Aftonbladet – 29 januari 1862, sida 1

tryckeriet, Stora Nygatan N:o 21. : nor, samt Wedbo, som innefattar Wedbo och Tössbo härader, 500 tunnor. Ås och Gäseneds härader äro icke upptagna hvarken bland dem som lemna öfvergkott eller brist i detta afseende. Uti flera af de sednaste femårsberättelserna yttrar emellertid landshöfdingen, att slöjdvarors förfördigande till afsalu utgör på många ställen af landsbygden, och synnerligast uti häraderna omkring Borås och Ulricehamn, en vid sidan al det svagare jordbruket oumbärlig binäring till folkstockens underhållande, samt att mom dessa trakter välmågan är mest allmän, och träffas ej sällan verklig förmögenhet hos allmogen. Skulle nu den för vissa delar af Wenersborgs län medgifna handelsfrihet komna att upphäfvas, samt, i enlighet med ständeraas begäran, det hädanefter blefve för enhvar fritt att upphandla och försälja husslöjdalster m. m., jemte det att landtmän finge endast å landet i minut afyttra sådana varor, torde visserligen, åtminstone för den närmaste tiden, någon ålsärd böra vidtagas att lätta afsättningen för hemslöjdens tillverkningar. Den svenska hasfliten lider redan nu af den bedröfliga nödvändighet att nödgas utbjuda sina varor hus från hus och, missbjuden öfverallt, slutligen nödgas antingen vandra hem med den oförsålda varan eller afyttra densamma under verkliga värdet. Detta dess svåraste betryck skall ingalunda genom den ifrågasatta förändringen minskas; och detär tara värdt, att, genom den allmännare tillåtelsen till slöjdalsters utbjudande, de öfverklagade olägenheterna af gårdfarihandeln skola, med dennas utbredning, förstoras. Man finner icke i någon annan provins en lika stark utveckling hvarken af hemväfhadsslöjden eller af någon annan gren af husfliten. En likartad arbetsflit har dock äfven i andra delar af landet, synnerligast i de norra länen, vunnit fäste och framgång, såsom följande ur kommerskollegii berättelser hemtade uppgifter utvisa. Af de i nedanstående län genom husfliten förfärdigade väfnader hafva: följande qvantiteter blifvit till andra orter afyttrade, nemligen: Ox sf 4 PeuJRA ses Ppurq -B190 Je JIPeujRA :g Ut Up SPLISALIEIN :upf Sprsstupek iRl JLUF YIO II JAI) :UuplspuesQuioH u LaSM sBurd u X ä0uje ln nn our -urT SSUdIAN TIWBS T3peurRAuur 40 a 20 T-5uur d10A Ne MÅ 0096FT:S 000:9eT:9 OTT888Z 004:099T IPUIP BUUNg OTP89T 008828 0000F9 00000T Pa 00006T Aakooesr ve SR 000T20T 0000E 0084öT:E 0000968 000:0088 007299 090S0L 0900c7 oo98tiR Eäessr BREorer s99 000008 Le Af dessa uppgifter, hvilka dock icke äro fullständiga, emedan åtskilliga kronofogdar förmäla sig icke kunna till siffran uppgifva de i deras fögderier tillverkade qvantiteter, vill synas som väfverislöjden i riket under dessa 30 år på det hela taget varit i temligen ansenligt tilltagande. Af sförsta betydenhet är, som man ser, denna industri i Gefle län (Helsingland), och den her der varit i starkare tillväxt än i Hernösands län, hvarest den likväl, i Nätra socken af Ångermanland, har sitt egentliga stamland. Linodlingen torde fordom hafva varit ganska utbredd i en och annan af rikets sydligare provinser (man har velat härleda staden Linköpings namn från en i dess omGnieR utbredd linkultur) ; men den drog sig tidigt till de norrländska provinserna; och man eger redan från 12:te scklet ett gåfvobref af erkebiskop Peter i Upsala till kanikerna på 100 alnar väf de år han höll visitationer i Helsingland. I 16:de århundradet idkades i Ångermanland en icke obetydlig linodling och lärftstillverkning, den sednare likväl af gröfre slag. Linet ansågs alltid särdeles godt, och denna råämnets förträfflighet förde i medlet af 18:de århundradet några qvinnor i Ångermanland på den tanken, att detäfven skulle kunna beredas till finare spånader. Första försöket, hvilket väl lyckades, gjordes i Nätra socken af en bondhustru, Sigrid Olsdotter i Vik. En hennes dotter och enannan hustru följde exemplet. Spinnskolor STARKESTTRRSETTTTI STAT BELT MYRAN ATT LYDA att hon aldrig skulle tala derom, om också ej så vore, åtminstone så länge hon kunde anstränga sig som vanligt:t tHon är verkligt godi utropade Gertrud. ?O, ja! hon är god?, upprepade han, långt mer än någon kan veta eller föreställa sig, Det finnes djup af ömhet och tålamod i hen