Aftonbladet – 18 januari 1862, sida 2

många ansigten som omgåfvo henne — den stora sångerskan framför henne, i hvars anlete och åtbörder snillets och passionens hänförelser tydligt afspeglades, hvars smärta gestalt skälfde af hennes mäktiga rörelse — de ord af trots och hämnd som slungades från den ena stolta anden till den andra, tydligt uttalade och ofta upprepade — den herrliga harmoni som omklädde och beledsagade dem — allt förenade sig attförsätta henne i ett tillstånd af stum, men tryckande öfverretning, som nästan betog henne andedrägten. Medan hon drack in dessa toner, som genombälvade hela hennes själ, tänkte hon på sin egen bestämmelse och frågade sig sjelf hurudan den skalle blifva. Hon önskade efter hvartannat att vara en drottning, en amazon, en sångerska eller skådespelerska — hvad som helst utom hvad hon var, hvad helst som kunde öppna ett fält för den längtan efter makt och handling, som denna eldiga musik väckte i hennes själ. Hade väl hon en röst som kunde bana sig väg till tusendes hjertan? Hade väl hon en själ som kunde uppfatta ett snille, som i ord eller bild kunde ätergifva hvad som kommit dess egethjerta att klappa och väcka en beslägtad eld i millioner andra bjertan? Nej! Hennes eget medvetande svarade nej; det var ej så. Hon var för ung och för okunnig, för häftig och stadig för sådana förhoppningar, sådana värf, sådana impulser söm dessa. Hon måsle herrska genom andra medel, om hon nåvonsin skulle herrska. Hon måste styra och vintia hjertan på ett annat sätt, om detta var hennes alsigt. Huru föga de som suto bredvid henne förmådde ana de tankar och önskningar, de planer och förhoppningar. som arbetade i hennes sinne, under det hon satt der i denna konsertsal och endast tyck