Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 3

D) FVattenverken i Eskilstuna ström. Dessa verk uppgifväas hafva tillvickligt driftvatten från Hjelmaren, så länge vattenytan ej nedgår mer än 1,4 fot under medelhöjd. Kunde nu efter sänkningen så ordnas, att hvarken ett hastigare afledände af flodvattnet skadade vattenverken, eller dessa kommo att mera än förr sakna erforderligt driftvatten, skulle deras egare ej hafva mera att fordra. De förändringar i dambyggnader m. m., hvartill sänkningen föranledde, borde naturligtvis ej drabba nämnde egare, hvilka äfven hade anspråk på att förändringarne ej så verkställdes, t underhållskostnaderna förökades eller verkens gen: under arbetstiden förhindrades. E) Fisket. Utom det fiske, som i sjön af kringboende personer bedrifves, funne: vid Rosenholm ett skattlagdt ålfiske med uteslutande fiskerätt i kungsådran af Qvisla-ån ända fram till Hjelmaresund, hvilket lemnade en ej obetydlig inkomst. Vid öfvervägande af allt detta, de olika intressenas närvarande ståndpunkt och möjligheten att dem sammanjemka, förekomma först, i afseende på sänkningens djup: Å att tröskeln till bestämmande slussen vid Notholmen låge 10,6 fot under medelhöjd, och att således, derest vattendjupet finge minskas till 4,6 fot, en sänkving af 6 fot skulle kunna ske utan att rubba Hjelmare kanal, samt att tröskeln till 8:de eller öfversta sänks!ussen låge ytterligare 2,25 fot lägre, eller 12,85 under medelhöjd, kanalens fall mellan slussarne oberäknadt, hvadan, med bibehållande af denna sluss, en sänkning af 5,85 fot kunde åvägabringas, om det nuvarande segeldjupet bibehölles. Bibehållandet af 7 fots segeldjup efter skedd sänkning hade visserligen den fördel att, sedan älla erforder!iga arbeter vorp utförda, trafiken kunde fortgå alldeles på samma sätt som förut; men olägenheterna voro så mycket öfvervägande i anseende till den stora kostnaden för kanalens ombyggnad, de betydande muddringarne sämt en mängd ersättningsanspråk, att sänkningsföretaget sannolikt måste öfvergifvas, sividt nnvarande segeldjup skulle bibehållas. Vidare yttras: att jemte sänkningen fordrades en vattenreglering, hyadan en regleringsdamm med stora utskof i sänkningsplanen mginge. Beräkningen öfver det resultat, som genom så beskaffad reglering borde vinnas, utvisade, att vattenvariationen kunde vid de största ytterligheter nedbringas till 2 fot, under det vattenverken fingo sitt fulla behof af driftvatten. För vattenregleringens skötande efter uppgifna grunder föreslogs tillsättande af en vattenhöjdskontrollör, som borde direkt lyda under styrelsen för allmänna vägoch Vattenbyggtader På grund af ofvan anförda skäl, beräkningar och iakttagelser säger öfverstelöjtnant Sundmark sig hafva kommit till den åsigt: att sjön Hjelmarens lägsta vattenstånd börbestämmas till 6 fot under nuvarande medelhöjd, samt minsta segeldjupet uti sjön och kanalen till 4,6 fot; hvarjemte en rezslering af vattenytan bör åstadkommas, hvarigenom dess höjdvariation inskränkes till 2 fot. Följderna häraf blefvo för 4) Jordbruket, att vattenytan vid högsta supponerade flod skulle komma att stå 4.5 fot un der de af direktör Johnson till utgångspunkt tagna jemna markens lägsta ställen, vid början af Juri vara nere till 4,9 fot, i början af Augusti till 5,4 fot och slutligen på hösten någon gång till 6,5 fot, hvilket motsvarar 6 fot under sjöns nuvarande medelhöjd. Åt framtiden lemnades att, med stöd af vunnen erfarenhet, möjligen kunna ytterligare nedsätta segeldjupet eller vattenvariationerna eller båda tillsammans medl . å 1 fot. B och C) De trafikerande och Hjelmare kanalbolag kunde med säkerhet påräkna ett segeldjup af åtminstone 6,2 fot till början af Juni derefter mot början af Augusti nedgående till r sr samt mot slutet af November till minst 36 fot. 2 , D) Vattenverken i Eskilstuna ström skulle erhålla fullt tillräckligt driftvatten, utom för de tillfällen, då de äfven under nuvarande förhållanden lidit brist derpå; men dessa tillfällen borde efter sänkningen blifva mera sällsynta och af mirdre varaktighet. E) Fisket; någon försämring deraf syntes ej böra befaras, enär stränderna i Hjelmaren voro mycket långgrunda, och således nya lekplatser för fisken ej böra efter sänkningen komma att saknas. I gummanhang härmed anför öfverstelöjtnant Sundmark bland annat, dels att en större sänkning än den föreslagna, t. ex. 7 fot under nuvarande medelhöjd, icke blifvit förordad, emedan den för närvarande ej är bestämdt nödvändig och, med bibehållande af 7 fots segeldjup, skulle biifva alltför kostsam, dels ock att någon arbetsplan för ett hastigare afledande af fiodvattnet ensamt ej blifvit uppgjord såsom ej medförande odlingsbarhet, hvilket likväl vore det enda som kunde tillfredsställa jordbruket. Arbefena vid utförandet upptagas under tre särskilda slag, nemligen: 1:o för sänkningens verkställande; 2:0 för trafikens fortgång och 3:o för vattenafledningen genom Qvismare.ialen. — Öfver dessa arbeten tro beskrifaingar och kost: nadsförslag upprättade; hvarvid af ett sammandrag öfver de sistnämnda inhemtas, att, med bibehållande af 7 fots segeldjup, alia kostnaderna uppgå till 721,150 rdr och, med segeldjupets nedsättning till 4,6 fot, t.ll 412,850 rår, allt bko! Om den vattenskadade markens arcal och tjenlighet till odling är ofvan nämndt. Om dess nuvarande beskaffenhet upplyses i agronomen Johnsons utlåtande, att en mindre del af ängarne, som hafva ett högländtare läge och isynnerhet nedanför tillgränsande åkerfält, äfvensom utefter ån genom Qvismaäredalen nied flera ställen lemna i sit nuvarande skick goda och medel måttiga skördar; men största delenaf de vauenskadade ärgarhe är af så dålig beskaffenhet att de :cke alltid betala skördekostnaderna och derföre lemtiats obergade, hvilket under förrättningen på flera ställen blifvit iakttaget. Öfver de förrättningar IRS BY Fi pr Sundmark, med biträde förste landtmätaren Sjöholm och agronomen direktör Johnson, sålunda verkställt, har majoren C: A; Olivecrona, vti ett uill styrelsen för allmänna vägoch vattenbyggnader den 10 Juli 1852 afgifvet utlåtande, anfört bland annat: ätt då Hjelmarens år 1821 uppgifna medelvauenhöjd, hvilken af strandegarne då förklarades vara oskadlig. befannits riktig, samt sjöns vattenyta åren 1826, 1835 och 1842 nedgått till samma låga ståndpunkt som år 1819, eller föra öfverstigande den för segelfarten ee aan Atle RR