Aftonbladet – 10 januari 1862, sida 3

i, Maj:ts befallningshafvande i detta och Nykö j pings län den 381 Maj 1859 på begäran rt åt I skillige strandegare hållet sammanträde då, för jutom att, liksom tillförene protester mot Hjel marens sänkning. afgåfvos, kaptenen vid vägöv) vattenbyggnadskåren, M. A. Grill, framstälde och utvecklade ett förslag att genom de sanka ängarnes afskiljande från Hjelmaren medelst val lar samt inrättande af pumpverk för vattnets al: förande, torrlägga ängarne, hvarigenom samma om ej större fördelar än genom sjöns sänkning skulle, enligt kapten Grills förmenande ern och då de för sjösänkningens verkställande i en lighet med öfverstelöjtnanten Sundmarks förs intresserade strandegare bildade bolag samt ut sågo interimsdirektion, hvilken sedermera den t November 1860 till Eders Kongl. Maj:t ingöt: med den underdåniga acsökning, som föranldt detta utlåtande. Genom den af öfverstelöjtnanten Sundmark verkstälda undersökning hafva arealen och be skaffenheten af den jord, som vid sänkning Hjelmaren, i enlighet med det derför upprätta förslag, skulle kunna genom odling eller annor ledes förbättras, blifvit till fullo utredde. Vin sten af 31.000 tunnland mark, derat öfver 26,0 tjenliga till odling, är nog stor för att, äfven c kostnaden skulle något öfverstiga den af öfver stelöjtnant Sundmark för sänkning till 4,6 fots segeldjup beräknade summa af 412.850 rdr bko. göra Hjelmarens sänkning till ett af de, hv: d jordbruket beträffar, vigtigare och betydligare företag, som någonsin i värt land förekommit, deraf enskild fördel och allmänt gagn irikt mi:t otvifvelaktigt äro att pårökna. Redan den ot ständighet, att så många insigtsfulla jordbruka! hvilka alla de med företaget förenade kostnär: komma att drabba, så ifrigt påyrka sänkningen synes derom bära tillräckligt vittnesbörd. Mt då hvarje så beskaffadt företag, äfven af minurt betydenhet, plägar vara förenadt med hinder oci: kännbara uppoffringar, är klart, att en fråga a så vidtomfattande beskaffenhet samt i menigheters och enskildes intressen så djupt ingripande. som den förevarande, har mångdubblade svårig heter att bekämpa. Sådana hafva ock ej helici uteblifvit, hvilket nogsamt visar sig af hvad i de hållna sammanträdena förekommit samt a de många protester, som vid hvarje lemnadt tili fälle afgifvits och ihärdigt vidhållits. Nu info drade och i underdånighet bilagde yttranden frin Örebro stad och stadens rederibolag bära derur vittne Alla dessa protester kunna innefattas ur der tvenne hufvudafdelningar, nemligen: de, som afse fisket och de i Eskilstuna str anlagda bruk, qvarnar, manufakturer och öfris: vattenverk, samt de, som afse trafiken på Hjelmaren och Hjelmare-kanal. Ehuru fisket i Hjelmaren samt Hyndevads oc! Eskilstuna ström icke torde vara utan betyden het för dess idkusre, synes uppenbart att, äfven om de genom Hjelmarens sänkning skulle 1å vidkännas någon minskning i afkastningen af sitt fiske, sänkningsföretaget är förjordbruket sf den vigt, att från fiskerättsegares sida, hvilla dessutom till större delen torde utgöras af strandegare, framställda invändningar mot Hjelmare: s sänkning icke lära kunna blifva af särdeles nflytande vid frågans afgörande. Större intressen äro visserligen förenade med de många vattenverken i Eskilstuna ström. Men egarne till dessa verk lära icke kunna fordra mera, än att fir framtiden erhålla lika mycket driftvatten, som hittills kommit verken till godo; att ett hastigare afledande af flodvattnet icke må skada ve:k och dammar, och att kostnaden för de förändrir.far i dambyggnaderna, hvartill sjösänkning.r an föranleda, ej må drabba egarne eller des-c derigenom tillskyndas större underhållskostnader. I öfverensstämmelse härmed förutsätter ock ö:verstelöjtnanten Sundmarks förslag, att vatterverken fortfarande skola erhålla tillräckligt driftvatten, utom vid de tillfällen, då de under nuvarande förhållatiden lidit brist derpä; hvilka tillfällen dock efter sänknifigen borde blifva mera sällsynta och af mindre varaktighet än hittills: och då öfverstelöjtnant Leijonanker i sitt utlåtande vitsordat, att sjösänkningen och reglerin gen af sjöns vattenhöjd kan så ordnas, att vat tenverkens behof alltid fyllas, synas ej heller frår: detta håll väsentliga hinder för sjöns sänkning kunhnäuppstå. Men af desto större vigt och betydenhet ör deremot frågan om det inflytande sänkningen kan hafva å sjöfarten på Hjelmaren och Hjelmare-kanal. Skulle sjösänkningen icke kunna åvägabringas med mindre än att segelfarten blefvc tillintetgjord, så måste otvifvelaktigt all tanke derpå öfvergifvas. En sådan. kommunikation. omistlig ej allenast för Örebro stad, utan äfven för hela länet och dertill angränsande orter, skull endast till någon del kunna ersättas genom jernvägen mellan Örebro och Arboga samt den uunder byggnad varande Vestra stambanan och föreningsbanan emellan Halsberg och Örebro; emedan tyngre varor i allmänheticke kunna på jernvägar forslas för samma billiga prissom sjöledes. Sedan jernvägen emellan örebro och Arboga öppnades 1857 har, det oaktadt, sjötrafiken emellan Örebro och Mälaren i ej ringa mån ökats ock kommer troligen, då Vestra stambanen blilvit fullbordad, att än mer tilltaga. I följd af den ökade sädesproduktion, hvartill sänkningen skulle komma att gifva tillfälle, och nödvändigheten att för densamma skaffa afsättning, blifver efter sänkningen för jordbrukaren af än större vie! än hittills, att sjötrafiken icke hämmas eller försvåras. Jordbrukets eget intresse fordrar såled-. attsjöfarten på Hjelmaren RA RE ET kan äfven efter sänkningen verkställas med lika fördel och säkerhet, som hitintills varit förhålland 1.7 I det af öfverstelöjtnant jSundmark upprätta: e betänkande och förslag har ätven detta varit aisedt; ty han utgår från det antagande, att llögsta vattendjup af 4,5 eller 4,7 fot vore tillräckligt för sjöfarten, som efter sänkningen skulle Lisörjas. med flatbottnade pråmar, bogserade if ångbåtar. Vidare har öfverstelöjtnant Sundmark, i och för lägsta och högsta vattenståndens Lestämmande i sjön efter sänkningen, föreslagit en med stora utskof försedd regleringsdamm, som; vid Rosenholm skulle byggas tvärs öfver Eskilstuna:ån. Öfverstelöjtnant Leijonanker, hvars åsigter -härutinnan delas af styrelsen för allmänna vägoch VAD gEnaden, har, med åberopande af främmande länders erfarenhet, dels änsett så beskaffad pråmfart tillräckligt svarande mot ändamålet, äfven under förutsättning af en högst betydligt ökad trafik, dels ock förklarat den ifrågasatta vattenregleringen praktiskt verkställbar; hvaremot major Olivecrona yttrat, att fenom den föreslagna minskningen af vattenjupet till 4,6 eller 4,7 fot i segellederna på sjön och i kanalen skulle sjöfarten på dessa sjöleder blifva tillintetgjord till obotlig skada för det allmännas vigtiga intresse, och att en för seglationens behof begränsad lägsta vattenhöjd icke kunde med säkerhet bestämmas medelst en regleringsdamm vid Rosenholm. SERIE sr AO