Aftonbladet – 10 januari 1862, sida 2

någon högre grad intressera svenska läsare att erfara, är att hela denna stridmellan norska tidningar allt klarare läggeri dagen med allt flera och flera bevis just de trenne fakta, för hvilkas fullständiga hemlighållande för den svenska allmänheten, det myckna bråket med en norsk ministerkris, konungens resa till Kristiania 0. s. v. uppstått, nemligen 1:o att grefve Manderström i November 1859 aflåtit en not hveri förklaras, att Anckarsvärdska motionens syftning och utfall mot Norge väckt allmän ovilja i Sverge, och hvari Sverges agenter i utlandet varnas att icke låta missleda sig af pressen, som antogs vilja göra affärer i splitet och oenigheten; 2:0 att denna not, ehuru alldeles obekant i Sverge, så litet utgjorde någon hemlighet i Norge, alt den tvärtom blifvit meddelad norska Storthinget och i ett dess möte uppläst af presidenten samt finnes förvarad i dess hemliga arkiv; 3:0 att några af norska regeringens ledamöter före ståthållare-frågans afgörande i Storthinget enskildt konfererat i detta ämne med några svenska statsråd och af dem erhållit försäkringar, som häntydde derpå, att från svensk sida intet hinder mötte för denna saks bringande till ett lyckligt slut. Vi kanna ej annat än beklaga dem, som haft så mycket besvär för att dessa omständigheter skulle förblifva obekanta i Sverge, att desamma nu, sedan man lyckats få bort de strofer i det norska betänkandet, som innehöllo en dunkel anspelning derpå — å dunkel, att man här icke skulle förstått hvad dermed menades — i stället just genom ministerkrisen vch diskussionen deron; blifvit ganska detaljeradt bekanta. Morgenbladet? anför i en artikel till försvar för hr Sibberns åtgöranden och som utgör ett svar på den artikel i SAftenbladett, vi förnt omnämnt, ytterligare nå zra omständigheter. Morgenbladet sammanfattar nemligea sin argumentation i afseende på olämpligheten af de antydningar, som Birch Eeichensvald ville ha qvars:äende i betänkandet, uti följande trenne mot honom riktade anklagelsepunkter: 1) Skulle Birch-Reichenwald troligen derigenom ha kränkt det vilkor, på hvilket noten blifvit meddelad norska regeringen och storthinget; 2) skulle Rirch-Reichenwald genom antydningen af notens tillvaro blottställt konungen, emedan det derigenom kunnat bli officieli bekant, alt en sådan not blifvit utfärdad och meddelad norska storthinget, men hemlighållen för svenska riksdagen; 3) emedan konferensen mellan norska och svenska statsråden hade skett vid en af konungen sjelf föranstaltad förtrolig rencontre på Ulriksdal, der på ena sidan närvarit hrr Birch och Sibbern och på den andra grefvarne Manderström och Henning Hamilton samt frib. de Geer, det vore opassande alt åberopa sådana konfidentiella ur derhandlingar eller middagssamtal, i afseende på hvilka de svenska statsråden numera alltid kunna invända. att de vid sina yttranden alltid förutsatt en behandling i sammansatt statsråd. Med anledning häraf har f. d. statsrådet ireh-Reichenwald till Morgenbladet insändt ljande skrifvelse: 4I er tidning för den 1 Januari meddelades en redogörelse för åtskilligt, som skall ha passerat dels enskildt emellan h. exc. hr statsministern Sibbern och mig, dels under vår samverkan i rådplägningar med andrå. Det är icke min afsigt att i sakernas nuvarande ställning, och minst mot onamngifven sagesman, inlåta mig på den mängd orikti eter, som finnas så godt som i hvarje särskild mening i det nämnda referatet. Men deri finnas dock ett par punkter, hvilkas högst besynnerliga beskaffenhet föranlåter mig att förklara: 1) att jag icke vet mig ha haft någon del i, att den i redogörelsen nämnda cirkulärnoten på sin tid meddelades det norska storthinget, — : att jag tills för kort tid sedan varit i okunnighet om sättet, hvarpå detta medde: lande skedde, — och att jag ännu är okunnig om, huruvida något dylikt meddelande blifvit gjordt till den svenska rikedagen eller ej; 2) att jag på den tid, som föregick stortaingets beslut i ståthållarefrågan, icke, hvarken på Ulriksdal eller på något annat ställe, der H. M. konungen var närvarande, eller i något samqväm talat med någon medlem af det svenska statsrådet om denna fråga, — att jag stödde de i justitiedepartementets anförande af den 21 Okt. sistl. år förekommande yttrandena angående sinnesstämningen i Sverge i afseende å ståthållarefrågan uteslutande på förklaringar, som blifvit mig meddelade utan någon hög persons mellankomst, — och att öfverhufvud taget icke från min sida något skett, som kan berättiga hvem det vara må att ur de nu utur den norska reseringens betänkanden uteslutna yttrandena i nämnda anförande utleta den ringaste hängå på förhållanden, som på något sätt kunna beröra H. M. konungens person. Morgenbladet anmärker härvid bland annat, att om. det icke varit i sällskapliga samqväm, som B. R. konfererat n ed svenska statsråd om ståthållarefrågan, utan dessa konferenser haft en mera affärsmessig och privat karakter, så är det så mycket sämre för honom, emedan det just var ett stort fel af hrr Birch och Sibbern, att de öfverhufvud taget inlåtit sig på några slags undervandlingar med svenska statsråd och ett iytt missgrepp af hr Birch, då han ville