Aftonbladet – 18 januari 1862, sida 3

r-)hr I. rätti denna del, som sett, huru ifrigt r, ) han i alla sina skrifter kämpar emot tron i tvernaturliga inflytelser eller detsnpra gt 1iipa Oi I vid ett sådant ällande finner sig. tillbakastött af det yttrandet, att han icke erkänner någon annan förbindelse mellar menniskorna och Gud, än den, som består i naturlagarnas rent opersonligt verkande Kraft, så måtte detta hafva sin grund i något missförstånd, som icke lätteligen kar utrönas; t. ex. det att han ansett här endast vara fråga om materiella naturkrafter såsom kemisk valfrändskap m. m. och annat sådant. — Tysk linguistik i England. Nyligen höll den berömde filologen professor Max Miller, som blifvit anställd vid universitetet i Oxford, några föreläsningar i London öfver de nyaste resultaterna. af den komparativa språkforskningen. Hela den bildade och fashionabla verlden i London strömmade till dessa föreläsningar, som framkallade lifligt intresse. Däå nu dessa : föreläsningar blifvit utgifna al trycket (Lectures: on the science of language) ha de äfven under denna form rönt lika stor framgång, så att inom få månader en stor upplaga blifvit utsåld och en ny utgifvits. Sjelfva Times har ansett boken vara af en sådan betydenhet, att det stora bladet åt en recension al densamma egnat icke mindre än sex af sina väldiga spalter. Jemte åtskilliga egna intressanta funderimgar och upptäckter samt de slutföljder. hvartill dessa leda, redogör hr Miller väsentligen för de resultater,. till hvilka Leibnitz, Hervas, F. Schlegel, Rask, Burnouf, Bopp, bröderna Grimm m. fl. kommit, nemligen att vår jords samtliga så högst: olika språk slutligen kunna reduceras till endast tre hufvuaspråk eller språkfamiljer, nemligen det arianska, semitiska och turaniska. Vid noggranna jemförelser och då språken afklädas intill sina rötter kommer mar till insigten derom, att språk, som tyckas vara de mest skiljda, äro syskon, så att deras rötter blifva lika, hvadan man skulle kunra påstå att t. ex. den engelska soldaten och sepoyen, son: icke förstå hvarandra det allraminsta, dock tala samma stora pA det arianska, som omfattar grekiska, sanskrit, de ostindiska, latinska, celtiska, tyska och skandinåviska språken m. fl. Semitiska språket består af hebreiska, chaldiska. abyssiniska m. fl., samt det turaniska af ungerI ska, finska, lappska, alla språken i Siberien samt Å Centralasien m; fl. Antalet af rötter i språken är ej så betydligt. Redan i förra århundradet hade man lyckats reducera hebreiska och arabiska till ungefär 500 rötter. hvarje innehållande endast tre konsonanter. Prof. Miller anser, att antalet rötter i sanskrit i verkligheten ej är större. — Den utomordentliga lättheten hos några språk att bilta nya ord är deremot så stor, att t. ex. i I grekiskan, som i detta afseende kan anses stå Å främst, man af hvarje verb, som är fullständigt di sina böjningar, deri inberäknadt participierna, T kan bilda nära 1300 former. Man kan emeltid beräkna, säger a Miller, att en väl uppfostrad person i England, som har genomgått I universitetet, som läser sin bibel och sin Times och de böcker som allmänneligen förekomma. sällan brukar mer än 3 å 4000 ord uti sin konversation. Djupa tänkare, som undvika allmänna ord och fraser och som med precision vilja återgifva hvad de mena, behöfva naturligtvis mera, och vältalare nyttja kanske någongång så mycket som 10,000. — Shakespeare, som företer en större mångfald i uttrycken än troligtvis någon författare på något annat språk, har frambragt allt hvad han skrifvit med ungefär 15.000 ord. Miltons arbeten äro sammansatta medelst 8000 ord, och Gamla Testamentet säger allt hvad det har att säga med 5642 ord. De lägre och obildade klasserna i aflägsna landsorter hafva ofta tillfyllest med 3 å 400 oråd, och det påstås att man kan se af hieroglyf-inskriptionerna, att BOXEN vise icke egde tre gånger detta antal. — Uti libretton till en italiensk opera öfvergår antalet ord-sällan 800. — Engelsmannen Horace Marryat, hvilken nyligen under ett par års tid gjort ganska vidsträckta resor i Sverge, har utgifvit sina reseintryck i en bok med titeln: One year in Swe den, hvilken äfven lär vara att vänta i svensk öfversättning. — Norska skalden A.: Munch har utgifvit en historiskt-romantisk berättelse med titeln: Pigen fra Norge. Den påminner i framställningen mycket om Ingemänns historiska romaner och spelar inom samma tidsperiod som dessa, men det finns mera klarhet och bestämdhet, mera precision i karaktererna i denna berättelse, och den skall utan tvifvel läsas med mycket intresse. — I Berlin har nyligen utkommit en at d:r F. A. Leo gjord ve öfversättning af Heibergs bekanta genialiska större dikt En själ efter dödens, En tysk kritiker förklarar öfversättningen mästerlig och beklagar, att man i Tyskland öfversätter en så stor massa underordnade saker från franskan, då de skandinaviska litteraturerna förete så många saker af största värde, som för den tyska allmänheten förblifva obekanta. — Franska målare i Egypten. I dessa dagar har en riktig karavan af franska målare brutit upp från Paris för att företaga en gemensam studiiresa-i Egypten. De föra med sig alla möjliga materialier, bland andra en flodbåt, på hvilken de: skola färdas uppför Nilen så långt de kunna komma. TI spetsen för dem står Gerome, Paul Delaroches favoritlärjunge. Kara RESANS eten mRNA — Fyratio flickor i uniform. Angelys ?Nya RT eller sju flickor; i uniform har i många r med tramgång blifvit spelad på Europas flesta teatrar, och den-gifves ännu någon gång; men man har på sednare tider börjat-tycka; att sju flickor i-wniform är alldeles för litet: Redan förflera år tillbaka växte: antalet först till 14, derefter till 24 och 27. -Stadtteatern i PES som i dessa dagar åter upptagit det lilla glada stycket, har dock gått längst, ty numera heter pjesen der Fyratio flickor i uniform ! — Franz Lisst; som för närvarande är i Rom och ämnar uppehålla sig der en längre tid, sysselsätter sig med ätt komponera ett oratorium: den heliga Elisabeth. — Såsom ett prof på den franska dramatikens nuvarande ståndpunkt, vilja vi något utförligare redogöra för en dram, som nyligen blifvit ifyen i Paris, och hvilken vi för någon tid sedan i: korthet omnämnde. Dess titel är Le Lac ert RINNER ar NAT HR RE EE vade hans öron, och hans själ var tillfreds1 ställd. Ja, hans själ — icke hans fåfänga.) TY: 1: ES ET NSL SS ad