Aftonbladet – 14 januari 1862, sida 2

rättsinniga och billigt tänkande svenska män kunna vara nöjda med den. Vi ha sannerligen ingen lust att, bara i barnslig afsigt alt trotsa Sverge, utsätta oss för de obehag och vådor, som uppskofvet med ett rimligt försök till sammanjemkande af ineningsskiljaktighet måste medföra, och detta just för oss sjelfva i öfvervägande grad. Likaledes fatta vi mycket väl att det skulle vara en mycket dålig politik om vi lade oss på lur efter något ögonblick, då allmänna opinionen i Sverge vore slö för sakens vigt och fördenskull måhända skulle kunna förmås att g in på ett sådant ordnande af unionsförhå!landena, som ej uppfyllde hvad Sverge med rätta kunde fordra. När en revision af föreningstördraget skall ske — och på begge sidor om Kölen äro vi ju ense om att detta någon gång måste ske — så bör denna revision göras så, att båda folken: dermed kunna gifva sig tillfreds en längre tid. Det skulle vara alltför illa om ett nytt föreningsfördrag endast skulle gifva en ny form åt tvisten, genast föränleda nya klagomål, ny behandling, nya ömsesidiga beskyllningar och förebråelser. Att tillvägabringa en ny öfverenskommelse, som någorlunda tillfredsställer begge parterna, är emellertid en mycket svår sak. Man kan cj tänka sig någon politisk uppgift af mere grannlaga art än att utreda huru ett stats förbund må ändamålsenligt och rättvist ord nas, mellan två brödrafolk, så lika, men ändå så skiljda, så nära förenade af naturen me: så skiljda genom historien, med så lite: social beröring, så högst olika statsinstitu tioner, så fullt utvecklad olika nationalkänslz men ändock med så fullkomligt oskiljartig: intressen i förhållande till hela den öfrig: verlden. COch kkväl har denna uppgift hvarke: från norsk eller svensk sida någonsin vari underkastad en grundlig och allsidig, af ögon blickets tillfälliga rörelser öathängig offent lig diskussion. Huru önskvärdt detän vore. att den åtgärd, som en gång från statsmak lernas sida måste vidtagas till unionens förbättring, kunde förberedas genom en såda: föregående diskussion, och huru mycket v. än förtvifla om att kunna komma till någo: godt resultat utan denna hjelp, så erkännt vi att saken icke kan uppskjutas i väntan derpå. Ty den andliga gemenskapen mellan de båda länderna är ämnu för liten och deras publicistiska krafter för svaga och för mycket upptagna, att man kan 5 a sig störa förhoppningar om hvad de i sådant Tånae ende kalle kunna prestera. Men så mycke: vistigare blifver det att man skrider till lös ningen af denna uppgift med lugnt sinne. atan bittra minnen från det förflutna och utan misstänksam fruktan för framtiden? Kan detta sägas om den nuvarande tidpunk ten? Vi medgifva att stämningen i båda länderna är lugnare. Yrkandet på en revision af unionen framställes icke längre i Sverge med den hetta som förr, och förebråelserna mot Norge äro hvarken så många eller så bittra. Den naturliga följden dera! är, att vi äro mera böjda att lyssna till yr kandet. Allt noga öfvervägdt, tro vi likväl att det är försigtigast och med de båda fol kens sanna intresse mest öfyerensstämmand: att man väntar och att säken får bero tills vidare, och det i en sådan form, att den i sinom tid åter kan upptågas på ett nytt sätt. som ej står i någon historisk förbindelse med agitationen från 1859. Vi äro nemligen icke fullt förvissade om, att hvad som yttrades och föreföll för ännu endast två år sedan nu är på båda sidor alldeles glömdt och begrafvet. Vi frukta snarare, att de meningsskiljaktigheter, som oundgängligen måste komma att yppa. sig inom en sådan komit, kunde väcka till lifs den ännu för kort tid sedan rådande och ä mu knappas! fullständigt aflägsnade bitterheten. Och huru skulle man väl nu kunna få en unionskomite sammansatt på ett någorlunda ändamålsen igt sätt? Skall den uppfylla sitt ändamål. så måste den vara sålunda sammar satt at: det blir öfvervägande sannolikhet för att des: förslag antages af begge ländernas national representationer. Den måste derföre nöd vändigtvis komma att bestå icke blott a dessas mest dugliga och san-ade, utan älfver wf deras mest inflytelserika medlemmar. Mei: anledning af den tvist, som nyss egt rum skola dessa i de flesta fal vara så bundna ef sina förra offentliga eller enskilta yttran len i saken, att en jemkning af de yrkanlen och afslaz, som komme från de olika idorna, måste misslyckas. Skulle det nu, hvilket vi för ö onblicket inse sannolikt, visa sig vara omöjligt alt illvägabringa endrägt I fråga om ett utkast ill en ny föreningsakt, så skulle man härned uppenbarligen ha skadat det syfte, för vilket man trott sig verka. Ty nya föreeelser af en för ögonblicket oöfvervinnelig enighet skulle TTG framkalla en ny örstämning och nya splittringar, och derige iom fördröja den tidpunkt, då cndrägt om ider kan vinnas. Slutligen må anmärkas, tt nedsättandet af en unionskomite nu från iorsk sida stöter på konstitutionella svårig eter, som -äro af den mest betänkligu art. Storthinget har högtidligen och enstämmigt. huruväl endast under vissa förutsättningar. uttalat sig emot en dylik åtgärd: Dettaut slande har lika stora anspråk på att hållas obrottslig helgd som någon annan på paionens vägnar framkommen förklaring kan ga. Det har visserligen såväl från norsk om från sveusk sida af enskilda blifvit påiådt, att de förutsättningar, under hvilka torthinget förklarat sig emot nedsättandet dnr Arden Sebra E EE