Aftonbladet – 14 januari 1862, sida 2

af en unionskomits, numera ej kingre äro : förhanden. Men härom kan i alla fall tvil vel ega rum, och blotta tviflet utgör här ett : afgörande hinder. Va ; et tillkommer ingen annan än storthinjt get sjelf att afgöra om dessa förutsättningar :1 upphört att vara gällande, och ingen förnaltig vy ro lärer åtaga sig ansvarigheten af att vidtaga en dylik åtgärd, med äfventyr att densamma af nästa storthing förklarades vara stridande emot landets ära och rärdighet. Dertill kommer, att storthingets uttalande binder icke blott regeringen, utan ock uttryckligen hvar och en, som icke vill blottställa sitt rykte som god norrman. Det gifves emellertid näppeligen många — om ens någon enda af politiskt anseende — som äfven, i fall han vore: benägen att tro, att storthingeis förklaring, rätt tolkad, icke längre utgör ett hinder, skulle vilja påtaga sig alt afgöra detta spörjsmål och inträda i komiten. Skulle t. ex. den svenska tiksdagen på förhand ha förklarat deltagandet i en komite för en opatriotisk handling, så lärer väl hvarje svensk man inse huru omöjligt det blefve för honom att inträda i en sådan, så länge tvifvelegde rum huruvida berörde förklaring ännu stode vid makt eller icke. Genom att nu i otid påskynda åtgärden skulle vi emellertid bluttställa ossieke blott för att i sjelfva verket fördröja: uppnåendet. af dess syfte, utan ock för att detta till: en del skulle förfelas. Lyckas det omsider att få en ny ordning af föreningsvilkoren till stånd, så blefve en sådan säkert mindre ändamålsenlig och mindre tillfredsställande, så framt den framkomme som en produkt af ömsesidiga tvistigheter, och således som en nödfallsutväg att bli qvitt dessa, än om den framkomme som en frukt af ömsesidigt förtroende, bygdt på ett godt och fredligt samlif. Det är tyvärr fruktlöst att nu uppställa den fordran, att föreningsakten skall byggas på en sådan grundval. Derom kunna våra sven3ka bröder bäst öfvertyga sig genom att gå till. sig sjelfva. Vi fråga dem blott: hysa de verkligen fullt förtroende till ss? Beklag ligtvis göra de ieke detta. I sjelfva verket tro vi dem mera än de tro oss; men intet dera af de båda folken har ännu lärt at: fullt förstå det andra. De med ett uppskof af revisionen förbundna olägenheter kunna för Norge vara betänkliga nog. För Sverge äro de både mindre och mer aflägsna, Ått vänta några år är derföre för det ingen uppoffring, då utsigt finnes, att ett sådant tålamod skall bära god frukt. Derom ha vi de bästa-förhoppningar, alldenstund stämningen redan nu har på båda sidor :småningom förbättrats. En insändare i detta blad har i en artikel; som han kallade Upolitiske Betragtninger; utvecklat, att den vidtagna förändringen i statsrådets sammansättning kan; i afseende på vår inre politik, antagas bilda en återgång till det gamla, efter våra förhållanden LM säkra, om än i mångens tycke något långsamma och tröga regeringssystemet. Ingen absolut återgång är möjlig, och vi hoppas derföre, att den nya ministeren, på samma gång den omfattar hvad som i vårt traditionella system är sundt och betrygande, tillika må besitta kraft att brivga det till fullständigare och raskare utveckling. Vi hysa emellertid derjemte den förhoppning. att ministerombytet, i förening med ett läggande ad acta af det förslag om revision, som från svensk sida blifvit framstäldt såsom frukten af en verkligen obehaglig och hotande agitation, skall äfven i ett annat afseende bidraga till ett återvän dande af den regelmässiga gången i vårt politiska lif, nemligen till ett återställande af det goda förstånd, som herrskade mellan båda folken före år 1855, ett godt förstånd, som, om det än icke var mycket intimt, dock hade den egenskap, hvarpå ligger störste vigt, nemligen att det oafbrutet förbättrades. Dess utveckling har efter nyssnämnde år blifvit hejdad och skadad, — vi vilja härl icke ånyo undersöka genom hvems förvållande — och icke heller här blir en absolut återgång i Huru gerna vi än, ur en viss synpunkt betraktadt, kunde vilja draga ett streck öfver de sednare årens händelser. så låter det sig dock icke göra, och både folken få finna sigf uti att med tälamod bära och försona de misstag som hos dem blifvit begångna, — och-till antalet af dessa följcer hörer uppskof med den af båda sidor. och först af Norge, önskade revisionen al föreniogsfördraget. Men om än en tillfreds: ställande återgång till fordom rådande sin nesstämning och tillstånd icke är möjlig, så är det dock ganska säkert, att en förändring I af de nuvarande till något, som är ännud. bättre till och med än de förut rådande;t beror på de förenade folken sjelfve, så fram: man blott på båda sidor vill gilva förnuftet. tid och ölssmiheten rådrum. De i och fört sig beklagliga händelserna 1859 och 18601 ha dock fört det goda med sig, att de föranledt många personer i båda ländernal att mera och grundligare tänka öfver deras) inbördes förhållanden; och frukterna härat skola en gång komma folken till godo, blott man tillåter dem att:ostördt mogna. Den officiella Journal de S:t Petersbourg för den 17 Dec. innehåller under öfverskrif ten SSverge och Norge4 en artikel; hvari uttalas en fruktan (!) för att den norska ministerkrisen skall göra ännu mera liflig den nationella söndring (antagonism) som herrskar mellan de båda folkent, men tillIE SEPT EE VEG DISEASE 0ysf 3 JR FSS Mp vn a