Aftonbladet – 29 januari 1862, sida 3

Om sparbanker. H Af vår föregående artikel har läsaren inhemtat, huruledes i andra länder statsmakterna på allt sätt sökt att så väl befordra sparbankernas uppkomst, som bettygga deras förvaltning. Genom lagar: äro allmänna föreskrifter meddelade huru de böra inrättas; derasreglementenp, som måste vara ia tade i öfverensstämmelse med dessw lagar, fastställas antingen af regeringarne eller un derordnade regeringsmyndighet; om deras firvaltning afgifvas årliga berättelser; till ortsmyndigheterna och. dessa berättelser offentliggöras i de officiella bladen; ortsmyndigheterna: n eddela vederbörligt regeringsdepartement uppgifter om de i orten befintliga sparbankers rörelse, och ministern afger slutligen periodvis till regeringen en rapport om landets hela sparbanksväsende. Huru är föshållandet i vårt kära fädernesland? Ingen skymt till allt detta! Om icke finanskomiten företagit sig att infordra uppgifter angående sparbankerna, så hade man knäppt vetat att några sparbanker i vårt Pg finnas. Åtminstone hade man varit i fullkomlig okunnighet om de betydliga belopp, som de fattica eller mindre bemedlade hafva i dessa banker insatta. I början granskade och faststälde regeringen inkomna sparbanksreglementen. Så skedde under den tid framlidne presidenten kogman, som hade ett så varmt intresse r Sparbankerna och verksamt deltog i inrättandet af Stockholms sparbank, var statssekreterare för finansexpeditionen, och de honom rärmast efterträdande cheferna för finansdeparmentet följde hans exempel, men å sednare tiden har finansdepartementet visat från sig inkomna sparbanksreglementen och -öfverlemnat deras fastställande åt landshöfdingarne. -Derom vore ingenting att säga om en lag för sparbanker funnes, men i saknad deraf synes oss detta förfarande högst olämpligt, ty derigenom går kontrolle öfver dessa inrättningar i väsentlig mån förlorad. Det förekommer oss oförklarligt att både regeringen och ständerna visat en så stor likgistighet för sparbankerna., Hvarföre så många formaliteter för banker, som. vilja emottaga de-rikes eller mera bemedlades tillfälliga besparingar; som oftast endast utgöra en ringa delvaf deras förmögenhet, då man icke bekymran sig om.:de banker der den fattige eller mindre bemedlade ofta in