Aftonbladet – 11 januari 1862, sida 2

jerpublik, källa den lycklige imaöstron att komma fram och möttaga det bifall som de så väl förstå att skänka! O min stilla, -huldå flicka, du måste med mig tömma denna be: rasande dryck — äfven om du detföre skulle nödgas dela mina lidanden! Klockan slog tio och mis Redmond och Mary KIER sina söm samt beredde sig alt gå till hvila, Då Maurice följde dem ut i förstugan, ropade han Mary till trädgårdsdörren och hviskade, läggande sin hand på hennes arm: Hvilketdera ville du heldre blifva, outsägligt lycklig ibland och djupt olycklig vid andra tillfällen, eller aldrig smaka Iker eterna af jordisk sällhet och qval?4 on såg öfverraskad och nästan sorgsen ut vid denna fråga, men efter ett ögonblicks tvekan sade hon, blygt upplyftande sina ögon fill hans: Jag förmodar att jag redan varit alltför lycklig, att ej böra vänta miglidande derefter; men komme hvad som helst — en högre sällhet eler en djupare sorg, det är mig detsamma, om blott den sednare träffar mig ensam och jag får dela den förra med dig. Engel af godhet! utropade han eldigt, Zoch jag, som just nu önskade förmå dig att dela qvalen af min feberaktiga tillvaro. Be håll din heliga hjertefrid, min Mary, och Gud förbjude att jag någonsin i min ötverdådigå dårskap skulle söka att störa den! Ja, hvarföre skulle du väl det? KA hon med okonsilad förvåning. Hon smålog, men kände sig litet afkyld. fivarföre, kunde hon knappt säga. Hon anade ej hans tankar; och huru skulle hon kunna det? Mei andra hade gjort det, och lifvet blir tungt och saftlöst, när allting måste utläggas oc förklaras, och han kunde. ieke altid blifvå klar för sig sjelf ens; och ett moln låg på Hans panna, då han inneslöt sig i sitt Tum,