Aftonbladet – 10 januari 1862, sida 3

att-verkens? behof alltid fyldes; att den kunde på sådant sätt ordnas, ansågs för gifvet, äfven om ej alla beräkningar, hvarpå öfverstelöjtnanten Sundmarks förslag blifvit bygdt, skulle till fullo hålla streck i praktiken; att fördenskull fiskerierna och vattenverken aldrig torde kunna gifva fullgiltiga skäl möt sjösänkningen; att deremot det inflyrande sänkningen unda få för seglationen i Hjelmaren och den derifrån ledande ka nal vore af långt mera vigt, att uti de protester som inkommit från Örebro stad och rederibolag samt bruksegare i orten, de sistnämnde endast fordrat att transporten ej måtte försvåras eller fördyras, hvilket anspråk ej heller blifvit i förslaget bestridt; att Örebro stad åter i den första protesten förmenats gå sin under ång till mötes, såvida ej kommunikationen på jelmaren bibehölles med minst 7 fots vatten djup; att detta likväl ej vore sannolikt, eni: hvad för staden såsom stad fortfarande vore ai vigt att bibehålla, vore en sjökommunikation. lika lätt och billig, som hittills; men om den i öfrigt skedde med pråmar, bogserade af ång fartyg, eller seglande fartyg, tycktes temlige: likgiltigt; att 4,6 fots vattendjup, eller rättar: den pråmfart, som deraf blefve en följd, bord: vara tillfyllest, enär kändt vore, att det funnes talrika och oerhördt mera trafikerade linier, det farten bedrefves med så grundgående fartyg som 4 fots, t. ex. Erie kanal i Norra Amerik: och större delen af Hollands kanaler, med flera att äfven, med förutsättning af en högst betyd ligt ökad trafik, öfverstelöjtnanten ansåg pråmfart tillräckligt svarande mot ändamålet, så att hvarken Örebro stad eller kringliggande orter allmänhet deraf kunde blifva lidande; att rederi bolaget, på sätt dess protest visade, visserliger finge erfara rubbning 1 beräkningar, bygda på sjöfartens nuvarande beskaffenhet; men i före varande fall vore åkerbrukets intresse öfvervigande rederibolagets, hvars I fartyg samt ett vrarf och lastageplats, om än för bolaget af betydenhet, svårligen kunde för det allmänna vara särdeles vigtiga i jemförelse med tusentals tuntnland för jordbruket vunnen mark; att Hjelmars kanalbolags intresse syntes vara det enda, son: kunde mäta sig med jordbruket i Hjelmaredalen, enär kanalen, utgörande fullbordan af en i århundraden eftersträfvad kommunikation, icke borde på några vilkor få hotas till sin existens: att pråmfart, som länge bedrifvits emellan Stock holm och Norrköping, ej heller borde varn omöjlig på Hjelmaren och Mälaren; att Hje mare kanalbolag naturligtvis hade sin vinst af trafikens storlek, ej af de fartygs beskaftenhet. hvarpå varor och passagerare fördes; hvadan. om sjösänkningen ej gj trafiken genom kanalen mindre och ej heller till något väsendtligt men försvårade densamma, bolaget icke borde komma att förlora något af sin hittills varande eller i framtiden påräkneliga vinst; att föreslagna regleringen af vattenhöjden vore, efter öfverstelöjtnantens åsigt, praktiskt utförbar, enär sådana reglerihgat funnos i andra länder; och vore öfverstelöjtnanten öfrertygad, dels att hvarken Örebro stad eller Hjelmare kanalverk af sjösänkningen till 4,6 fot minsta vattendjup hotades af några allvarsamma faror, dels ock att de personers eller bolags intressen, som för öfrigt funnos stridande mot detta arbete, cj hade jemförelsevis den vigt, att de ej, efter lagliga penningeersättningars bekommande, borde och kunde vika för jordbrukets långt vigtigare fördelar; att svåraste hindret för sjösänkningen otvifvelaktigt komme : att uppstå från Hjelmare kanalverks intressenters sida, hvilka säkerligen godvilligt ej medgåfvo vattendjupets nedsättande till 4,6 fot på bestämmande slussens tröskel; och att, då detta motstånd kunnat mcd säkerhet motses, en bestämd brist i öfverstelöjtnant Sundmarks förslag vore, att frågan huru mycket jord, som vunnes, med bibehållande af 7 fots minsta och 9 fots högsta vattendjup på bestämmande slussehs tröskel, ej blifvit utredd; hvilken jordrymd, med ledning af befintliga uppkifter, öfverstelöjtnanten, som i sitt utlåtande jemväl framställt förslag till utförande af en så beskaffad mindre sänkning, approximativt beräknat till 16 å 17,000 tunnland. Härefter har styrelsen för allmänna I och vattenbyggnader, med öfverlemnande af de till sjösänkningsföretaget hörande betänkanden, planer och förslager, jemte protester mot sänkninen, i skrifvelse den 28 Augusti 1852 uppdragit t BE. K. M:ts befallningshafvande att dels, i samråd med BE. K. M:ts befallningshafvande i Nyköpings och Westerås län, genom kungörelser underrätta de i företaget intresserade, att nyssberörde handlingar voro hos E. K. M:ts befallningshafvande tillgängliga, dels ock derefter på lämplig tid utlysa ett sammanträde med nämnda intresserade och de protesterande för att ej mindre inhemta, huruvida, efter tagen kännedom af undersökningshandlingarne, proesterna vidhöllos, än ock öfverlägga och besluta om de åtgärder, som intressenterna kunde anse sig befogade eller villiga att vidtaga, så i anledning af de protester, hvilka vidhöllos eller ytterligare afgåfvos, som äfven för att bringa letta vigtiga företa till afgörande. I följd häraf utfärdades kun rele. innehållande dels underrättelse, att itrågakomna handlingar funnos hör tillgängliga, dels ock kallelse till vederbörande tt härstädes sammänträda deh 4 Februari 1853, detta sammanträde, hvarest sig instälde fullnäktige för såväl jordbruksintresset, som de traikerande Hjelmarekanalbolag, vattenverksegare och fiskeriegare, vidhöllos ej allenast de förut fgifna protesterna, utan åtskilliga nya ingåfvos rån strandegare i Mellösa, Åsker, Dänhäs, Lita med flera socknar. De bland närvarande trandegare, hvilka påyrkade företagets fortgång, örenade sig enhälligt i det beslut, att de alsifna protesterna ej föranledde ännan deras åtvärd, än att de, med tillkännagifvande att äc, inslutande sig till det af öfverstelöjtnanten Sundnark uppgjorda förslag, öfverlemnade pröfninsen af prötesterhas verk n åt vederbörande auk: oritet, och att, om Eders Kongl. Maj:t i nåder illät sjösänkningen i afseende å segelfarten, trandegare skulle bilda ett bolag för att bringa änkningen till utförande. Sedan styrelsen för allmänna vägoch vattenoyggnader, med -handlingarnes öfverlemnande, memorial den 17 Mars 1853, gjort underdånig nmälan om förevarande sjösänkningsfråga och örklarat öfverstelöjtnant Leijonankers gransklingsutlåtande uttrycka styrelsens åsigt gena jösänkningsplanen, har Eders Kongl. Maj:t, i rådig skrivelse till styrelsen den 11 April sistvämnde år tillkännagifvit att,i betraktande af vad i saken förekommit, Eders Kongl. Maj:t i råder funnit styrelsens underdåniga hemställan cke föranleda annat förklarande, än att Eders Songl. Maj:t under dåvarande omständigheter, insett sig icke böra meddela förordnande omni? son minskning eller rubbning af segeldjupet i Tjelmare kanal. Sjösänkningsfrågan har slutligen förevarit å ett vid Lennäs gästgifvaregård inför Eders Kgl. 1 nn dn piospr Hot ainlt Att företa naltt