Aftonbladet – 17 januari 1862, sida 3

passa in, nemligen för obetald köpeskilling för jörsåld fastighet, om hvilken fordran dina ord falla: som icke utgår före hans (det är mig da menar) s. k. hypotekariska fordringar; hvarjemte du ogillar, att den af mig räknats till de privilegierade. Att den likväl hör till denna klass, enligt vår lag så väl som den franska och af dig åberopade ardra utländska, följer helt enkelt deraf, att den genom lagen fått sitt privilegium för alla dithörande fall; och att den åter, privilegierad endast i viss fast egendom som den är, och utan att behöfva intecknas, utgår äfven framför hypotekariska (t. ex. af gäldenären vid-köpet måhända öfvertagna) fordringar deri, följer tydligt af lagens ord: njute . (nemligen säljaren) sin säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer, intill dess laga stånd åkommer; ett stadgande lika billigt som klokt och allestädesgodkändt, och vill jag råda dig att ännu en gång närmare öfverväga detsamma. Vid mitt yttrande, att privilegierade fordringar icke konstituera RR sakrätt, dock med undantag för nyssnämnda köpeskillingsfordran, har du, min vän, äfven mycket att klandra, och vill öka antalet af undantagen med afrad, tionde och annan afgäld af jast egendom, Men äfven här faller det sig så itla, att din kritik förlöper sig. Den, som förstår att rätt läsa lagen, finner klart, att fordran för afrad m. m. är privilegierad för viss tid i den; fasta egendom; hvarifrån afgälden skall utgå; men lika klart finner han, att, då lagen säger: är gäldenär sielf ej jordegare, njute den, som afgälden eger, samma törmån i lösörenX, någon fordringsegaren tillkimmande sakrätt eller jus in re aliena här icke varit påtänkt, och att således, om annan än gäldenären är jordegare då afgälden m. m. utkräfves, krafvet ej kan riktas mot den nye egaren. Vidkommande min anmärkning om de hypotekariska fordringarne, att likasom de privilegierade äro af särskilda samhällsintressen föranledda omedelbara skapelser af sjelfva lagen, så äro de hypotekariska fordringarne skapelser af det enskilda aftalet emellan gäldenär och borgenär eller af den sednares Svigilans, finner du äfven den mycket Sförvillande, och jag kan j annat än beklaga, att den för dig med dn djupa penetrationsförmåga skall förekomma sådun, eburu dermed ej annat ät sagdt, än hvad sakriktigt är efter vår lag. Grunden för hypotekariska fordringars tillkomst (skapelse) är efter vår lag antingen aftal-eller vigilans från borgenärens sida. Offentligheten skapar dem ej eller gifver dem sin kaukter, såsom du något oklart uttrycker lig; den hör till formen för deras bindande :krättskratt, alldels så som detiett unnat fseende heter: Xles sermens font I hymån, on la solennit; och huru litet du för ötngt sjelf förblir trogen ditt påstående om sfjentligheten såsom deras karakter, bevisar du sjelf ett par rader längre ned, då du, så orätt det än må vara, säger, att lagliga eller tysta hypotek finnas äfven i fast egendom, Detta. ditt sistnämnda. påstående vill du ifven bevisa med. afseende å vår lag, och iberopar förty 7 kap. 4 ÅA. B., der fölsande. ord skola förekomma: Svarde ock den rätt-af domaren intecknad, som fremmande eller-Omyndig i.arfvet-egerX, . och hvarmed du villsådagalägga att enligt vår lag äfven en Shypotheque. judiciaret skulle existera. Alltför. besynnerligt likväl! Jag har slagit efter-detta lagrum och dessa ord, men icke kunnat. återlinna någoldera.. Lagrummet, sådentodetslydde på sin tid i 1734 års lag stan att då innehåll, sådana ord, har försvunnit genom, Kongl, Förordningen den 23 Oktober.1860 angående religionstoleransen ch supphäfvande. af, ansvaret för affall, och efter de citerade orden, som alltså icke sxunde återfinnas. på uppgilvet ställe, har jag vidare sökt i. andra för a ras innehåll lämpliga dagrum. men dervid endast uti 9 kap. 4 SÅ. Boanträffat en så lydande redan gamnäl sats. SÅr någon af arfvingarne omyndig eller utrikes stadd; varde ock den rätt hos (n b..hos) domaren intecknad, som omyndig. eller utrikes vistande i arfvet eger. Utom: annan olikhet är för vår tvistepunkt skilnaden emellan, af och hos här af allrastörsta betydelse. Vore af det rätta, hade du rätt; men som det nu står hos, så åligger :det dig bevisa, att hos skall vara af, eller ock måste du medgifva, att ett så beskaffadt märkvärdigt hocus pocus i afseende å sättet att citera lagar, föra en diskussion och .söka kullslå sin motståndare, är alldeles oförenligt med grundvilkoret för all diskussion, som är sanning ach loyaute. Hvad din artikel för öfri t innehåller, är mera ord än sak, och påkallar ej ytterligare svar från min sida... Om det ifrågavararde lagförslagets praktiska olämplighet och förnekelse till och med af sitt eget åsyftade ändamål, nemligen säkerheten för tordringen, har jag i min. första artikel omständligen framlagt mina. tankar och vidblifver dem. Någon motbild till detta förslag skulle man förgäfves söka, vare sig i. romerska rätten, som ej vet af hypotek utan i förening med jus in re aliena, eller i de moderna lagar, vilka, såsom du sjelf anmärker, gälla i en stor del af Europa, och jag tillägger här Preussns, Österrikes, Baierns, Wirtembergs, Badens samt de Sachsiska ländernas lagar, äfvensom, efter Kent och Story, de flesta amerikanska. För öfrigt är jag äfven framdeles beredd att ingå i hvarje loyal diskussion i ämnen för min kunskap; men slutar för denna gån under erinran till dig om Bacos i slutet a min första artikel citerade ord. Valeas. Seve Björnen i Amurlandet. (Meddelad reseanteckning af Arthur Nordmann.) Vår vanliga björn (Ursus aretos), af gilCA KRRERSE ar RAT OR t RA KA oo RE AN KS eo