Aftonbladet – 10 januari 1862, sida 3

af de gröna allter, som direkte förde till Lifford Grange. Maurice drog Marys arm i sin och de vände sina steg mot byn. Nåväl, nu då du återsett Lady-Bird igen, hvad tycker du om henne? Jag vet ej rätt ännu — hon tycks icke vara stolt.? Ack nej! Icke det minsta i vanlig beMA IK ; : Hon är lik ett porträtt jag engång sett.4 I Italien? v Eee Ja, i Venedig. Det hade samma djupa vemodigt väntansfulla blick som hon. Ar hon lycklig, Mary? Det tror jag ej; hennes hem är allt bra dystert och ödsligt för en så ung flicka och hon är så angelägen att få slippa derifrån, att det gör mig innerligt ondt. Jag gissar att hon har ett utmärkt godt hufvud? Hon är mycket underhållande — skämtande och sarkastisk ibland och förunderligt vältalig vid andra tillfällen, Hon läser otroligt mycket, tror jag. Tycker hon om musik? Hon har den skönaste röst — en riktig underbar röst; men som hon aldrig fått nå gon undervisning, vet jag ej om hon sjunger — hvad: du skulle kalla väl. Hon måste leds till döds i det der gamla slottet. Jag kommer ihåg, huru stel och styf hennes far såg ut, och modren alltid sjuk, och den här gamla presten så tankspridd och litet tvär till på köpet ibland. Icke egentligt tvär, tror jag, men LadyBird retar honom genom de besynnerliga saker hon gör och säger; och han kan kanske icke riktigt förstå, huru ledsamt hon har, och att redan det att göra någon ond å sig är ett slags lättnad och omvexling i hennes tomma och enformiga lif.4 (Forts)