, att hafva skäl att hoppas det hon stundom skulle få :se-honomj att han ej helt och hållet skulle glömma henne; och att han någon ; 3 mg i framtiden skulle få veta hära omiskapad dn Dlifviti tankar, känslor och uppförande, setlan .hon lärt känna honom, sedan hans Själ hade -talat tillhennes, -sedan: en gnista äl den eld, som flammade i hans inre; hade täbdt lif i hennes: detta tycktes henne nog, ålminston trodde hön så; men det var under ett slags blind förutsättning, att han älltid-skulle:förblifva-hvad han nu var. Den ridgaste-änstrykting af svartsjuka, en för: mödan eller et rykte att han vändt sina tankar till giftermål, att han var intresserad för någon.andan qvinna mer än för henne, eller att han ämnade inträda i det andliga ståndet :skulle med ens-hafva öppnat hennes ö öck uppväckt! er störm-i-hebbesfe äl: