Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 3

ingånget nytt kontrakt, sysselsättas å fängelsets verkstäder dels med, skomakeris, i skrädderi-, snicketri-, smidesoch målerimed flera arbeten, dels ock med andra arbeten, som vid rikets fångvårdsanstalter vore öfliga. Det intrång och den skada, som häraf måste härflyta icke allenast för burskapsegande och handtverkare i Stockholm, utan äfven i ännu högre grad för den-stora mängden fria handtverksarbetare, låge, enligt fullmäktiges förmenande, i öppen dag; och hafva fullmäktige, efter anförande af åtskilligt i denna syftning, hos E. K. M:t i underd: anhållit, det täcktes E. K. M:t i nåd. meddela sådana bestämmelser, att de i k. brefvet den 22 December 1846 gifna föreskrifter noga åtlydas och tillämpas å straffoch arbetsfängelserna, så att vid deeamma, det å Långholmen icke undantaget, i enlighet med nämnda nåd. föreskrifter, tillverkas endast de arbeten, som äro för fångvården och statens egna Lehof användbara, och sådana varor som mindre allmänt i orten åstadkommas, således icke dv arbeten, som tillhöra egentliga handtverk, såsom sk makeri, skrädderi med de flera, som ofvar uppräknats. Öfver handtverksföreningens fullmäktiges on: förmälda underd. skrift, hvari en mängd handt verksarbetare i Stockholm uti en särskilt afgifven tryckt ansökning i underd. förklarat sig ir.stämma, har E. K. M:t, medelat nåd. remiss den 11 sistlidne Juli, behagat infordra fångvårdssty relsens und. utlåtande. Till åtlydnad häraf får styrelsen, med återstälande af remisshandlingarna, underd. anföra, att den fängelserna uti 13 8 af handtverksordningen tillagda rätt att tillverka handtverksarbeten möjligen kan under särdeles gynsamma förhållander utan olägenhet begagnas i sin fulla utsträckning. men skulle, om den sålunda utsträcktes under motsatta konjunkturer, otvifvelaktigt menligen inverka på de fria arbetarnes förvärf. En sådan utsträckt tillämpning af detta stadgande synes ock desto mindre böra ega rum, som man vid ardnandet af arbetet för fångarna hufvudsakligen lärer böra afse, att dessa erhålla nyttig och iämplig sysselsättning, men icke fägga alltför derå, att statens inkomst af arbetet upps till högsta möjliga belopp, så vida fån garnes användande vid en mera vinstgifvand. sysselsättning skulle beröfva den fria arbetaren eller för honom minska det tillfälle till arbetsförtjenst, hvaraf han är i bLehof. Å andra sidan. är dock rättigheten att tillverka handtverksarbeten för fängelserna oeftergiflig, så vida ej högst väsendtliga olägenheter skola upp kommä. Det är nemligen nödvändigt att all till allmänt arbete dömda personer må, så vidt ske kan, oafbrutet hållas till nyttig sysselsätt ning under de derför bestämda tider, såväl till fullgörande af de beslut, hvarigenom arbetet blif vit ådömdt, som ock för ordningens upprätthållande inom fängelserna, samt för att vänja fångarne vid och ingifva dem håg för nyttig verksamhet, i det att de, återförsatta i frihet, må kunna på ärligt sätt förtjena sitt uppehälle; hvadan i den mån FÖRR å andra årbetsslag icke kan beredas, fängelset icke kan undgå att för fångarnes sysselsättande äfven anlita sådana yrken, som till handtverkerierna hänföras. Detta har jemväl befunnits desto mera lämpligt, som fångvården fått från handtverkerierna faen ett tydligt antal personer och det icke skäligen lärer kunna bestridas, att det ur alla synpunkter vore förkastligt, om ej dessa arbetare i allmänhet och, så vidt ske kan, finge inom fängelserna fortsätta sina yrken samt underhålla och, om möjligt, förkofra sin RN edeideee för att kunna genom denna, efter fängelsetidens slut, bereda sig årlig utkomst. En betydlig mängd handtverksarbeten erfordras dessutom för fångvårdens egen räkning; och att dessa arbeten böra i möjligaste mån inom fängelserna tillverkas, lärer väl icke heller med fog kunna förnekas. Fängelsernas och handtverkeriernas ömsesidiga rättigheter och anspråk synas vara på ett lämtligt sätt förmedlade genom de i k. brefvet den 22 Dec. 1846 meddelade föreskrifter, med tilllämpning hvaraf styrelsen ock, i anledning af handtverksföreningens i staden Warberg hös styrelsen förda klagan öfver fångarnes sysse sättande med handtverksarbeten vid dervarande strafffängelse, uti skrifvelse till fängelsets direktör den 7 Jan. 1853 förordnat, att direktören, hvilken det såsom en af dess förnämsta tjenstepligter ålåge att söka åt fångpersonalen bereda full sysselsättning, borde vid fullgörandet deraf i första rummet låta sysselsätta tfångarne med sådana arbeten, som äro för fångvärdens och statens egna behof användbara och dernäst med tillverkning af sådana varor, som mindre allmänt i orten åstadkommas, samt endast i den mån tillgång å dylik sysselsättning saknas låta använda fångarne vid de egentliga handtverksarbetena. Dessa åsigter har fångvårdsstyrelsen både sökt vid fängelserna i allmänhet tillämpa och i förekommande fall hos E. K. M:t i underd. framställt. Sålunda har styrelsen ej allenast i öfverensstämmelse dermed yttrat sig uti sitt den 31 Märs 1857 meddelade underd. utlåtande öfver åtskilliga handtverkares då förda klagan afhutvudsakligen enaha.da beskaffenhet med de nu framställda, utan ock uti underd. utlåtande der 18 Jan 1858, hvad gemensamhetseller de egent liga straftoch arbetsfängelserna beträffade, afstyrkt en af rikets ständer den 22 April 1857 aflåten underd. framställning, hvari, under åberopande bland annat deraf att de förhållanden. under hvilka k. brefvet den 22 Dec: 1846 tillkommit, vore i väsendtlig mån förändrade, rikets ständer hemställt, om icke omständigheterna kunde medgifva sådan ändring uti de genom samma nåd. bref meddelade föreskrifter, hvarigenom en större frihet till arbete för fångarne bereddes; och har E. K. M:t genom särskilda nåd. beslut den 21 Juli 1857 och den 23 Febr. 1858 såväl lemnat handtyerkarnes klagar öfver intrång utan afseende, som ock, med godkännande af styrelsens afstyrkande af den ifrågaställda utvidgade arbetsfrihetem wid fängel serna, låtit vid de i detta afseende gällande föreskrifter bero. Hvad särskilt straffoch arbetsfängelset på Långholmen angår, får styrelsen i underd. upplysa, att fångarnes sysselsättande med hatt. verksarbeten derstädes ingalunda utgör något enom kontraktet ined kapten Wennerström in rd nyhet, utan att fångar under en tid af me; än 30 år eller så länge fängelset å Långholmer funnits, varit. derstädes vid sådana ärbeten an vända. Någon utvidgning af dessa arbeten ha ej heller genom nämnda kontrakt egt ,um, til! bestyrkande hvaraf styrelsen får i underd. åberopa en bifogad tabellarisk uppgift, som utvisa; huru många fångar vid ifrågavarandeffängelsc