Aftonbladet – 17 januari 1862, sida 2

tagande herrar och damer försett sig. — Hallandsposten berättar att Slottsmöllans fabriksbolags nya byggnad i Halmstad nu är så färdig att en del af fabriken redan till våren torde komma i verksamhet. Arbetesalen lärer vara en af de största i landet. Som bekant nedbrann den förra fabriksbyggnaden under förlidet år. — En poststöld har förliden söndag blifvit föröfvad mellan Norrköping och Söderköping, enligt hvad följande berättelse i :Ösigöta Correspondenten närmare upplyser: I söndags, kl. emellan 6 öch Vd å morgonen, blef den från Norrköping till Söderköping afsända post bortröfvad midt fö: postbondens näsa, dock utan att något våld emot denne begicks. I en uppförsbacke när: Tingstads kyrka, kallad Fransmans backe, hade neml. den, som förde posten, en tjupuårig yngling, stigit af öch gick uppför acken bredvid åkdonet, och på andra sidan om detsamma vandrade -n tillko:nmen främ mande person. Då denne såg väskan lig: gande lös i sätet, tog han den helt simpelt och begaf sig dermed utan vidare omständigheter till skogs. Postskjutsaren sprang efter honom några steg, men som han icke tyckeshafva varit särdeles modig och troligen fruktade för knifhugg, upphörde han med förföljelsen, satte sig upp och åkte helt lugnt till Söderköping, hvarifrån vederbörande genast begåfvo sig ut på spaning och anträffade väskan i skogen sönderskuren, men alla brefven qvar utom tre rekommenderade bref från Stockholm; tjufvens byte lärer vara 3987 rdr rmt. Man tror sig vara honom på spåren. Han uppgifves hafva varit klädd i gammal blå vadmalsrock med ficklock på sidorna, skälskinsmössa och grofva becksömsstöflor. — Ytterligare två förfalskade skånska privatbanksedlar om 10 rår rmt, äfvensom en Ag å 5 rdr af Wermlands bank, hvilka alla tyckas vara af samma fabrik, ha blifvit ertappade i Göteborg. — En ol ur Westmanlands regemente, som varit kommenderad å Waxholms fästning, tågade i dag härigenom. Den rastar i dag och är inqvarterad i Sievertskr kasernen å söder samt afgår i morgon f. m. med bantåget till Södertelje för att derifrån fortsätta marschen till hemorten. — Trafikinko.:sten å Gefle—Dala-jernväg utgjorde för December månad för passagerare 4609: 70, för gods 15,081: 87, inalles 19.691: 57. Under motsvarande tid 1860 utgjorde den 18,394: 24 rdr rmt. — Den tidskrift som Corsarens fordna utgifvare, hr M. Goldschmidt, för ett par år sedan uppsatte i Köpenhamn under titeln tHjemme och ude, öfvergick förlidet år till en annan redaktion. Denna redaktion har i år ändrat tidskriftens namn till Norden, och den anger skälen såväl till detta nampbyte som till en förändring i tidningens innehåll medelst följande program: Vi ha valt namnet Norden? ej blott för att vi äro skandinaver från i går, utan för det att vi framförallt äro skandinaver i dag, för det att vi hålla före, att derest den skandinaviska idn någonsin skall träda uti lifvet som en praktisk, politisk faktor och komma att sätta en stor verklighet ji stället för våckra drömmar, att skapa en ny statsorganism i stället för ett blott litterärt, vetenskapligt och socialt samqväm mellan det skandicaviska nordens trenne stammar, då är tiden kommen, .då måste händelserna föra det med sig just nu, såvida det eljest hos nordens folk sjelfva fins någon allvarlig vilja att befrämja denna nordens stora, gemensamma sak. Vi tvifla icke på att detta är något som i denna tid kännes af de allra flesta, om än få vilja rent uttala det, om än somliga draga sig tillbaka för det såsom för ett annalkånde faktum, hvars snabba steg man helst skulle önska besvärja. Vi göra icke anspråk på att sade henne, att hennes onkel redan satt i vagnen. Hon skyndade efter honom, hoppade upp i den tunga, gammalmodiga statvagnen, och långsamt och stadigt skredo de fram på sin väg till Woodland. ij Pater Lifford gjorde en stor ansträngning — en verklig uppoffring — genom att sålunda afbryta alla sina gamla vanor, rubba sin pedvänligbet och begifva sig ut ibland främlingar. Det var en-handling af sann godhjertenhet; men haus natur var alltför oböjig att beredvilligt lämpa sig efter ett sådant bemödande. Han kunde göra någöt sådant, emedan han i det hela ansåg deträtt, ehuru han på samma gång ej var fullt säker derom. Denna ovisshet, icke att afsigten var god, men om lämpligheten af dena oegenytta, förorsakade honom en viss oro och behag, som ökade hans djupa motvilja för rela saken. Han hade fördjupat sig i ett örn af vagnen och förskansat sig på alla sidor med tidningar och böcker, såsom om an stode i begrepp att företaga en lång sesa. Först läste han sitt breviarium, hvilset upptog en qvarts timma, tog sedan en idning och derpå åter en, utan att vända ig om eller tala. Han kunde ej tåla drag och endast ett af vagnsfönstren var derföre redsläppt. Gertrud, som fann det qvaft otog den motsatta platsen, för att njuta al len friska laften, som inströmmade genom let öppna fönstret. Den svalkade hennes sind och bragte hennes hår i ordning, Hvilset ej betydde mycket, ty det vari sig sjelft ockigt och, aftagande hatten, drog hon den ätta kapychoagen af sin mantille öfver hufrudet. Pater Lifford såg händelsevis upp rån sin tidning och rynkoörna på hans panna