Aftonbladet – 17 januari 1862, sida 3

Br ar Pa RN rr bag a SR ag er År ERA fre Nr rt Va bilda två skilda klasser: privilegierade och hypotekariska; 2) att dessa klasser bestämdt skiljas i de af dig sjelf äberopade ocn utan tvifvel med vankhig noggrannhet studerade fremmande lagar (likasom äfven i vår lag): 3) att skilnaden visar sig först i de olika! grunderna för deras tillkomst och tillvaro, vidare uti..den olika. beskaffenheten af de föremål, hvari de äro: eller kunna etableras, och ytterligare i de i afseende på förmånsrätten olika rättsföljder, de medföra; 4) att hypotheque legale (ett arf från romerska rätten) i de af dig åseropade lagar icke är detsamma som privilege, utan en benämning, som särskildt utmärker tillkomsten -af vissa hypotekariska fordringar och ej har inflytande på de reglor, efter hvilka hypotekens företräde inbördes i allmänhet bestämmes; 5) att deremot en högre: förmånsrätt tillkommer privilegierade fordringar, då enligt anförda lagar imnehafvaren af -en sådan skall till betalning ega företräde äfven framför de hypotekariska (droit detre pråfåre aux autres certanciers, mäeme. Jwpolhecaires) och dervid annat förbehåll ej i-Öres, än att, i fråga om privilegium i fastighet, fordringen, föratt bevara (conserver) sin verkan mot andra borgenärer, bör genom inteckning Vara offent liggjord; och 6). att den SromerskaX termen: tysta lörmänsrättert numera, sedan det, hvad dermed den tiden förstod, nemligen legala hipote er; bör offentliggöras, är, enligt hvad jag redan förut unnlärkt, olämplig och begreppsförvillande ifråga ej mindre om verk liga: hypoteker, än äfven om. privilegier i de fallj der äfven -dessa enligt. lug skola offentliggöras genom vederbörlig. inteckning. Idförbindelsen föranleder mig här, att ov till-besvarande upplaga ett par af dig, med en-viss accent, på mig särskildt tälda frågor. Första frågan lyder: SVår vän säger: kri eriet på privilegier är, att de äro skapelser af lagen; äro ej tysta förmånsrät ter.skapelser af lagen?4; den andra iyder: då alla prioriterade fordringar (med undantag af pant) bilda två klasser, privilegierade och hypotekariska, hvart höra de tysta förmånsrätterna, och hvaruti skiljer sig en tyst lörmånsrätt från en privilegierad fordran? Mitt svar på första rågan är: ja visst, min synnerligen värderade vän. Intet är vissare: också gällde anmärkningen i min första artikel icke detta, utan deremot det, att privilegier och tysta förmånsrätter icke, såsom likväl du påstår, må antagas vara lktydiga (se min första artikel), och det så mycke: mindre, som privilegier finnas, hvilka enlig: lag (äfven vår) skola, för att gälla, var: offentliggjorda och alltså ej kunna benämnas tysta. Mitt-svar på din andra, ur vissynpunkt något naiva; fråga blr en enkel iillämning at svaret på dentlörsta nemligen iysta förmånsrätter (och märk noga, jag sä ger förmånsrätter, icke panträtter) höra ti! den klass, hvarinom de, enligt landets lar. utan offentlighet ega laga verkan, och son hypotekarisk förmånsrätt, på hvilken grun: den än tillkommit, enligt re; eln bör var: genom inteckning offentliggjord, kunna d numera endast inom de privilegierade for dringarnes klass (såsom en art af dessa motsats till dem, som äfven här böra offent liggöras) ega rum. enna fråga om de tysta förmånsrättern är för öfrigt i sig sjelf något mer än en ord strid. Man hör numera hos oss mycket oft: yttras, att de såsom menliga för kredite: borde afskaffas — ett ämne, hvars omständ ligare pröfning dock ej lämpar sig för dett: illfälle. Jag-har redan i min första artikel onmärkt utt grunderna för och. utsträckningen af d: privilegierade fordringarne utgöra en ekon: misk fråga, som på olika sätt är i olika lär lers lagar löst. Åtskilliga af de hob ss ilassen af de-privilegierade upptagna fordri är äro t. ex. i andra lagar gjorda till fört nål för en -hypotheca legalis..Om på bättir skäl, är en annan fråga. Men om, hvad vårt land: vidkommer, mu: till en början ville utsträcka principen: on offentlighet till flera af de nu tll klassen : de privilegierade hörande fordringar, i sytwerhet de vigtigare bland dem, så vill de ynas, som om-i nämnda hänseende någe nycket väsendtligt blefve vunnet. Det skull: dock alltid qvarstå några mindre betydand på hvilka inteckning ej vore-tillämplig, mer leras inverkan på ställningen i ett ! o kund. jemförelsevis yäl aidrig blitva stor. Begrafningskostnaden, fjenares lönerid mans bo, skeppsfolkshyra m. fl. kunna här vå anföras såsom exempel, och äfren det detta hänseende i min första artikel anförd: uemligen arfvode för läkarevård, lemnad å död man under hans sista sjukdom. Du min gode vän, bestrider likväl detta mer orden: Snej på intet skäl; intet hinder finne: att bevilja inteckning för läkarearfvode mer: än för annan fordran, men tillåter dig dervid ett litet hocus pocus, nemligen, stt vid citatet af mina ord utelemna orden: åt död man4. -Derpå ligger likväl här någon vigt: ty dig, så hemmastadd i lagarne, behöfver jag väl ej erinra om; att inteckning, son: sökes i död mans egendom efter hans död. ej kan beviljas. Och då jag tu kommit in på vår egen lags område, vill jag fortsätta. Jag hade sagt. att betydelsen af de privilegierade fordringarne visar sig äfven. deruti, att de; enligt regeln utgå äfven framför de hypotekariska?. Att så-är enligt franska lagen, m. fl., är ofvan visadt. — Jag hade tillagt: detta är äfven enligt vår lag regeln, dock med den modifikation, att inteckning i fast egendom tager företräde framför barnaarfs och uppbördsfordran, enligt 1734 års lag, då inteckningen var äldre, och enligt nyss utgifna lag i alla händelser. Vid ditt citat af detta mitt y:trande utelemnar du orden: och uppbördsfordran, för att sedan hafva nöjet påminna mig om, att äfven sådan fordran numera utgår efter inteckning. Detta beteende, ENS REN YO TNT ENE IR 7 RP OR KRT ERA SEE a