Aftonbladet – 11 januari 1862, sida 2

REN slog upp fönstret och kastade sig på sin bädd, samt gripande papper och blyertspenna, började improvisera, men ej musik. Hans sinne var ej stämdt till harmoni just då, men Han skref vilda, osammanhängande verser och inslumrade till slut med några ofullbordade rader i handen. Femte KAPITLET: Huru besynnerligt är det icke, att menniskor skola anse det löna mödan att inför sig sjelfva framställa sig.i den bästa dager, att bruka spetsfundiga undanflykter mot sitt egetsamvete, och ljuga för sitt eget hjerta, medan de hela tiden äro medvetande om, att det tjenar till ingenting — att det är det mest genomskådliga af alla bedrägerier — att icke ens en drottnings trontal eller en ministers håärang hafva mindre anspråk. på uppriktighet och trovärdighet, än deras försvar af sina handlingar inför sitt: förnufts domslut. Men ännu alltjemnt fort-far det tysta, sjelfmedvetia narrspelet, och: utan tvifvel hafva tjufven och mördaren en: advokat inom sjelfva domstolen, som påyr-kar frikännelse, äfven under det dolken sli-och rofvet bringas i säkerhet. Några nnasvisserligen, som aldrig tyckas hålla råd med sig sjelfva, hvilkas jältyckes vara stadd på jernvägsresa och aldrid stanne annal än vid vissa stationer, aldrig se bortom ett visst mål för sin brådskande förd. Mr Liftord tillhörde måhända detta sed-nare antal, och i så föll måtte hans väg : bafvå .gålt genom. de ödsligaste och: enformigaste trakter. Den hade framgått utan: uppehåll; förkrossande och utsläckande hos : honom. sjelf och andrä allt sor gifverlifvet: ljus och värma. Huruvida hans-tankar pågonsiny som Paulus säger; anklagade eller