Aftonbladet – 29 januari 1862, sida 3

RN når lr AR ARS, Ng ST RN) RE Gr Ci ordnande af vårt sparbanksesystem är att en lag för sparbankernas inrättande och förvaltning utfärdas, hvarefter reglementenas fastställande saklöst kan lemnas åt landshöfdingarne. Om regeringen, som ofta sysselsätter sig med de största bagateller, icke hyser tillräckligt intresse för sparban kerna, för att härom göra framställning till ständerna, hoppas vi att vid nästa riksdag någon enskild motion derom skall framkomma. Sparbankerna ärofoster af vår tid och en af-hennes vackraste skapelser. Den ytlige betraktaren må i dem endast se penningeinrättningar för uppsamlande af mindre besparingar och således förtjenta af mindre uppmärksamhet än de stora bankerna. Men för den, som ser något längre, är förhållandet alldeles motsatt. Utom det att spar bankerna i finansielt hänseende spela en ganska vigtig rol, hvarom de betydliga belopp, med hvilka de redan röra sig, bära tillräckligt vittnesbörd, hafva de en stor mora-) lisk bestämmelse att uppfylla. De 27 millioner, som år 1859 af omkring 180,000 -personer voro insatta i sparbankerna, utgöra väl. en för vårt land högst betydlig fond, men den betyder dock långt mindre än den; fond af sedlighet och förädling, som sparbankerna skapat hos de talrika insättarne och för hvilka dessa millioner endast utgöra ett svagt uttryck. Det är icke heller finansierer, utan ädla och varmhjertade patrioter, hvilka man allestädes har att tacka för sparbankernas uppkomst. Hos oss var det den om fäderneslandet så högt förtjente Carl Forsell, som jemte Skogman och några andra nitiska personer framkallade Stockholms sparbank; och sedermera fann exemplet små: ningom efterföljd i alla landsändar, så att vi år 1859 hade 118 sparbanker. Emellertid återstår ännu oändligt mycket att göra. Det i dessa sparbanker insatta kapital; som, enligt hvad vi härofvan uppgifvit, utgjorde 27,259,202 rår, understiger alltför be tydligt hvad som fanns insatt i de danska och norska sparbankerna. Oaktadt folkmängden i Danmark, utom hertigdömena, endast utgör omkring 40 4 och i Norge ungelär lika mycket af den svenska, uppgingo insättningarne i de danska sparbankerna till 50 4 och i de norska till omkringf 40 4 mer än hvad som var insatt i våra spar1 banker. ; En tillfredsställande till hela landet utsträckt organisation af sparbanksväsendet: skall naturligtvis förändra detta för oss i jemförelse med våra grannländer så ofördelaktiga förhållande). Föråstadkommande af en sådan organisation synes oss intet vara bättre än att, på sätt nu är för Stockholms län föreslaget, öfver hela landetjinrätta länssparbanker med sockenkomiter, samt insättningstillfällen i socknarne och filialkontor, der sådana kunna erfordras. Härigenom skulle naturligtvis icke i något afseende de sparbanker störas, som redan finnaså i verksamhet. Att länssparbankerna nu ställas under hushållningssällskapens öfverinseende anse vis fullkomligt ändamålsenligt. Om, som man hoppas, landstingsinstitutionen kommer till stånd, kunna sparbankerna, såsom en länens allmänna angelägenhet, än lämpligare ställas under landstingets öfverinseende och detta äfven öfvertaga ansvarigheten för deras förvaltning. En: sådan organisation af vårt sparbanksväsende skulle något likna den som finnes införd i de flesta tyska stater, men framför denna -ega det väsendtliga företrädet af långt flera insättningstillfällen. Utan tvifvel är det riktigare att, om en allmän organisation af sparbankerna skall ega rum, ställa dem under kommunernas förvaltning än att deruti inblanda staten. Vi hafva sett hvilka olägenheter det medfört att i.England och Frankrike staten lagt under sig sparbankernas medel. Vill man att våra sparbanker skola utveckla någonstörre verksamhet, som kan ställa dem vid sidan. af de danska och norska, så mäste:de utbredas öfver hela landet. Ju flera tillfällen till insättningar, desto större resultater. Erfarenheten har redan ådagalagt, att i de län, der de flesta sparbankernpa funnits, verksamheten också varit störst. Så har förhållandet Varit i Malmöhus, Kristianstads, Wermlands, Örebro, Kalmar och Södermanlands län, der icke blött stadsutan häradsoch sockensparbanker finnas inrättade; hvaremot verksamheten varit jemförelsevis mindre i de län, såsom Östergötlands och Westerås, som endast hafva sparbanker i städerna. Så funnos i Östergötlands sparbanker år 1859 insatta endast 1,371,729 rdr, men i Wermlands 1,451,505 rdr och i Westmanlands läns sparbanker 343,720 rdr, men i Södetmanlands 922,833 rdr. 2 Hufvudsaken är således att tillfälle till insättning i sparbankerna beredes på landsbygden; och för sådant ändamål anse vi det förslag, som förekommer till afgörande vid Stockholms läns hushållningssällskaps sammankomst i morgon torsdag vara särdeles lämpligt. Enligt detta förslag skola de inom socknarne bildade sparbankskomitter hvarje söndag mottaga insättningar. Man har häremot gjort åtskilliga invändningar och förmevat att lämpliga personer, åt Kvilka medlens mottagande kan anförtros, icke i alla socknar finnas; att på de flesta ställen få eller inga insättningar skola ske och att i allt fall besväret med medlens mottagande och insändande till hufvyudkontoret i Stockholm; skall blifvå alt för stort, Möjligen törde Också insättningarna kunna inskränkas till första söndagen i hvarje månad, enär på landet arbetarnes aflövingar icke utbetalas oftare för hvarje månad och detta vanligen då just på första söndagen i den påföljande månaden. Men det skulle utan tvifvel vara bäst om insättningarne redan från början egde rum hvarje söndag, och vi kunna icke i lade ög ) Den beloiska finansministern har för icke