Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 2

STOCKHOLM den 23 Jan, Landstingsinstitutionen och representationsfrågan, I. Man har sett en och annan, som eljest icke misskänner landstingsinstitutionens be-tydelse, uttåla betänkligheter emot densamma, emedan den innebär en ny utväg till beskattning. Man förbiser härvid, att den beskattning, som skulle ske genom landstingen, komme att innebära en garanti för större sparsamhet och betänksamhet i afseende på en mängd utgifter, än som nu är fallet. En ganska stor del af riksdagarnes tid upptages nu genom behandlingen af propositioner och motioner rörande anslag för ändamål, som äro af ett mera uteslutande intresse för den ena eller andra provinsen. Afgörandet af dylika saker beror ofta af det bekanta riksdagslotteriet, utan att de erhållit den sorgfälliga och mångsidiga granskning, som varit önsklig. I afseende på statens kassa glömmer man alltför lätt, att hvarje tillökning i utgifter medför ökade skattebördor, och hvarje provins, hvarje ort anser det såsom en stor vinst att kunna få för sin särskilda del och för sina särskilta angelägenheter så mycket som möjligt ur statskassan, till hvars åvägabringande så många bidraga, att sman lätt förgäter att man sjelf hörer till dessa, samt att det anspråk, som uppställes från ett håll, framkallar motsvarande anspråk från andra, och att då dessa måste tillgodoses, återfalla de på sådant sätt förökade utgifterna på de skattdragande i allmänhet. Vid riksdagarne ackorderar det ena intresset med det andre, och, till följd af lemaade löften om ömses:diga understöd i sträfvandet att komma öt så mycket som möjligt af statsmedlen, genomdrifvas en hel hop anslag, iafseende på hvilka det åtmins!one kanfsägas, att deras behöflighet ur allmän synpunkt icke blifvit underkastad tillräcklig pröfning. När det deremot blir fråga om mindre samhällskretsar, der man mera direkt skönjer följderna af ökade utgifter, kan man vara temligen säker att litet hvar skall ifra för sträng ekonomi... Man kan taga för afgjordt att, då en sak blifvit undersökt och diskuterad af landstingets ledamöter med deras lokalkännedom och insigt i provinsens förhållanden, och derefter genom en majoritet af 2,, af dessa ledamöter blifvit förklarad värd att provinsen för densamma underkastar sig en uttaxering, densamma också verkligen utgör en allmän och vigtig angelägenhet för densamma. , å Det är temligen otvifvelaktigt att provinsinstansen uti kommunalväsendet är i högsta grad nödvändig för utvecklingen af ett kommunallif i högre mening; det måste öppnas en möjlighet för gemensam behandling af de särskilda småkommunernas Ta angelägenheter, och denna måste ega rum inom så pass stora kretsar, att det lif, som rörer sig inom dem, kan få en viss grad af allmännare betydelse, omfattning och intresse. Endast på den vägen kan man med hopp om framgång arbeta för en decentralisation och motarbeta ett tilltagande embetsmannavälde. En stor mängd frågor och ärenden, som nu besvära riksdagarne och den högre administrationen; skulle då på ett långt lättare och ofta på ettlångt bättre sätt kunna redas och afgöras. Dessa angelägenheter handhafvas bäst genom sjelfverksamhet från medborgarnes egen sida, ty de förutsätta i allmänhet för sin noggranna behandling det intresse och den detaljkännedom, :som förnämligast måste finnas hos dem, för hvilka de träda i ett visst sammanhang med deras dagliga lif. Men på samma gång sålunda en verklig utveckling af kommunallifvet befrämjades, skulle tillika genom dessa provins-representationer öppnas möjligheten för politisk uppfostran, en storartad öfning uti behandling af offentliga angelägenheter, det yppersta tillfälle till utvecklipg af offentliga karakterer, hvilka i den mindre kretsen kunna erhålla den pröfning och förvärfva sig det väl grundade förtroende, som icke kunna undvatas i det politiska lifvet och som man bör önska måtte kunna läggas till grund för alla politiska val. Vi komma här in på ett ämne af den ailrastörsta vigt, nemligen landstingsinstituticnens sammanhang med representationsfrigan. Tanken derpå, att en förändring e! natiomalrepresentationen bör gå hand i hand med införandet af provinsrepresentationer och till en del grundas på dessa, är icke py: Allisedan 1823 har denna tanke framträdt vid riksdagarne, 1834 års riksdags konstitutionsutskott framlade för ständerna elt fullständigt utarbetadt förelag om laåndskapsting, ur hvilkas medlemmars krets folkombud för riksdagarne äfven skulle utses. Vid 1840 ärs riksdag framlade grefve C. G: Spens, uti sin i många hänseenden förträfiliga reservation vid konsitutionsutskotteis då afgifna representationsförslag, ett fulständigt utarbetadt Förslag till Landskape tingsoch Riksdagsordning, genom hvilke: han ådagalade, huruledes man genom att göra provinsrepresentationerna till valmanskollegier för den ena af kamrarne, under det den andra utsåges genom allmänna val, kunde erhålla två karaktersskilda kamrar. utan att på något sätt behöfra anlita sjelf skrifvenhet. bördsoch ståndsväsende.