Aftonbladet – 17 januari 1862, sida 2

gen rask i morgon mamma; du är: mycket bättre nu än förut. Det fanns en tid,då du ej kunde hafva ansträngt dig så, som dessa sista dagar.? , Himlen välsigne dig!? var modrens enda svar. Vagnen är framme, hviskade pigan. Mamma; måste jag säga farväl åt pappa?? Mrs Lifford blinkade ofrivilligt vid denna fråga, såg på sin dotter och tycktes tveka. Ja !? sade Kon slutligen, ja, men kom hit först; låt mig ordna dessa båda lockar, som fallit ned på din hals. Kasta hufvudet litet tillbaka och tag dessa orangeblommor i handen. Så der, gå nu till honom. — Kanske kommer han ihåg tjurfäktningen i Sevilla.? : Skall jag fråga honom, om han gör det? ? ?Q! nej, nej?, svarade modren med en rysning och afskedade sin dotter med ännu en kyss. K I ett rum nästan lika mörkt, som dethon lemnat, men utan ett enda föremål, som kunde smeka öga och känsla, inträdde nu denna uppenbarelse af ungdöm och skönhet. Med den hållning, hennes mör föreskrifvit henne och de vapen, hvårmed honbeväpnat henne, gick hon att ställa sig inför sin far, med lättare steg och ett hoppfullare hjärta, än vanligt. Hon sågupp från silt skrifbord, der han granskade Meta räkningar, och sade, i en ton af missnöje: Hvad vill du?? : Ingenting?, sv. rade hon med svag röst. ?Hvarföre kommer du då hit?? Jag vet verkligen icke.? I sådant fall vore det bättre att ej komma och störa mig. Joha Jag skall ej göra det mer, .sade hon och lemnade rummet. En betjent mötte henne vid dörren och