Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 3

Fiyr du nu? nej, stanna, stanna, Dröj ännu ett ögonblick! Jag vill läsa på din panna, . Jag vill läsa i din blick; Om Cu friden än ej funnit, Funnit hvad du sökte här: Om du ej begräta hunnit, Vännen, som du höll så kär? Fåfäng bön — ren dagen randas, Solen bakom bergen står, Morgonvind på dimman andas, Och förjagar hvarje spår Åf min syn, den underbara Bilden, med de ljulva drag! — Bort du gyllne sol, du klara! Nattens skuggor älskar jag. Ja, ty natten ensam talar Om den tid som flyktad är, Hvarför sjunga näktergalar, Hvarför knoppas rosor här? Här, der fordom tyst förblödde Hjertat, ack! som såradt var: Här, der höstens vind förödde Skössta ros, i fordna dår. Dagen gryr: du sköna högring Bleka skugga, o farväl! Minnet af din bild, din fägring, Står dock evigt för min själ. Jag vill bedja för ditt bjerto, Jag vill bedja för din ro, Ty jag ser att sorg och smärta. Än 1 sjelfva grafven bo. Sjungen fåglar, blommen dalar, -Stråla sol, så klart du vill! Ändå i de öde salar Syns ej minsta skugga till. Lifvet kan ej återtaga : Hvad en gång det lemnat har, Men i skaldens sång och saga, Bo de gemla minnen qvar.