Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 1

STOCKHOLM den 9 J Dagens telegram bringar oss den glädjande underrättelsen, att Förenta Staternas regering gått in på Englands fordringar. Om, såsom man bör hoppas, underrättelsen bekräftar sig, så är genom denna eftergift från nordamerikanska unionens sida de farhågor för ett vidtutseende krig undanröjda, hvilka nu under flera veckors tid fyllt sinnena med en oro, som haft ett ytterst menligt inflytande på verldshandeln. En sammandrabbning emellan de båda stora be fryndade nationer, på hvilka den allmänna civilisationsutvecklingen och framåtskridandet till en så väsentlig del bero, skulle, utan att bereda den ringaste fördel för den vinnande parten, hafva -åstadkommit ett politiskt jordskalf, hvars följder för kommande slägten blifvit oberäkneliga. Närmaste följden hade utan tvifvel varit en politisk seger för den södra konfederationen; dess inkräktande tendenser skulle Wärigenom ha erhållit ett kraftigt understöd, och utsigten till en för menskligheten tillfredsställande lösning af slaffrågan måhända blifvit till en aflägsen framtid uppskjuten. Afven för England skulle, i trots af dess ofantliga hjelpmedel, ett krig under nuvarande förhållanden kommit temligen olägligt. I betraktande af den ytterligare stagnation som ett sådant skulle ha medfört i de redan så tröga affärerna, och då man derjemte besinnar, att statskammarens inkomstbudget, jemförd med förra årets, utvisar en minskning af ej mindre än 3,363,000 (60 millioner rdr riksmynt), så bör det ej förvåna, att sjelfva Times gör den anmärkningen, att det under dylika omständigheter vore ganska angenämt för England att få lefva i fred med hela verlden. Men om genom denna eftergift Englands sårade nationalstolthet nu erhållit en billi upprättelse, så kan å andra sidan ej ned skäl sägas att Förenta Staternas tillmötesgående innebär någon förödmjukelse, enär dess regering aldrig hade godkänt kapten Wilkes åtgärd, hvilken at nämnde officer sjelf förklarades vara vidtagen helt och hället på eget bevåg och ansvar. De röp, som man i första ögonblicket af ett exalteradt parti hörde höjas för Wilkes och emot England, kunna -ej i ett land, der fullkomlig tryckoch talfrihet råder, innebära någon ansvarighet för styrelsen och den upplystare delen af nationen, hvilken i detta fall ansett sig böra, enligt Newyorkpressens uttryck, gifva vika för en politisk nödvändighet. I den rättmätiga kamp för unionens bestånd, i hvilken de norra staterna, ehuru med ringa utsigter till fullständig framgång, nu äro jr ce kunna de åtminstone skatta sig lyckliga att sålunda ha undgått ett nytt, vida farligare krig, och att ha bibehållit nationaläran fri från försöket att vilja envist och öfvermodigt uppträda till försvar för en emot främmande flagga visad förolämpning. Och då Europas blickar måhända innan kort komma att riktas på det storartade och upplyftande skådespelet af en natienaliteternas kamp emot utländskt förtryck, så är det tillfredsställande, att man ej får samtidigt dermed bevittna en blodig tvekamp emellan stamförvandter, hvarvid omständigheterna ej mindre än första anledningen skulle ha egt en viss likhet emellan de i flera civiliserade länder ännu brukliga strider emellan enskilda personer, som egentligen icke ha någonting obytt med hvarandra och till och med kunde ha all anledning att hysa aktning för hvarandra, men ändock, till följd af någon småsak, någon konvenansoch etikettfråga, anse Shedern fordra, att de bjuda till att ta lifvet af hvarandra.