Aftonbladet – 10 januari 1862, sida 2

solsken, genom vinter och sommar skyndade den framåt, utan att betecknas af några omstörtningar eller lifvas af någon förändring, undantagande den gradvisa utveckling den frambragte i en karakter, som öfvergick från barn till qvinna under beständiga strider med sig sjelf, i oaflåtlig fojd med sina egna tankar och kärslor, men nästan utan någon beröring med den yttre verlden. FJERDE KAPITLET, Tre år hade förflutit efter den tidpunkt, hvarmed vår egentliga berättelse tog sin början, och Maurice Redmond; hade återvändt från-Italien med. stärkta krafter och djerfva förhoppningar på framgång och utmärkelse, ett sinne uppfylldt af sköna bilder och harmoniska drömmar, och ett hjerta, efter allt utseende oförändradt i sin varma ttllgifvenhet för sin barndoms moder och lekkamrat. En qvalmig afton i Augusti, ej många dagar efter hans ankomst, vandrade han med Mary Grey fram emot en gammal stenbro öfver Leighfloden, ungefär en mil från byn. Strömmen var på detta ställe djup och klar; alarnas mörka löfverk återspeglades i dess blanka våg som i en spegel; källkrasse och förgätmigej gungade i vattenbrynet, ståtliga kungsljus växte vid dess strand, isfågeln doppade sin näbb i strömmen och trollsländor sköto pilsnabbt fram och åter öfver dess yta. På de mossiga stenarna vid bron satte de sig ned tillsammans — Maurice med sin utländska halmhatt i handen, ett band löst knutet om halsen i stället för halsduk, och med ögon, som tycktes nästan för stora till hans fina bleka ansigte; och Mary med sin nätta, bruna klädning, sin hvita schal omsorgsfullt hopfästad, hatien knuten under hakan med