Aftonbladet – 11 januari 1862, sida 2

en, hvilka ånse sig ega ställning och måga att bidraga till semhälletstellgiösa pfostran. Sällskapet väljer fritt sina redip för detta ändamål och utsänder dem und folket under den antagna benämninn af kolportörer för andliga skrifter till dt pris. Allmänheten benämner dessa ostlar doek mest läsare, emecan de, jemte t lofliga bokhandelsyrke, dertill. med mer h mindre framgång och nit uppträda, hvarIst de kunna och tillfälte erbjudes; såsom toch bättringspredikanter,sutläggare af beln och ändliga väckare. Det är till detta dnare som såväl dessa apostlars som troen äfven sjelfva evangeliska fösterlandsftelsens egentliga sträfvan står. År en ;rson af dem väckt, så anses den Heliga nada sedan sjelf fullborda verket. Hvaruti består då denna väckelse? såvidt en räckt för densamma kan göra sig reda. ) en antaglig syndare skall genom mycket adligt läsande och bedjande, såväl eget ym andras, bringas derhän, att han trängr efter tro och bättring i sitt lefverne, hålla sig från detta lifvets frestelser, glädje ch alla sådana samhällsbehof som anslå noligheten. Har detta lyckats, så är steget get och allt godt och väl. Nu kommer flaten eller den utlofvade synderhas förlåelse, ett blindskär, hvaruppå månget svugt örstånds vacklande julle kantrat. Den bi;otte och. svagt tänkande menniskan tror sig u vara olika och bättre än de flesta-andra. igenskapen alt vara väckt och försäkrad om syndernas förlåtelse skall utmärkas geom ödmjukhet, och. stilla glädje i Kristo land verldens: barn, heter. det, men-ödmjukheten är sällan så verklig, eller rollen kan så väl spelas, att icke sjelftillfredsställelse och medömkan : öfver: de: andra vilsefarande själarnes ställning alltför klart, både i ord och hållhing, lyser fram. Denna, allt annat än sannt kristna sjelfförträfflighetsta -ke är det genomgående karakteristiska för nutidens väckta, är. det frimuraretecken som de, medvetet eller icke, ständigt presentera i det omvändelsenit, som hvar. och en ådagalägger i tid och otid. En rätt gudsmans tal vänder sig snart till väckelseverket äfven i utbyte med. en. alldeles obekant. Äro två eller tre tillsammans kan man taga för afgjordt att föreller akterdäcket är ettångfartyg t. ex. inom kort är en högljudd böneplats, vare sig-att: den öfriga: församlingen är stämd derför eller ej, midt under bullret af det praktiska lifvet rundtomkring. Då inträffar det anstötliga att en eldare eller sjöman ställer sig midt i kretsen, uppstämmande på fiol en polska ö ell r sjungande: en än mindre uppbygglig slsgdänga ), dertill föranledd af den envisa brist på religiös anständighetskänsta, som, oaktadt anmärkningar mot det opassande i-tid oc: rum, ändock föranleder föreläsaren att fortfara. Sådana uppträden väcka i allmänhet ömkan, och näst intill känslan af ömkan rangerar sig i vår själ åtlöjet och föraktet. Således, långt ifrån att väcka den allmänna eller enskilda tanken på Gud, nedtrampas I denna tanke i stoftet genom oviea beleenden. En annan plats somofta väljes till offentligt bönerum, i anseende till den antagliga stora lättheten att dervid väcka, är sjukrummet. Jag tvekar-om det vid-måpga tillfällen är bättre valdt än detdörra, ifoll mån afser ålla förhållanden. Oftå är den sjuke i en sådan belägenhet, att själen saknar förmåga att reda det framställda andeliga talet, helst om det räcker läbge. I sådant fall går det dels alldeles förloradt, dels oroar det i hög grad den sjuke, som, när kroppen är i våldsam strid, åtminstone behöfver ro i själen, hvilken är omöjlig att vinna midt i en samling af menniskor, under brusande ordsvall och snyftningar. Afhör den sjuke dertill en sfräffpredikan och: qväljes af egna tankar, så är progedaren tilli -Å kraft och verkan. att förlikna vid de råa folkens Gudsdoms-scener ; och kommer.han med lifvet ifrån och behåller förnuftet, så är det en stor lycka. Många liknande händelser, som kanske dagligen i stort antal inträffa, skulle kunna anföras, bevisande det illa betänkta och valda sättet, hvarpå den inre missionens omvändelseverk bedrifves utåf okunniga, förblindade och fåfänga predikare. Intet är mer frånstötande för kristendomskänslån än fariseism.. Och der den förra skulle finnas, men den sednare. äfven röjer sig, der kan man våga 99 mot 1 att skälmen och hyckt laren dritver sitt spel. Detta är ej ett hårdtal, det grundar sig på menniskokännedom, och vore väl om det annoterades af de klenirogne. : Måtle evangeliska fosterländsstiftelsen framlör allt besinna att anspråken på mönsterfolk i vår tid äro helv andra, än att de inskränka sig till förmågan att kunna ropa herre, herre — hålla bibeltolkningar i Evan: geliska fosterlandssällskapets anda och för öfrigt ej kunlia dokumentera sig med annat län gesällbrefvet och en tryckt auktorisatior i form af fakultetsbevis från en landshöfding Liljenerantz, en baron Ahlströmer, m. fl. hvil: ka personer utan tvifvel äro godasamtida och -I mycket aktningsvärda namn, men för öfrigt utom sina ordinarie funktioneroch allmänt ta ladt, ingenting vidare hvarken för Per etle Pål. Likväl anse sig dessa herräri sällskapet namn (som har kongl. sanktion, bevars) be i lrättigade att dekretera, det skräddaregesäl len L., bokförsäljaren X. eller torparedrän gen Z. utsändas i verlden för att omvänd den till en bättre kristendom. Och märk ligt nog opererar svenska kyrkans prima x) Historiskt. xx) Afvensk.