Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 3

Hör! då suckar det i dalen -— Ingen dödlig suckir så — Se! då skymtar det i salen Fram en skepnad då och då. Se! i fönstret der, vid muren, Står en liljehvit gestalt, Suckar djupt, och ur naturen Hörs ett genljud öfverallt. Hvarför suckar du så sakta Bleka bild, i fönstret der? Stanna! låt mig dock betrakta Huru himmelskt skön du är! Herrligt dina blickar brinna, Stråla som ett stjernepar; Nej, du får ej än försvinna; Sköna bild, blif qvar, blif qvar! Stanha, tyd du sjelf hvad sagan Endast dunkelt anat har: Tyd hvad näktergaleas klagan Hviskar om förflutna dar. Säg mig allt hvad du har lidit, Hjertats sorger, hjertats qval, Hur du med din Kärlek stridit Tysta strider utan tal; Hur för grånad faders vilja, Tålig, mild, du böjde dig, Liksom dalens bieka lilja För en höstvind böjer. sig. Döden, så man till dig sade, Döden tog din älskling bort, Och din fund man sedan lade I en annåns, inom kort. Ja, jag ser dig; följd af tärnor, Och med brudkrans i ditt hår, Månan lik bland ljusa stjernor, Inför altaret du står: 4 Men — hvad du är blek om kinden, Darrar vid din brudgums arm! Han är jägarn, du är binden, Men med pilen i din barm.