Aftonbladet – 27 januari 1862, sida 3

Ja, jag tror det: Jag hoppas-att någor säger dem att vi äro här.4 Jag skall underrätta dem derom, sade Adrien. CJag ämnade just gå in nu. Då han lemnade orangeriet följde Gertrud med ögonen hans höga gestalt, som försvann mellan träden. Mark märkte riktningen a hennes blickar och sade: Ni har ju aldrig sett dArberg förut — eller hur? Jo, en gång hemma hos er vid den stora frukosten.t Har ni någonsin sett någon hälften så vacker? Hälften kanhända, men säkert icke mel heller. Han är en präktig karl. Fanny säger att han är egenkör, men det är icke saunnt: ingen tänker så litet på sig sjelf. Hur oli ka han är med sir William Marlow !? Just i detsamma sågos lady Claras bro: der mr Egerton och den omtalade sir Wil. liam Marlow på afstånd komma utför trappan till verandan, och inom några minu: ter hade de förenat sig med sällskapet. Mr Egerton såg bra ut, utan alt vara vac: ker. Han föreföll angenäm och inteltigent. Hans följeslagare var liten och spenslig med fina drag och en anmärkningsvärd panna, Hans mörka hår var tillbakastruket på et sätt, som gaf honom ett något fantastisk utseende. Mr Egerton hade just tillräcklig blyghet i sitt sätt för att framställa sin väns ovanliga brist derpå i en så mycket bjertare dager. Hans sätt att stå, sitta, taga någon i hand eller utföra någon at lifvets vanliga handlingar, allt bar en prägel af den mest ingrodda inbilskhet. ans sjelfbelåtenhet hängde omkring honom, som en mantel, eller snarare tycktes den lika mycket utgöra ett medfödt kännetecken på ohom; som vissa fåglars trippande, hoppande och qvitt rande utmärka dem. Sjelfva ljudet af hans