Aftonbladet – 10 januari 1862, sida 3

Fastän styrelsen för allmänna vägoch vattenbyggnader icke gillar de åsigter, som i denna del af frågan hysas af major Olivecrona, så vill det ändock synas, som om frågan ännu icke vore fullt utredd, huruvida sjöfarten kan på 4,6 eller 4,7 fots vattendjup, enligt det föreslagna sättet, med flatbottnade pråmar, bogserade af ångfartyg, besörjas lika billigt och obehindradt, som förhållandet nu är med de 6 , fot djupt liggande seglande jakterna. Derjemte synes den möjligheten icke böra I mnas åsido att med seglande fartyg, konstruerade för det mindre vattendjupet, kunna idka sjöfart å Hjelmaren, enär derförutan gods och varor skulle uteslutande blifva hänvisade till de af ånglartyg bogserade pråmarne, som under sådana förhållanden möjligen skulle kunna stegra frakterna, då ingen täflan med seglande fartyg förefunnes. Hvad E. K. M:ts befallmingshafvande nu haft nåden anföra rörande sjöfarten å Hjelmaren afser endast varutrafiken. Passageraretrafiken har nemligen genom jernvägen till Arboga redan undergått sådana förändringar, att densamma ej mera torde till samma omfång som förr eran sig af sjövägen, hvilket ännu mera bör blifva förhållandet, då den under byggnad varande Vestra stambanan blifvit öppnad för rörelsen. Nägra särskilda åtgärder för passageraretrafikens de på Hjelmaren torde således för framtiden få anses ej vidare erforderliga. Ehuru hvad som ofvan blifvit yttradt om sjöfarten i allmänhet på Hjelmaren, i hufvudsak äfven gäller för Hjelmare kanal och slussverk, så förtjenar dock detta sednare attsärskilt tagas i betraktande, isynnerhet som genom den föreslagna sänkningen kanalens vattendjup skulle minskas från 7 fot till 4.6 eller 4,7 fot, hvarigenom en minskning i7 kanalens inkomster torde vara att befara. Fastän kanalbolagets anspråk på bibehållande af hafde inkomster äro vigtiga nog, så måste man dock medgifva, att ändå vigtigare intressen förefinnas, hvilka fordra kanalens bibehållande vid samma vattendjup hädanefter som nu. Denna kanal, om hvars ursprung och tillkomst ofvan förmäles, och hvarigenom en i århundraden eftersträfvad kommunikation åstadkommits, utgör nemligen en föreningslänk för sjöfarten emellan det inre af landet samt hulvudstaden och Östersjön. Fördelarne af en slik kommunikationslinie; utan hvilken kringliggande orters värderika produkter icke skulle utan förökade kostnader uppnå verldsmarknaden, och LT hvars gmbapenad blifvit nedlagda betydliga PI dertill staten bidragit med icke mindre än 30,000 rdr bko, torde icke böra utan trängande nödde uppoffras eller förminskas. Huruvida Hjelmaren skulle med samma fördel som hitintills begagnas, ifall lägsta vattendjupet nedsattes till 4,6 eller 4,7 fot, är en fråga af högsta vigt, som, omtvistad, återstår att få utredd och med säkerhet besv rad, innan den vigtiga frågan om Hjelmarens sär kning till slutligt afgörande företages. Med det nu anförda hr E. K. M:ts befallningshafvande velat i underd. visa, att mot jordbrukets vigtiga och i förevarande fall stora intresse reser sig ett annat lika vigtigt, nemligen trafiken, som gör anspråk på att efter sjösänkningen sjöfarten måkunna fortgå lika obehinlradt som hitintills och utan större omkostnader än hvad som nu är förhållandet. ne E. K. M:ts befallningshafvandes åsigt kan sådant af de hållna undersökningarne, och hvad i sfrigt hitintills förekommit, icke anses vara med full säkerhet utredt, så att med stöd deraf denna vigtiga fråga nu kan lösas på ett med det allnännas intresse förenligt sätt. För att emellertid kunna skilja mellan så vigiga intressen, som i förevarande fall stå rustade emot hvarandra, lärer en så beskaffad utredning vara af behofvet högligen påkallad, och är det ned anledning häraf som E. K M:ts befallningshafvande anser sig böra i underd. hemtälla, att, före frågans slutliga pröfning och afsöranmde, en undersökning af i seglationskonst och fartygskonstruktion sakkunnige och opariske män borde försiggå för att med all möjlig uliständighet och säkerhet få utredt, hvad inrerkan på sjöfarten i dess helhet vattendjupets redsättning till 4,7 fot i kanalen och Hjelmaren nå utöfva, och om segelfart med grundgående, fter det förminskade vattendjupet konstruerade artyg kan, lika obehindradt och utan större omkostnader än hitintills för mera djupgående faryg förefunnits, fortfarande ega rum. Örebro slott i landskansliet den 15 Nov. 1861.