Aftonbladet – 14 januari 1862, sida 2

helsning rörande diverse sångnote , hvilke han skulle förskrifva från London, och öppnade det hastigt. Mary — som gaf akt på honom derunder — studsade vid det uttryck som plötsligt förändrade hans ansigte. Det var vredens blekhet, som jagade blodet från hans kind och kom hans läppar att darra konvulsiviskt. Hvad är det?? stammade hon förfärad i en nästan ohörbar hviskning. Se der, utropade han, tag och läs detta. Sådan är den behandling man är blottställd för i England — det enda land der något sådant skulle tålas. O, detlumpna, eländiga bördshögmodet, det oförskämda öfvermodet at inbillad öfverlägsenhet!? Han kastade biljetten på golfvet och gick hastigt upp och ned i rummet med ett åskmoln på sin panna och kinden nu glödande af harmens purpur. Mary tog upp papperet, som han krampaktigt hopskrynklat och sönderfifvit, slätade ut det igen och läste dess innehåll, som lydde på följande sätt: Mr Lifford sänder sin komplimang till mr Redmond och ber att fåunderrätta honom, det miss Lifford ej längre kommer att fortsätta sina musiklektioner, och på samma gång anhåller han, det mr Redmond ville hafva den godseten att skicka sin rikning.? Maurice stannade midtför Mary och vänfade med ett otåligt nå!4 hennes kommentarier öfver denna biljett. Hon kände sig förlägen, ty den tycktes henne ej oförskämdX, som han kallade den, eburu visserligen sårande, och en viss qvinlig instinkt tillhviskade henne dessutom orsaken till detta plötsliga förafskedande. Hon höll ögonen fästade på papperet under några sekunder och sade sedan tvekande; : Den är harmlig, men... Den är förolämpande, inföll han häftigt.