Aftonbladet – 27 januari 1862, sida 3

räknas för någonting, och regeringen har inskränkt sig till att stadfästa inkommande reglementen tilldess den äfven visat dessa ifrån sig. Man synes icke hafva föreställt sig att en allmän lag, hvarefter dessa banker böra inrättas och förvaltas, är lika nödvändig som lagar för alla andra slags banker. Och dock är förhållandet sådant. En blick på andra länders sparbanksförhållanden skall derom öfvertyga oss. Det är i England som de första sparbanker blifvit inrättade. Redan vid slutet af förra århundradet föranleddes parlamentet af de ständigt växande fattigtaxorna att söka utvägar för att minska antalet af dem som kunde fordra fattighjelp. Man ansåg fattigdomens förekommande bättre än de bästa planer för de fattiges understöd, och enda sättet, hvarigenom de högre klassernaisamhället kunde i verkligheten bjelpa de lägre, vara att kraftigt uppmuntra dem till flit, sparsamhet och dygd; att förmå dem att sjelfve vara betänkta på sin egen bergnring och trefnad; att nära hos dem begäret efter sjelfständighet, samt att med urskiljning belöna utomordentliga exempel af godt uppförande och god hushållning. Redan 1793 vidtogs en författning till uppmuntran af s. k. vänliga associationer (friendly societies) som voro ett slags försäkringsinrältningar mot sjukdomar och ålderdomsbräcklighet. Emot viss mindre summa, som hvarje vecka eller qvartal inbetalades till den gemensamma kassan, kunde en person efter viss tid, vanligtvis efter tre år, erhålla understöd, då han genom sjukdom, . olyckshändelse eller ålderdomsbräcklighet blef oförmögen till arbete, enär de medlemmars bidrag, som antingen dogo innan de blefvo berättigade till understöd eller aldrig behöfde anlita det, föllo de I ehöfvande medlemmarne :ill godo. Lagstiftningen beviljade dessa inrättningar åtskilliga förmåner, och de fingo snart en ganska stor utbredning. Den första sparbank inrättades 1810 i Ruthwell och 1817 stadfästade parlamentet för första gången en bill rörande sparbankerna. Sedan den tiden har knappt någon enda session gått förbi utan att parlamentet sysselsatt sig med dem. Ar 1828 utfärdades en ny lag, som kan anses för sparbankernas karta. Enligt denna lag måste sparbankernas reglementen behörigen fastställas och förvaltarne få icke taga något slags arivode. Sparbankernas medel insättas på fonden för stateskuldens förminskande. Enligt en lag af år 1860 få de numera läggas i alla genom parlamentsakter garanterade värdepapen Sparbankernas antal i det förenade konungariket, som år-1859 endast utgjorde 640, i hvilka på 1,479,723. böcker voro insatta 36,462,440 ), fingo sistlidna år på en gång en ofantlig tillökning, då regeringen stadfästade en bill, som stadgar att i hvarje postexpedition der rekommenderade bref få inlemnas, och deras antal uppgå i det förenade konungariket till icke mindre än 2200, skola mottagas depositioner af minst 1 shilling sterling och multiplar deraf. Utom anteckning i deponentens bok lemnas honom särskilt qvitto af postförvaltningen, som återbetalar honom de insatta medlen senast inom en vecka efter gjord uppsägning. De in: satta medlen sändas från postexpeditionerna till generalpostmästaren och öfverlemnas af denne till fonden för statsskuldens förmin:. skande. Om denna fond vid något tillfälle skulle sakna medel till fullgörande af sina förbin: delser, så får skattkammaren förskjuta hvad som erfordras. j Det är en op företeelse i England att regeringens inflytelse mer och mer utsträc: kes till fall, der den hittills icke egt rum, och på samma gång detta sker; drager man ieke i betänkande att öka statens förbindelser och ansvarighet. Man ville befordra spar: bankernas utbredning och derföre försäkrade man insättarne om högre ränta än den som erlades för statspapperen. I England tvekar man icke att göra uppoffringar för realiserandet af en stor id. Man kan göra sig ett begrepp om de uppoffringar engelska sta: ten gjort för sparbankerna, om man betänker att staten, i händelse den nu ville liqvidera sparkassornas fond, skulle derpå förlora 47, mill. eller omkring 80 mill. rdr riksmynt. Det kan dock icke nekas att sparbankernas medel understundom kommit RS väl till pass. Det var hufvud: sakligen med deras medel som lord Althorj år 1834 sattes i tillfälle att konvertera den dåvarande engelska 4 procents räntan till 31, procents ränta. Vi hafva något vidlyftigare sysselsatt oss med de engelska sparbankerna, enär den oaflåtliga uppmärksamhet som engelska regeringen och parlamentet egnat åt dessainrättningar bildar en fullkomlig kontrast till den likgiltighet, hvarmed de blifvit af svenska statsmakterna behandlade. Och dock eger England många andra förträffliga, men hos oss okända inrättningar för att sätta de mindre bemedlade i tillfälle att hjelpa sig sjelfva, såsom loan societies, i hvilka arbetarne kunna insätta sina besparingar tilldess de uppgå till 5 , då de få en obligation 1ö: pande med 35 och stundom 6 procents ränta, penny banks som mottaga så låg insats som en penny m. fl Huru lärorika de här ofvan uppgifna förhållanden med de engelska sparbankerna än äro, skola vi dock ätven från andra länder s) För dem af våra läsare, som icke känna ut. ländska myntsorter, bör upplysas att ett pund sterling vanligen gäller 18 rdr, en fränc 70 öre,