I ärsderföresom den derifrån aflägsnade rätt SI ofta skiekar en tanke tillbaka till sina fäi ders bygd; det är derföre som det älskas. .täfven om det-icke skulle vara den sböndi-i gaste, den skönaste, den mest solbelysi: -ifläck på jorden. Men är fäderneslandet ett , föräldrahem, då är också hvar och en, söm deri bygger och bor, ett barn i detta her -joch har ett gemensamt intresse med hvarje I lannan der boende; och detta intresse, son lså är gemensamt, det är just hemmets väl i hemmets beständ, hemmets anseende, hen: i mets förkofran både i.det som rörer dei yttre och i det som angår det inre; det vil! härvidlag säga fäderneslandets utveckliv; ;toch förkofran såväl uti ekonomiskt och m:i terielt hänseende som uti intellektuelt, estctiskt och moraliskt. För detta intresse måste hvarje barn i hemmet arbeta för såvidt det har arbetsI kraft och årbetsplats. I annat fall komm hemmet på obestånd eller åtminstone ick: till det bestånd, som det bör hafva. I. Väl må man häremot invända med det gamla uttrycket, ait en svala gör ing sommar? ; men lika rätt som detta är, lik: rätt är det äfven att när en svala låtit 8 te, så te sig snart äfven andra, och sor marsolen börjar snart glöda och framlock: lif, grönska och fruktbarhet, beredande hö stens skördar... Det är väl icke det enskilr biet, som bygger vaxkakan och fyller de: ned honung; men låter men ett enskilc: bi, och så ett annat, o. s. v. uraktlåta åbetet. eller blifva ute och ej komma till biboningen, så säger sig sjelft hvad intätten blifver. Likasom fäderneslandet icke har för mår: ga armar, som bryta bygd, så kan det icke heller hafva för många hufvuden, som tänk: och -fran:bringa sina tankar till samlings platsen för dessa. Nog vet man att åsiv terna kunna vara olika — slikt visar sig i hvarje ständerförsamling — den ene vill hi: den andre vill. dit; .men öfverhufvud tag-t draga de-dock alla på det gemensamim: lasset, vilja dock alla sitt land väl, och småningom et åsigterna tillsamman: åtminstone så till vida att det både går vä gen och går framåt på densamma. Olik het i åsigter är merändelsatt börja mk nera gegnande: än en fullkomlig likstämmir het, ty derigenom födas ej sällan nya är sundare. Det är ej heller ensamt jern i db böjliga och skarpa klingan eller i plogen: bill;; kemien har lärt oss att der är älve något mera, som är. nödvändigt. för der: användbarhet och duglighet. eh att far dra lika åsigter uti allt, vore lika dåraktig: som att fordra det alla ax på en väl frukt bärande åker skulle vara lika långa. Men enhvar, som inom fäderneslandet bb: och detsamma tillhörer; är skyldig det sn verksamhet, och likasom han är skyldig på sin plats att arbeta, är han. det ock ät frambringa ett slags redovisning för sitt arbete samt att söka det han får arbetsordningen ändamålsenlig. Denna redovisniv: sker, såsom sakerna. nu äro ställda, oc! detta bemödande att få verka i ändamål: enligaste riktning det framställes i ständerförsamlingen, dit man bringar frukterna 5 sin erfarenhet och der man framställer sivu: önskningar, förutsatt att man är berättigar att.der inträda och att der yttra sig. Inträdesrätt dit och yttranderätt derstädes hafva, genom bland sig utsedde ombud, ä! ven komministrarne. Aro då dessa män med ett visstkunskaps mått, män med.i någon mån. utbildad tat kekraft och omdömesförmåga, män mednå gorlunda lefnadserferenhet — såväl de sor de äldre eller, rättare. sagdt, ofta endas: bättre aflönade presterna.— då är ju gifve: att de ieckeböra uraktlåta att begagna sic af sin rättighet, icke böra förgäta att upp fylla sin skyldighet att offentligen. fram ställa hvad de erfarit och förnummit såsor gagnande eller skadanie det allmänna bä sta, i afsigt att få det gagneliga bragt til! en större utveckling och fullkomlighet, och det skadliga undanröjdt i den mån sådan; kan lämpligen ske och medhinnas, utan at förderfva det-hela eller bota elt ondt mec ett sjufaldt värre. Och sådana -män äro äfven komminiet rarne likssåväl som de öfriga. äldre pre sterna. : Afven kömministrarne samla ej få rön inom deras. verkningskrets, om de hafva ögonen öppna och arbete för händer: Dt känna ofta rätt väl både tillståndet och behofvet hos folket inom den ort, inom då stift, dit de höra, och detta ej blott i af seende på det religiösa och moraliska onvirådet, utan ock i afseende på det ekonomi ska och borgerliga. De äro i ständig beröring med folket och få ofta höra dess både sorger och fröjder, dess både lust och nöd. De skola lära och undervisa både vid då: ena och andra tillfältet och få väl erfarenhet, af lämpligbetenseller olämpligheten sk väl af den ena metoden dervid som af der: andra, såväl af dem: ena boken som det andra, hvilken till begagnoande är anbefalld. De kunna ej.och böra ej undgå att tillse folkskolan, denna.— nemligen om den rätt skötes och vårdas — yppersta åker för bild ningens och upplysningens utsäde, som Fnni blifvit i. Sverge.uppbruten, . och, kunna. så lunda se hvad somstill-dess bästa häfdand: ännu ;kan vara att tillgöra. De få oftavar pastors ställföreträdare och få då finna, o de ej annars tunpnit-det, det mer eller min dre nödvändiga, det mer eller mindre än vändbara och lämpliga iden eller den för fatiningen, som skall följas ochsefterlefras. De hafva ofta med fatligvården att gör halft medlidsam, halft-hemlighetsfull ton, som tycktes misshaga honom, och han besvarade frågan-kort och-fåordigt. På hennes uttryck af förtjusning öfver att hafva fått tillfälle att SF NIE: a AVE SEE BD FER fler IRENE Ir ATS SÄRSUNSIE SN JANET