Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 2

på hvilken en genomskinlig nattlampa stoc med en knäböjande qvinnofigur i en kyrka. der ljuset framlyste genom de götiska fönstren. Hennes feberheta händer hvilade på ett skönt sidentäcke, stoppadt med ejderdun, och hennes glödande kind på en kudde, kantad med spetsar. Hon såg allt detta, men kände sig för svag att undra deröfver, utan tillslöt sina ögon och inslumrade åter. Nästa gång hon öppnade dem, sken dagsljuset in genom springorna på fönsterluckorna. Hon hörde någon tala i rummet bredvid och förmodade, att hon ännu alltjemnt drömde; men snart kom den talande in, ett välklädt fruntimmer af godt utseende. som lutade sig öfver henne och sade: Blif ej förskräckt, miss Lifford, öfver att befinna er på ett främmande ställe. Detta är mr och lady Clara Andleys hus. Ni blef hitförd i går afton, efter ert fall från hästen. En stund visste vi ej hvem ni var; men doktorn igenkände er genast, när han kom. Ett bud skickades till era föräldrar, för att låta dem veta, att ni vari säkerhet, och lad Claras högsta önskan är nu blott att ni skall anse er fullkomligt hemmastadd. Jag är hennes kammarjungfru, miss Lifford. Jag hoppas att ni befinner er temligen väl hu på morgonen. Ja, jag tackar, svarade Gertrud, som, utan att veta hvarföre, knappast kunde hindra tårarne att rulla utför sina kinder. Hur kom jag hit?4 frågade hon, förbryllad. tcHvad var det som hände mig i går afton? Ni säger, att jag föll af hästen. Hvar blef jag funnen? Jag var sanslös, han jag tro? Ni blet funnen liggande nära. en höstack i parken, miss Lifford; ni var alldeles afsvimmad och en at herrarne bar er hit; det dröjde en god stund, innan ni återkom till sans.