Aftonbladet – 10 januari 1862, sida 3

De sista menniskoätarne. (Forts. fr. gårdagsbl.) Seemann började sin undersöknin sresa Tavionni, en at de betydligaste öarne. en korta tid, han tillbragte på denna ö, skulle han använda att undersöka öns höjdförhållanden. Höfdingen Somosomos hustru, som mottagit honom vänskapligt, ville, för att visa honom ära, tillika med qvinnorna i sin omgifning ledsega honom på hans utflygt. I gryningen befunns således en skara infödda skönheter samlad vid stranden af en liten å, hvarifrån expeditionen afgick. Deras drägt var mycket enkel; drottningen bar omkring höfterna ett -tycke hvi! kaliko, å hufvudet friska ormbunksblad, röda örhängen samt halsoch armband af musselskal. Hennes följeslagarinnor hade befriat sig från kalikoen och voro blott klädda i friska kokosoch banana-blad. De vitiska qvinnorna äro aj medelstorlek och välväxta; men deras ansigten ha långt ifrån den regelbundna och täcka skönhet, som utmärker polynesiskorna på Nouka-Hiva och : aiti. De äro mera kyska än dessa och öfverlemna sig ej så lätt åt främlingar. I allmänhet medtör kristendomen, der den börjar vinna utbredning, åtminstone yttre förbättring i sederna. På Samon bade missionärerna den sinnrika iden att använda det oceaniska törbudet 4taboo4 på qvinnorna, så att de besvarade matrosernas närgångenhet med 4taboo, taboo!t Det vill säga: man får ej röras. Mäånggifte är allmänt bland de öbefolkningar, som icke ännu antagit kristendomen, och somliga hötdingar ha ett stort antal hustrur; män af medelklassen, åkerbrukare, handtverkare och fiskare, ha vanligen blow en hustru. Det finnes flera besynnerliga påbud angående familjlifvet. Det har länge varit sed att döda hustrun på henoes mans graf; detta bruk fortlefde ännu år 1858 i distriktet-Soloira. Likaledes dödade